Resfeber!

Just nu är allt kaos, och skulle jag skulle jag lätt hyra in en personlig assistent som fick styra upp mitt liv. Små fix som behöver fixas inför resan och trots mina listor glömmer jag ändå. Måste komma ihåg att kolla försäkringen imorgon.

Nu har jag hunnit säga hej då till de flesta. Igår hade jag hej då mottagning och blev glatt överaskad över hur många som faktiskt dök upp. Det var fullt med folk hela kvällen. Och en kväll i goda vänners lag gjorde riktigt gott.
Det gör mig dock ledsen att två av de jag räknade som nära vänner inte uttryckt någon önska eller ens försökt att träffa mig för att säga hej då.
Mr Dryg har däremot tagit ledigt imorgon för att få en chans att säga hej då.
Man måste älska ironin. Nära vänner nej, Ex ja.

Annars har resfebern brutit ut ordentligt och nervositeten blir bara värre och värre. Jag skyller den helt på folk som kommer med varningar och förmaningar och det faktum att folk kramar om mig som att det var sista gången de såg mig =)

Och sist men inte minst började min vikarie i fredags. En ung tjej med mkt driv i sig som tror att det här vikariatet kommer vara en port till himmelen. Jag är avundsjuk på hennes glöd när jag samtidigt är helt slutkörd.
Att ha någon som tar över min plats på jobbet utlöste en ordentlig identitetskris för mig. Jag måste lova mig själv att sluta jobba så mkt när jag kommer tbx. Jag är mitt jobb, det är det viktigaste i mitt liv - och jag är utbytbar.
För medan jobbet är mitt liv är jag bara en anställd.
Ångesten den insikten gav mig visste inga gränser.
Men jag tror insikten är viktig även om den är smärtsam.