Avslut som gör ont

I går miste jag en vän. En annorlunda vän som lärt mig mycket om mig själv, mestadels negativa saker. Jag har alltid trott att jag var någon med hög moral. Jag har aldrig stulit, aldrig varit otrogen det mest olagliga jag gjort är att ladda ner musik. Jag trodde att jag även skulle kunna lägga till att jag var en sån som aldrig skulle röra någon med flickvän.

Men sen träffade jag skitstöveln och efter månader av uppvaktande och smicker som ingen annan givit mig gav jag med mig till slut. Jag kan skylla på att jag nyligen hade blivit dumpad av P, att jag inte hade någon tro på kärleken. Men det fråntar mig inte ansvaret för att jag trots detta inledde något med någon som var upptagen. Det var en tid fylld av ångest och mycket funderingar. Men med tiden blev jag och Skitstöveln trots allt riktigt nära vänner. Vi sågs ofta, pratade om allt. Jag var den enda han kunde vara helt och hållet ärlig mot sa han, och det var sant för trots allt han berättade om sig själv om sitt förflutna dömde jag aldrig honom. Jag vet att det låter som en klyscha men det har känts som jag kunnat se vem han är innerst inne. Jag kunde se vem han skulle blivit om omständigheterna varit annorlunda.

Skitstöveln har även han alltid ställt upp för mig. Det var han som fick mig att skratta när jag satt på bussen gråtandes över att P dumpade mig. Det var han som erbjöd sig att åka hem till densamma och ge honom ett kok stryk. Det var han som alltid, när jag tvivlade på mig själv som mest fick mig att tro på mig själv igen. Han har varit en riktig vän. Men skitstöveln är inte som andra. Han har haft det svårt. Varit med om saker jag inte ens kan tänka mig. Han har stora problem och hur mycket jag än försöket finnas där för honom, stötta honom så är det så mycket som han behöver ta tag i själv för att bli hel själv. För att kunna bli lycklig.

Det var just ett av dessa problem som satte käppar i hjulet för vår vänskap. Jag bad honom uttryckligen att inte göra en sak. Förklarade att om du genomför det du tänkt så är det slut på vår vänskap. Trots det gick han emot min vilja.

Jag sörjer honom och kommer göra det under lång tid. Men saker är som det är. Vi har glidit ifrån varandra tidigare med aldrig sagt så hårda ord till varandra som igår. Någonstans hoppas jag att vi ska finna tillbaka till varandra för det har vi alltid gjort innan men jag har svårt att tro det. Jag trodde vi skulle vara vänner för alltid. Jag kommer sakna honom, jag saknar honom redan men det var hans val att gå emot min vilja och nu är det något vi båda får leva med.