Nyår

Det är bara timmar kvar på 2007 och det skall bjudas på fest. Riktig nyårsfest med trerättersmiddag, aftonklänning, dans och allt. Jag klär mig så fint jag kan och min goda vän smeker mitt ansikte med sina magiska penslar och jag känner mig faktiskt vacker. Vacker och på strålande humör. De minglas och konverseras. Alla är trevliga, alla är glada, alla är vackra och luften är fylld med förväntan. Vi slår oss ner för att äta middag. Han står i ena hörnet av bordet och jag vid andra. Varannan damer och herrar säger någon och folk flyttar på sig och byter plats med varandra. Plötsligt sitter han mitt emot mig istället. Jag konverserar med sällskapet till höger om mig, till vänster om mig. Jag växlar några ords med honom och ler artigt. En minnsbild av hans nakna kropp passerar mitt inre. Hur jag smeker den. Det var flera månader sedan nu men likväl är minnet levande och får en våg av lust att passera genom min kropp. Jag skakar bort bilden av oss två tillsammans.
- Hur har julen varit? frågar jag med ett artigt leende för att sedan vända mig bort igen.

Tolvslaget närmar sig och hela festen promenerar ut för att titta på fyrverkerierna. När klockan slår tolv kramar vi om varandra och önskar gott nytt år. Jag tänker att nu har han sin chans men han gör inget, säger inget så jag struntar i honom.

Festen fortsätter. De dansas och poseras framför kameran. Jag dansar med alla utom med honom. Jag ler mot alla utom mot honom. Han gör exakt detsamma. Jag känner mig avvisad och dissad och det gör mig lite ledsen men jag bestämmer mig för att ha kul iaf. Inte fästa min glädje på någon annan. Timmarna går och jag är lycklig. Allt jag önskat mig för kvällen infrias. Alla är glada och festen är riktigt, riktigt underbart trevlig.

Jag hamnar bredvid en ny bekantskap i kön till toaletten. Hon frågar mig hur det går med Mr knäskak och jag tittar förvånat på henne. Vad menar du, undrar jag frågande. Men ser du inte att han verkar helt tokig i dig? Vad menar du, frågar jag igen? Du måste vara blind, såg du inte hur han bytte till sig en plats vid dig när vi skulle äta middag? Ser du inte hur varje gång du går upp och dansar så gör han detsamma. Varje gång du går ut för att röka följer han efter? Nej säger jag förvånat, det har jag inte sett. Han skiner upp varje gång du är i närheten hur kan du ha missat det, frågar hon. Jag förstår inte säger jag, här har jag gått runt och känt mig avvisad hela kvällen. Hon skrattar åt mig. Jag funderar på om hon kan ha rätt och går stärkt av hennes ord och av vinet i min kropp ut till festen igen. Jag letar upp honom tar hans hand och leder honom till dansgolvet utan att bry mig det minsta om att han står och pratar med någon annan. Som på beställning ljuder Coldplay i bakgrunden och jag kramar om honom och dansar tätt, tätt intill och han kramar mig hårt, hårt så att varje cm av mig är täckt av honom. Jag kysser honom lätt på halsen och han verkar gilla det. Vi kysser varandra mitt på dansgolvet framför alla. Jag vill se deras minner. Hur många blir förvånade? Men jag vill inte sluta kyssa honom så jag struntar i alla andra och som alltid när han rör vid mig skakar jag av åtrå. Jag vill ha honom nu, nu tänker jag.

Festen ebbar sakta ut. Jag sover över. Han sover bredvid. Jag undrar om han kommer göra något. Han gör inget. Min kropp längtar efter honom för mkt för att jag skall vända mig om och somna. Vi ligger båda där klarvakna och stirrar på taket. Jag smeker försiktigt hans bröstkorg han andas tungt och jag ser på honom att han vill ha mig. Jag böjer mig försiktigt fram och kysser honom. Han besvarar den hungrigt. När jag slutar ligger han kvar på rygg orörlig med ett prakt stånd. Utan att ta några initiativ utan att göra något. Jag suckar inombords åt denna handlingsförlamade man. Detta är inte vad jag är van vid tänker jag. Om du vill ha mig så får du visa det viskar jag i hans öra och han visar det. Han kysser mig hungrigt. hela min kropp och jag vill aldrig någonsin att det ska ta slut. Det tar slut, och på morgonen är allt som vanligt. Tillsammans med övriga kvarvarande gäster äter vi pizza i soffan och tittar på Ivanhoe. Inte ett spår av det som nyss hänt mellan oss finns. Om något ska hända är det tydligen jag som får styra upp det men handlinsförlamade män har aldrig riktigt varit min grej tänker jag när jag sitter bredvid honom där i soffan och längtar efter att få en ursäkt att röra vid honom.