Ibland vet jag inte vem jag är, vad jag sysslar med.
Alla dessa pojkar, det har varit många på en gång nu.
Jag håller fokus på någon i en vecka max sen går jag vidare till nästa.
Det snurrar på så fort att jag själv inte riktigt hänger med.
och problemet är väl just det att jag sällan stannar upp för att känna efter ordentligt.
Vad vill jag med det här?
Men ändå är det när det snurrar som mest som jag trivs bäst. Jag är orörbar och min rastlösa själ jublar men plötsligt slår det bakut och jag måste stanna och hämta andan för att inte falla ihop.
Sanningen är den och det smärtar att erkänna att fast jag själv tänker att jag är hel igen, inte är rädd för att ge mig ut i leken längre så är det precis det jag är. Det är därför jag aldrig stannar upp, det är därför jag aldrig känner efter ordentligt. Hur intresserad är du egentligen på riktigt. Svaret är alltid detsamma. Deras existens i mitt liv kvittar mer eller mindre. Just de som unika personer är inte speciella, tycker om ja visst gör jag det, men på riktigt vill jag inte ha någon, inte mer än för en stund när närhetsbehovet gnager i mig. När jag vill krypa ner i någons famn och låtsas att jag är älskad och trygg då passar det.
Så jag vet inte vem jag är. Jag vill vara den oberoende singeltjejen som erövrar män och tar för mig av det jag vill ha. Men på riktigt så vet jag inte om det är riktigt jag. Jag bara letar egokickar men nu är det dags att ta time out ett tag. Inga fler nya män. Det kommer inte bli helt lätt för det är som en drog.
Drogen bekräftelse.
4 kommentarer:
Hoppla hoppla, här har det hänt grejer minsann =)
Kryssningen kanske framkallade dagens tankar... ?
Hej!
Kan förstå att det kan bli kluvet i livet när det blir så här. Det där med att komma till ro och känna att en sak är ok....inte leta vidare.
Säkert bra med en time out och känna efter hur man vill att livet ska vara.
Men Du, den där kryssningen lät ju helkul! Kanske något att lura med tjejgänget på?
Tjingeling från snuva & hostlyan.
Latja: Jag vet inte om det var kryssningen eller samhällets normer på hur det borde vara. Det går lite upp och ner det där.
Turtelgirl: Det känns redan bättre, ibland blir det lite mkt bara.'
Självklart ska ni åka på kryssning. Har ni hälften så kul som vi hade är det absolut värt det. Om inte annat är det kul att åka bort med bara tjejerna.
Hoppas det håller i sig med den nya inställningen, men det är ju just detta som är lite svårt med missbruk/beroenden.
Jag ser det så här, hos mig själv i alla fall, man försöker fylla upp för ett behov, som finns hos alla, nivån sjunker sen, även det är normalt hos alla, men..vi missar att i de här egna "behovs-burkarna" som man häller i så finns det i en del av dem en ovanligt stor jävla läcka..där nere i botten, innerst djupast ned.
Var den extra läckan sitter och vad som är själva orsaken till läckan är kanske inte så lätt att se hos sig själv.
Men..man själv och andra kan i alla fall tydligt se att "nivån" sjunker *fort* efter varje påfyllning med "bekräftelse".
Och allt för fort..så är burken nästan tom igen!
Och OM nivån är strax kring strecket där det typ står "Varning!!-jävlar-Minimum" långt där nere, *om* den då ändå råkar sjunka *under* denna..då känns det som man nästan inte KAN leva vidare och *ALLT* handlar då om att fylla upp med precis *vad* skit som helst bara nivån stiger över ***NOLL*** och för att snabbt nå upp åtminstone till *Varning!!-jävlar-Minimum*-nivån igen, där det trots allt går att andas även om det gör ont..
Det är nog samma för alla människor! Bara att det "normalt" inte läcker så fort som för oss och kanske inte heller så fort mot slutet..
De flesta har nog aldrig ens varit i närheten och definitivt inte *under* low-level på mätaren en enda gång i sina liv, de KAN förmodligen inte fatta vad du säger/känner hur mycket dom än anstränger sig.
Det är inte hållbart att allt liv periodvis direkt eller indirekt går åt till "paniklösningarna", man blir till slut *väldigt* utsliten av att ägna nästan all vaken tid åt att försöka fylla upp och hålla detta kärl på en uthärdlig nivå.
Hur skall du komma i håg att försöka leta efter läckan nästa gång du fyllt på?
För en del av problemet är kanske att man ju väldigt gärna "glömmer bort", att det ju faktiskt läcker lite mer än det skall, då i den där sköna stunden när burken *äntligen* nästan är full..!
Tror du inte att du behöver hjälp av andra också i så fall, om du skall ta dig ur den här smeten på ett seriöst sätt? "varaktigt" alltså..?
Annars tenderar det nog lätt att bli:
-"Jag har slutat röka!
..hmm..19ggr..
ja, ehhm..jaaa!!, *grr* i år.."
Ring, eller flytta hit när du vill, om du behöver ett längre avbrott i "cirkusen".
Jag vet ju att du "vill" åka vidare.. -"Mmm..Bara lite mera karuseller!!". Men..man spyr till slut när det snurrat väldigt för fort och alldeles för länge.
Kram
// En av karusellerna, som saknar dig som du är innerst inne. En av de finaste jag träffat.
Skicka en kommentar