Änglar finns

Var ute och roade mig, men stället vi var på var så fruktansvärt dåligt. Musiken sög och jag lyckades tappa bort mina vänner gång på gång. Jag försökte stå ut till stängning men det enda jag gjorde var att längta efter min säng, så det var lika bra att bege sig hemåt.

Tidigare på kvällen har jag pratat med lilpojken om att somna på nattbussen och jag skröt om att jag minsann aldrig somnat så att jag missat min hålplats. Självklart är det just det jag gör ikväll. Jag kliver av bussen så fort jag inser vad som hänt och finner mig själv mitt ute i skogen utan ett hus eller en människa i närheten. 20 min till en nattbuss kommer som kan köra mig hem, helt underbart. Det är ju verkligen mitt ute i ingenstans jag vill stå i 20 min mitt i natten plus att jag tycker det är ganska läskigt att stå där jag står. Efter att jag stått där och huttrat i några min kommer en bil, en taxi. Han kör sakta förbi för att sedan backa tbx och fråga mig var jag gör där. Jag svarar att jag är på väg hem och han frågar om jag vill ha skjuts. Det finns saker jag inte gör, och en av dem är att åka taxi själv mitt i natten. Jag åker alltid nattbussen för att det känns tryggare än att sätta sig i en bil ensam en främmande man. Jag kanske är löjlig men jag har väl helt enkelt hört för många historier.
Jag vill inte säga till honom att jag misstror honom så jag säger att det går bra och vänta och att jag inte har några pengar. Han erbjuder sig ändå att köra mig hem " Inte ska en söt tjej som du stå här ensam mitt i natten" Den kommentaren ger honom inte direkt något vidare förtroende från min sida men jag hoppar ändå in i bilen. Han är en god medmänniska hela vägen, absolut ingenting gör eller säger han som får mig att känna mig obekväm, utan han kör mig ända fram till min port utan att ta en krona betalt. Det är nästan så man börja tro på att änglar finns.