Ångvält

Jag måste få dela med mig av allt underbart jag fått höra den här helgen. Jag ber om ursäkt för ev spykänslor detta framkallar.

- Jag förstår inte vad jag har gjort för bra i mitt liv, för att förtjäna dig.

När vi skulle lägga oss igår.
- Jag vill inte släcka lampan för då kan jag inte titta på dig och du är så vacker.

När jag frågade varför han var så glad.
- För att jag har träffat dig. Du gör mig så glad.

Och en massa, massa mer. Jag vore gjord av sten om jag inte blev påverkad av det här. Det är så uppfriskande med någon som verkligen bara vågar säga allt detta efter så kort tid. Det känns om jag blivit knockad av allt som hänt de senaste dagarna. Jag längtar verkligen efter att träffa honom igen och ändå var det bara några timmar sen. Om jag inte får träffa honom ikväll kommer jag förmodligen gå under av saknad samtidigt som jag inte vågar föreslå något. Jag kan samtidigt erkänna att jag är livrädd. Tänk om han inser att det var ett misstag att göra slut med sin flickvän för min skull och bara lämnar mig.
För att snabba på processen har jag tryckt upp min degmage i ansikte på honom och frågat om han verkligen tycker den är vacker. Han tyckte jag var knäpp (och jag förstår honom) Men jag kanske inte är som andra, istället för att visa upp mina bra sidor skyndar jag mig med att visa upp mina dåliga. Men han verkar se igenom mig iaf och verkar fortfarande tycka jag är perfekt. Jag undrar vad det är fel i huvudet på honom, men vad det än är så hoppas jag att det felet består.

Det är jag som ska fråga mig vad jag har gjort för att förtjäna det här för det var länge sedan jag mådde så här bra.