Konsten att ge komplimanger

Samtal med Poppojken om önskade kvalitéer hos framtida partners:

P: Du skulle verkligen vara den perfekta flickvännen. Allt är så bra med dig.
S: Oj, tack!
P: Du har alla egenskaper varje kille vill ha. Jag skulle kunna ta hem dig till min mamma och hon skulle fullkomligt älska dig. Hon älskar allt äkta, och du är äkta.
P: Det är bara en sak som är fel: Jag gillar ju lite mindre tjejer. Jag tänder ju inte riktigt på dig. Om man tog din personlighet och la den i F´s kropp (F är hans ex som tydligen är skitsnygg men som han dumpade för att hon var "totalt blåst") Då skulle jag gå ner på knä för dig direkt.
S: Förstår du inte att jag blir ledsen när du säger så där?
P: Men vad löjlig du är jag försöker ju ge dig en komplimang!
S: Du lyckas inte speciellt bra, det enda som ekar i mitt huvud nu är att du tycker jag är fet, ful, äcklig och avtändande.
P: Men så kan du ju inte tolka det!! Du är ju störd! Varför kan du inte höra det bra jag säger?
S: För att det inte funkar så. Du kan inte kritisera mig, mitt utseende och sen förvänta dig att jag ska strunta i det och fokusera på det bra du har sagt.
P: Men du har väl inte dåligt självförtroende? Du har ju hånglat med en präst och dejtat fotomodeller?
S: Men seriöst, nu får du ge dig! Vad har det med saken att göra?
P: Mmm, men jag kanske inte tänder på dig för att jag är bög.
S: Va?!
P: Ja, S (ett annat ex till honom) sa alltid att hon var helt 100 på att jag var bög, så då kanske det känns bättre för dig om du ser på mig som gay?
S: Haha, jo det hjälper faktiskt. Du är en bra vän..oftast.
P: Ja, jag vet!

Det är äkta vänskap, när en kille erbjuder sig själv att bli sed som gay bara för att göra en glad =)