Undrens tid är icke förbi

Så fort man frågar en kille om vilken tröja man skall ha eller om något sitter bra på en så finns det som regel två sätt för pojken i fråga att regera. Ena alternativet är att han inte ens fäster blicken på dig och säger något i stil med att allt klär en skönhet eller något annat smörig som efterföljts av ett nöjt leende över hur han sluppit undan vad han tror är en fälla. Detta känns sällan speciellt trovärdig eller är till mkt hjälp när man i frustration och panik undrar vad man ska ha på sig.

Det andra möjliga sättet för pojken i fråga att reagera är att helt enkelt att börja skruva obekvämt på sig och få något panikartat i blicken.

Med detta i bakhuvudet så kanske vi tjejer bara borde lämna killar ifred och helt enkelt inte fråga om råd. Dels för att chansen är stor att han inte ens märker någon skillnad, eller att han inte bryr sig. Men vi vill ju trots allt vara fina speciellt för pojken vi dejtar och ibland är just han enda som finns tillhands att fråga.

Jag har i veckan funderat på att klippa av mig håret. Jag tyckte jag åtminstone kunde fråga Mr Snygg om vad han tyckte om saken. Så när jag frågade honom igår fick jag till svar att jag skulle göra det som gjorde mig lycklig. Fint sagt kanske men nää. Jag kanske vill tatuera en bajskorv på kinden är det oxå något han inte har en åsikt om! Så jag var lätt frustrerad när vi lagt på luren. Men undrens tid är inte förbi. I dag ringde han:
Du jag har tänkt på det här med det du sa om att du funderar på att klippa dig. Hur hade du tänkt då? Jag tänkte om du klipper dig si och så får du fram din ansiktsform bla bla.
Då visar det sig att han funderat hela dagen på hur jag ska ha mitt hår.
Ibland krävs det så lite för att man ska smälta.