Relationer

Det här med relationer är inte helt rätt. ( ja, jag vet det är inte någon ny upptäckt för någon)
Jag tycker att vi en gång för alla skall införa "fråga chans" i vuxen världen och gärna monogami när vi ändå är farten.

När man börjar träffa någon så är man i en otäck, jobbig men ändå härlig period. Man blir uppspelt över ett sms eller ett telefonsamtal samtidigt som man kan oroa sönder sig när dessa saker uteblir eller kommer med för långt mellanrum. Man är inte ett par men man är inte helt tillgänglig på marknaden. Det kan fungera bra och man kan "stå ut" med det om inte perioden blir för lång. Försöker han eller hon spela svår eller är det ett bristande intresse som lyser igenom eller kanske är det bara så att vi tar det lugnt och går varsamt fram? Det kan dock bli ett problem när det kommer in andra aktörer i bilden. Hur ställer man sig då? Jo jag tror att jag träffar någon just nu, men kan du vänta några veckor så vet jag säkert. Nja, skulle nog inte direkt uppskatta den typen av svar själv.

Problemet blir helt enkelt en fråga på hur den andra ser på det hela. Jag vet att kommunikation är den vuxna lösningen på det här men det är inte direkt så att man kanske tar en "är vi tillsammans diskussion" efter 2-3 dejter. Det är väl ett lite typiskt sommarproblem till vis del eftersom folk envisas med att åka bort på sin semester men det kan ju även vara ett problem under övriga året. Så därför röstar jag för att återinföra "fråga chans" Vi kan införa några extra alternativ för att vuxenanpassa det hela.

• Ja
• Kanske
• kk
• Endast vänner
• Nej

Alla som röstar för säger Ja! =)

Somnade nattbuss nu åka bil

När jag hoppade in i bilen igår, fick jag den briljanta idén att skicka ett sms till en vän för att berätta vad jag just höll på att göra. Som en säkerhets åtgärd ifall jag skulle bli våldtagen och styckad i småbitar. Smset löd enligt följande : "Somnade nattbuss nu åka bil" Inte mitt mest välformulerade sms men testa att smsa i smyg när du samtidigt pratar på i 180. Jag har någon gång hört eller läst att våldsbrottslingar har svårare att begå brott mot folk om de faktiskt inser att man är en livs levande människa med ett eget liv. Så därför fick den stackars farbrodern höra mig berätta detaljer om min kväll och där jag mycket medvetet berättade detaljer om mina vänner och mitt liv. Imponerande hur fort jag kan prata och hur mkt jag kan få in om mitt liv på en bilfärd på ca 10 minuter.

Jag fick ett gott skratt när min vän ringde mig idag och undrade vad jag menat med mitt sms. Frågan är hur bra ledtråd det hade varit ifall det nu hade slutat med att jag försvann spårlöst =)

Änglar finns

Var ute och roade mig, men stället vi var på var så fruktansvärt dåligt. Musiken sög och jag lyckades tappa bort mina vänner gång på gång. Jag försökte stå ut till stängning men det enda jag gjorde var att längta efter min säng, så det var lika bra att bege sig hemåt.

Tidigare på kvällen har jag pratat med lilpojken om att somna på nattbussen och jag skröt om att jag minsann aldrig somnat så att jag missat min hålplats. Självklart är det just det jag gör ikväll. Jag kliver av bussen så fort jag inser vad som hänt och finner mig själv mitt ute i skogen utan ett hus eller en människa i närheten. 20 min till en nattbuss kommer som kan köra mig hem, helt underbart. Det är ju verkligen mitt ute i ingenstans jag vill stå i 20 min mitt i natten plus att jag tycker det är ganska läskigt att stå där jag står. Efter att jag stått där och huttrat i några min kommer en bil, en taxi. Han kör sakta förbi för att sedan backa tbx och fråga mig var jag gör där. Jag svarar att jag är på väg hem och han frågar om jag vill ha skjuts. Det finns saker jag inte gör, och en av dem är att åka taxi själv mitt i natten. Jag åker alltid nattbussen för att det känns tryggare än att sätta sig i en bil ensam en främmande man. Jag kanske är löjlig men jag har väl helt enkelt hört för många historier.
Jag vill inte säga till honom att jag misstror honom så jag säger att det går bra och vänta och att jag inte har några pengar. Han erbjuder sig ändå att köra mig hem " Inte ska en söt tjej som du stå här ensam mitt i natten" Den kommentaren ger honom inte direkt något vidare förtroende från min sida men jag hoppar ändå in i bilen. Han är en god medmänniska hela vägen, absolut ingenting gör eller säger han som får mig att känna mig obekväm, utan han kör mig ända fram till min port utan att ta en krona betalt. Det är nästan så man börja tro på att änglar finns.

The return of the old boys del 2

Jag är en kvinna som står vid mitt ord. Jag hörde av mig till Mr Supersnygg. Skickade ett sms:

" Det var kul att se dig i lördags. Hoppas du fick en trevlig kväll. Nu har du mitt nr igen som jag lovade. Vi hörs väl någon gång framöver"

Jag trodde väl kanske att jag skulle slippa undan med det där, men icke då. Sen följde ett evigt smsande där han berättar att han tänkt på mig, ödet att vi sågs igen etc. Självklart gav han sig inte angående middags bjudningen. Jag tackade dock bestämt nej till den. Då frågar han om han inte kan få hälsa på mig istället. Jag är inte riktigt säker på om jag vill ha honom här, men han kan ju ifs inte slänga ut mig ur mitt egna hem =)
Vi ska ses i veckan iaf, vad vi hittar på får vi se. Jag känner mig dock lite osäker på under vilka premisser vi ses. Är det en dejt han tänkt sig eller är det som vänner? Jag har ingen lust att fundera över det utan jag utgår helt enkelt i från att hans avsikter kommer fram när vi ses. En sak är iaf säker, om inte jag eller han har genomgått några stora personlighets förändringar de senaste sju månaderna så kommer mitt intresse av honom att vara obefintligt.

Mr 48 har kämpat på med riktig kämparglöd. Det är längtan och upptäckter om hur trevlig jag är. Att jag är en bra tjej verkar han då ha fått som en uppenbarelse någon kväll i förra veckan men som inte slagit honom under de senaste sju månaderna. Han är envis, nästan i klass med A och det säger en hel del om hur långt han är villig att gå. Han har i princip räknat upp varje veckodag den här veckan som alternativ till att vi skall ses. (jag minns inte för mitt liv när jag har sagt att jag faktiskt vill träffa honom) När jag sagt att jag har andra planer för varje föreslagen dag så har han börjat fråga ut mig om detaljer kring mina planer som att försäkra sig om att jag inte ljuger. Jag är lite förvirrad ang vad han faktiskt vill mig men jag tror att det är något som hans höger hand kan hjälpa honom med =)

Jag får väl skylla mig själv egentligen eftersom jag alltid har dragits till envisa, målmedvetna pojkar och jag går igång lite på att de kämpar vidare och sväljer sin stolthet om och om igen trots att jag säger nej. Det lite tragiska är att de faktiskt kan funka, är man tillräckligt envis ger jag förr eller senare med mig.

The return of the lost boys

Jag fick ett mail från en kille jag dejtade en extrem kort period förra året strax efter jul, Mr 48. Egentligen stod det inget speciellt mest en undran över hur allt var med mig och en undran om vi inte kunde ta en fika någon dag. Rent generellt så har jag absolut inga problem med att umgås med avlagda dejter. Har man kommit bra överens men inte klickat så ser jag absolut ingen anledning till att man ändrar spår och umgås som enbart vänner istället. Men just den här killen hade ett enormt uppblåst ego och minns inte riktigt exakt vad han sa men något om att alla tjejer blev kära i honom och blev så jobbigt efterhängsna då. Därför har vi inte hörts efter det eller låt mig omformulera mig därför har jag inte hört av mig till honom. Han hörde av sig ganska mkt precis efteråt. Det ska även förtydligas att det var han som valde att avsluta "relationen".
För några månader sedan sprang jag in i honom på väg till jobbet och det enda jag kände då var en undran om jag hade en period när jag varit totalt hjärndöd när jag överhuvudtaget såg något tilldragande i honom. Det hade dock sin naturliga förklaring eftersom jag precis innan dejtat Mr supersnygg som snällt sagt var en riktig idiot. Vem som helst hade varit tilldragande för mig efter honom. Nu fick jag iaf ett mail med en lite försiktig invit till att börja ses igen, som jag svarade väldig svävande på.

Någon timme efter att jag läst hans mail sitter jag på tuben på väg in till stan, vem kliver på tåget om inte just Mr supersnygg. Jag sitter med ryggen mot dörrarna med musik i öronen men på något sätt tränger hans röst igenom lurarna. (vilket i sig är udda eftersom jag aldrig hör verken ringande mobiler eller rop när jag har dem på mig) Vänder mig om och jo men visst där står han. Funderar i någon sekund på om jag ska låtsas att jag inte sett honom, men vill ändå inte vara den typen av tjej som inte kan kosta på mig vanlig artighet så jag går fram till honom och hälsar. Han är verkligen en av de absolut snyggaste jag sett i hela mitt liv. En kille man vänder sig om efter om man skulle se honom på gatan och som jag aldrig i mitt liv skulle ens våga stötta på, och när man gick på stan hand i hand med honom faktiskt såg tjejer sukta efter honom. Fast grejen med Mr Supersnygg är att det gud givit honom i otrolig skönhet har han kompenserat med en långt lägre IQ än genomsnittet. Jag stod ut i nästan tre veckor innan jag snabbt avslutade det hela och såg det hela som en läxa att aldrig mer vara ytlig igen.

Nu stod han nästan sju månader senare framför mig igen. Han kunde lika gärna blänga surt på mig och dissa mig men han verkade bli uppriktigt glad över att se mig och jag fick en lång varm kram. När den senaste tiden snabbt var avklarade undrade han om kanske kunde få bjuda hem mig på middag. Det finns en miljon anledningar till varför jag inte vill äta middag med honom men den största är helt klart att sist jag gjorde just det sårade jag hans ego något fruktansvärt när jag inte ville ha sex med honom och blev utslängd från hans lägenhet. Hur som helst han måste ha sett tveksamheten hos mig underströk han att det han hade en skiva som var min som jag borde få tbx. Jag lyckades hindra mig själv från att säga att han kunde behålla den, det finns gränser för hur elak man får vara och att ge bort en skiva för att slippa träffa någon igen är lite väl ont. Han kan ju faktiskt hjälpa att han är en stor bimbo, eller? Jag klev av tåget och lovade att ringa, han hade tydligen blivit av med sin mobil kort efter att vi slutat ses. Jag har fortfarande inte ringt. Jag vet att jag borde, jag lovade faktiskt, men jag verken vill eller orkar med något nytt med honom och jag är inte tillräckligt naiv för att tro att det handlar om någon skiva.

Jag är inte heller dummare än att jag förstår att det handlar om ego kickar för båda dessa pojkar. Den första är förmodligen inte riktigt tillfredsställd med att jag aldrig blev kär i honom och för den andra handlar det nog mer om att han inte är van vid att få nej från någon och en vilja att få mig i säng. Cynisk? Jag? nej absolut inte =)

Äntligen måndag igen

Jag var på mitt absolut värsta humör när jag lämnade jobbet på tisdagen för att åka ut till Rödluvans landställe. Allt var fel och det kröp i mig av irritation över en mängd olika anledningar. Vilket bara gjorde mig ännu argare för vad har jag egentligen att klaga på? Jag kände en oro för att mitt dåliga humör skulle gå ut över mina vänner som jag skulle tillbringa de närmaste dagarna med. Fast ju längre jag kom från stan desto bättre blev humöret

På väg från stan

När jag kom fram och mötes av glada kramar och en underbar middag så var jag nästa mig själv igen. Det blev mycket välbehövlig vila och stunder av ro. Att börja varje morgon med en simtur, paddla kajak, spela spel och umgås med världens goaste människor i den underbara omgivning som jag fått lyxen att tillbringa veckan i var verkligen balsam för själen. Men ingen ro är för evigt...

Välkomst middag

Visst är det fint?

Åkte ganska motvilligt hem på fredagen när plikten kallade med bla födelsedagskalas på agendan. Hem, lämna väskan och sen iväg igen och precis så har hela helgen varit. Det har helt enkelt varit en allt annat än lugn helg. Det har varit fester och kalas i dagarna tre som innehöll allt fester ska göra plus blodbad och ambulans och en massa annat mindre skoj. Så det är med lite ro jag konstaterar att imorgon är det måndag och jag får gå tbx till jobbet...
typ iaf =)

Energitjuvar

Det verkar helt omöjligt att räcka till. Ett dålig samvete som kommer i perioder men ständigt närvarande. Ibland är det bättre, ibland är det värre. Jag vill att alla ska vara nöjda och glada men det känns som att det suger musten ur en. Hur jag än vrider och vänder på mig själv lyckas jag inte. Det är alltid någon som är missnöjd, någon som känner sig försummad.

Min syster anklagar mig för att sätta mina vänner förre min familj, orkar knappt prata med henne längre för det ger mig bara ångest. Min kära far vill att jag ska umgås med honom hela tiden. Har tillbringat hela helgen där och ändå ringer han idag och frågar om jag inte ska komma och hälsa på snart. Det är inte det att jag inte vill men tiden räcker helt enkelt inte till. En kompis håller på att göra slut med sin pojkvän och mår piss, och insåg precis att jag inte ringt till henne på flera dagar. Hur lyckas folk få tiden att räcka till?

Byggare Bob ringde mig igår. 7 gånger på 2h, och inte vilka 2h som helst utan mellan midnatt och klockan 2 på natten, en söndag! Jag vet inte vad mer jag ska säga till honom som jag inte sagt tidigare. Jag är inte intresserad av något mer än vänskap, men det går inte in!
Jag lindar in det lite finkänsligt,
Jag säger det rakt ut.
Jag säger det snällt.
Jag säger det hårt.
Resultatet blir ändå detsamma. Jag får dåligt samvete och känner mig som den ondast elakast människan på jorden men det går inte in hos honom. Det handlar inte om att han är kär i mig, han kanske tror att han är det men sanningen är nog att det handlar om något annat, någon slags underlig besatthet. Jag vet inte vad det är men kärlek är det inte.

Jag känner mig helt utsugen på energi och på något konstigt vis försummad. Det känns som alla bara sliter och drar i en. Vore trevligt om någon frågade hur min dag har varit någon gång och vad JAG vill.

Jag behöver en break så nu ska jag packa väskan och åka bort ett par dagar på spontan semester. Det ska bli underbart skönt. Åk när batteriet är uppladdat. Det är inte så farligt som det låter, behöver bara sova lite.

När man inte lyckas få komplimanger från sin omgivning och självförtroendet inte är på topp så rycker de högre makterna in och hjälper till.

Jag hamnade i fokus för två människors uppmärksamhet, en tjej och en kille. Fraser som "Jag såg henne först" sades faktiskt på riktigt, när jag står precis bredvid dem. Favoriten var ändå när tjejen säger: "om du kysser Kalle så får du henne." Varpå han faktiskt gör det! Hon gav sig dock inte. Kände mig som ett par skor eller dylikt viljelöst föremål som de bråkade om.

Killen försökte charma mig med drinkar, och berätta att han minsann kom in grattis på alla ställen i Stockholm. Han var helt enkelt killen man skulle hänga med.

Tjejens taktik skilde sig lite. Hon var lite mer praktisk, ställde sig mellan oss när vi stod och pratade, samt drog mig ut på dansgolvet (jag är lite öm i höger arm i dag). På dansgolvet tryckte hon upp mig mot vägen och kysste mig. Det var faktiskt första gången jag fick en tjejs tunga ofriviligt nerkörd i halsen. Om det är så där tjejer raggar, så är jag glad att det inte tillhör vardagen att bli utsatt för sånt =)

Där någonstans fick jag nog, men smickrande var det absolut.

Riktiga vänner

Jag pratade med Skitstöveln tidigare och nämnde Poppojkens "komplimang" (okej jag erkänner att jag kanske fiskade efter någon riktig komplimang) Hans svar på det hela blev inte riktigt vad jag väntat mig:

"Den kackerlackan, har han fått dig att tvivla på dig själv!!! Ge mig namn och adress nu, så ska jag banka vett i honom"

Jag hade mer tänkt mig att få höra att jag är fin som jag är, men att någon är villig att slås för min heder är ju ifs smickrande på sitt sätt.

Vilka guldklimpar jag har som vänner egentligen, en som blir Gay enbart för min skull och en som kan tänka sig att åka genom halva stan för att "banka vett" i någon. Det är det inte alla flickor som har =)

(Skitstöveln har inte misshandlat någon och Poppojken mår i skrivande stund bra)

Konsten att ge komplimanger

Samtal med Poppojken om önskade kvalitéer hos framtida partners:

P: Du skulle verkligen vara den perfekta flickvännen. Allt är så bra med dig.
S: Oj, tack!
P: Du har alla egenskaper varje kille vill ha. Jag skulle kunna ta hem dig till min mamma och hon skulle fullkomligt älska dig. Hon älskar allt äkta, och du är äkta.
P: Det är bara en sak som är fel: Jag gillar ju lite mindre tjejer. Jag tänder ju inte riktigt på dig. Om man tog din personlighet och la den i F´s kropp (F är hans ex som tydligen är skitsnygg men som han dumpade för att hon var "totalt blåst") Då skulle jag gå ner på knä för dig direkt.
S: Förstår du inte att jag blir ledsen när du säger så där?
P: Men vad löjlig du är jag försöker ju ge dig en komplimang!
S: Du lyckas inte speciellt bra, det enda som ekar i mitt huvud nu är att du tycker jag är fet, ful, äcklig och avtändande.
P: Men så kan du ju inte tolka det!! Du är ju störd! Varför kan du inte höra det bra jag säger?
S: För att det inte funkar så. Du kan inte kritisera mig, mitt utseende och sen förvänta dig att jag ska strunta i det och fokusera på det bra du har sagt.
P: Men du har väl inte dåligt självförtroende? Du har ju hånglat med en präst och dejtat fotomodeller?
S: Men seriöst, nu får du ge dig! Vad har det med saken att göra?
P: Mmm, men jag kanske inte tänder på dig för att jag är bög.
S: Va?!
P: Ja, S (ett annat ex till honom) sa alltid att hon var helt 100 på att jag var bög, så då kanske det känns bättre för dig om du ser på mig som gay?
S: Haha, jo det hjälper faktiskt. Du är en bra vän..oftast.
P: Ja, jag vet!

Det är äkta vänskap, när en kille erbjuder sig själv att bli sed som gay bara för att göra en glad =)

Sexlös

Kompis beklagar sig över sin dejt:

"Fan jag ville ju ha sex ikväll. Jag har rakat benen noga, sexiga underkläder och hela kitet. Det är fan dålig stil att inte ens göra några sexuella närmanden då ju"

Ja, det är inte lätt det här med signaler =)

Oplanerat

Jag hade min fredagskväll planerad och klar. Jobba och sen iväg för att träffa några vänner för ETT glas vin, raka vägen hem i säng, TIDIGT.

Jag och Poppojken satt och pratade sista timmen på chatten om allt möjligt. Han ville att vi ska gå ut och ta EN öl. Som den obotliga tidsoptimist jag är tänker jag att det hinner jag lugnt. Det var ju flera människor jag skulle mötas upp så om jag dyker upp lite senare är det förmodligen ingen som ens märker det.

Poppojken beställer in dricka till oss, och sen måste jag bjuda igen innan jag går, och så fortsätter det, tills vi märker att samma skivan som spelas i bakgrunden är inne på sitt fjärde varv. Klockan är för mkt för att jag ska ansluta till de andra och jag och Poppojken har precis kommit i form. Planer för kvällen börjar smidas, vet inte vem av oss som får den briljanta idén att gå ut i någon förort istället för att åka in till stan. Vi hamnar i förorternas förort mitt ute i ingenstans på den lokala pizzerian som uppfyller vårt enda krav- dansgolv! Klientelet på stället är diplomatiskt uttryckt folk som livet varit lite extra hårt emot. Alla möjliga människor i alla åldrar. 70 åriga farbrorn i peruk, 50 + kvinnan som varit gift tre gånger och nu förlovad för fjärde gången (det finns hopp för oss alla) Jag var den enda tjejen under 30, överlag var mitt kön kraftigt underrepresenterat.

Kände mig lite trygg att jag ändå var där med en kille, men det var bara en falsk trygghet för Poppojken är bara ond rakt igenom =) Det kommer fram en tandlös farbror i 50 års åldern och frågar Poppojken om jag är hans flickvän. Jag sparkar lite diskret på honom under bordet och ger honom en blick för att indikera att det enda tillåtna svaret är JA!
Nej, vi jobbar bara ihop, och hon vill säker dansa med dig, säger han och ler sitt elakaste leende mot mig. Jag får med andra ord gå och dansa med den tandlösa, kraftigt berusade äldre herren. Självklart kan jag dock inte låta Poppojken komma undan med detta. Jag hänger lite läpp och Mr tandlös frågar hur det är fatt. Jag berättar att jag och Poppojken visst är tillsammans men att han alltid förnekar det och han skäms för mig. Mr tandlös marscherar med bestämda steg mot hans bord där han sitter och tittar på oss och hånler. Mr tandlös ger honom en utskällning efter noter och berättar att så där behandlar man minnsan inte flickor!
Hämnd ljuva hämnd! =)
Kvällen fortlöper och för att vara på den lokala pizzerian mitt ute i ingenstans har vi riktigt trevligt, och alla är så nyfikna på vilka vi nykomlingar är. När stället plötsligt stänger och frågan hur vi ska ta oss hem dyker upp. Är det därför man inte åker ut och festar mitt ute i ingenstans? Jag känner mig inte tillräckligt trygg, för att åka hem själv (inte direkt en förort med gott rykte vi har hamnat i) och poppojken ska åt ett annat håll. Jag följer därför med honom hem för efterfest, där ännu mer dricka åker fram och han leker DJ tills grannarna klagar. Jag är så trött att knäna bokstavligt talat viker sig av trötthet. Jag har varit upp i nästan ett dygn i sträck. Lägger mig i hans säng.
Jag ska bara blunda lite men fortsätt prata du jag lyssnar
Det sista jag kommer ihåg att han säger är:
Du lyssnar ju inte alls!

När jag tillslut vaknar, tar det några sek innan jag fattar var jag är och bredvid ligger mig en däckad Poppojke. Vi ligger båda på överkastet på var sin kant av sängen, fullt påklädda (så få inte för er något).

Huvudet värker ordentligt och när vi lyckats vakna tillräckligt med liv, ringer han efter pizza. Det var år sen jag fick frukost på sängen =)

Jag känner mig lagom fräsch när jag åker hem och ännu fräschare när jag går in på systemet för att handla vin för lördags kvällen (jag stinker säkert sprit) Men jag fick ändå visa leg (weii)

Det var en lyckad kväll, men som sagt planen var att ta ett glas vin och komma tidigt i säng, men planer är väl till för att ändras =)

Bakis

Kvällen igår blev inte riktigt som planerat.

Jag är så bakis så det inte ens är roligt.
Jag vill sitta i soffan med en stor påse lösgodis, massa cola, mjukisbyxor och kanske titta på en film. Det är vad jag vill.

Om exakt 57 minuter kommer det dock välla in en drös med party och vin sugna tjejer. Med största sannolikhet uppklädda till tänderna med stora planer på att göra stan osäker.

Min lägenhet ser ut som en orkan har härjat runt här och jag luktar inte rosor.

Undrar om det räkans som elakt att spreja tårgas i mina gästers ögon så de iaf inte ser skiten, mig och min lägenhet?

50 minuter kvar..

Triangel

Ett konstigt triangeldrama utspelar sig just nu på mitt jobb. Det var länge sedan det var lite action i mitt liv. Det är bara att jag har problem med balansgången. Jag skulle kunna skapa kaos om jag bara ville. Problemet är att jag nog vill men jag ska vara en duktig flicka och gå och dricka vin med några vänner....på tom mage.
Ohh my lord, jag är på farligt humör ikväll, akta er...

Att ha rätt perspektiv

Pratade ikväll med en tjejkompis som i helgen var ute med killen hon dejtar.

- Hur gick det i helgen?
- Alltså, det gick bra först, sen började han att prata med en annan tjej och då började hångla med en annan kille.
- Ehh.. ok
- Ja, och nu är han typ sur på mig. Han svara verken på sms eller när jag ringer. Killar är verkligen så jävla omogna!

Det är ju verkligen en trångsynt kille hon hittat som inte vill att hans dejt hånglar med andra =)

Hjälp!

Jag är jätte jobbig, jag vet! Jag får för mig att jag ska göra något och så kan jag inte släppa det förrän det är gjort.
Ibland är det bra, ibland är det mindre bra. Nu är det jätte dåligt för jag borde sova.
Jag tänkte att jag skulle börja lägga upp lite musiktips här på bloggen. Det är ju orättvist om jag inte delar med mig menar jag. Men så är jag den mest otekniska människan som finns och att lägga till en musikfil eller en video verkar ju vara som att lära sig grekiska. Så frågan är hur hör man?!?! Jag lyckades lägga till Supergirl videon här bredvid men det kommer upp flera videos. Det räcker ju med en för varje låt, faktiskt! Det är ju brist på utrymme på Internet och allt har jag hört.

Svar mottages tacksamt!

En vid sidan om

Det är svårt med tandläkare. Jag har haft tandläkarskräck sedan jag flyttade hemifrån. Jag hade världens goaste tandläkare när jag var liten och ett tag åkte jag 3h enkel resa bara för att träffa henne. Hon hade enorma bröst som nästan kvävde en när man låg i tanläkarstolen. Det var dock inte det som fick mig att färdas den låga resan för att träffa henne.

När hon gick i pension har jag blivit hänvisad till en massa olika läkare, men ingen som det känts rätt med.
Jag gillar egentligen inte hon jag har nu (som tandläkare) men jag är hennes "gumma" och jag vet inte riktigt hur jag skulle säga till henne att jag vill träffa någon annan. Idag hade hon semester, så jag fick gå till en av hennes kollegor. Agendan för vår "dejt" var att jag skulle bli en visdomstand fattigare. Jag måste här berömma mig själv hur mycket bättre min tandläkarskräck blivit. Visst jag blev rädd när han tog fram en skruvmejsel och tång, men det gick bra. Den söta tandskötaren höll mig i handen och klappade mig lite på huvudet och det hjälpte faktiskt. Nu är jag en visdomstand fattigare och bedövningen har släppt och jag har inte ens ont! Har dragit ut en visdomstand tidigare och då vill jag minnas att jag iaf har haft ganska ont samma dag. Jag är med andra ord kär! Jag tänkte passa på att fixa resten av mina tänder medan min ordinarie tandläkare är borta. Det är jätte bra för då slipper jag säga till henne att jag inte vill ha henne som min tandläkare. Jag har bara en liten kort affär med någon annan medan hon är borta. Hoppas hon inte blir för ledsen.

Alla går...

Stockholms Johan förälskade sig i en tjej från London. De pendlade till varandra i drygt ett år tills han fick nog, sa upp sig från jobbet och sålde lägenheten. Det har gått jätte bra för honom. Nytt, betydligt mer välbetalt jobb och ny lägenhet där en sambo ingick. Han ringer ganska ofta så det är mest mina fötter som saknar honom, eller inte saknar honom för ingen kunde ta med en ut på promenader som han.

En kväll förra sommaren fick han för sig att vi skulle gå hem till mig, en vandring på 2 mil! Och det hade inte varit några större problem om jag hade haft rätt skor för ändamålet. Nu hade jag högklackat på mig. Vandringen slutade i katastrof, vi skulle gena över en äng, solen hade gått ner och det var ganska mörkt. Jag lyckas trampa rak ner i en stor lerpöl, och foten åkte ner en bra bit! När vi kom fram till civilisationen igen såg det ut som jag varit med om betydligt värre saker än tagit en promenad, med ena skon i handen haltade jag fram och benet täckt i lera. Det är sånt jag saknar nu.

Idag pratade jag med Hetro Micke, som förälskat sig i en tjej från Paris och nu har seriösa funderingar på att ta sitt pick och pack och flytta dit. Om det fortsätter så här kommer alla mina vänner att spridas ut i världen.
Slutsats jag måste helt enkelt se till att de singel vänner jag har kvar i Stockholm träffar någon härifrån, eller iaf någon bosatt i Sverige. Det bästa vore om jag kunde para ihop dem med varandra kanske?

Välkommen

Har tänkt flytta min blogg länge, men nu har jag äntligen tagit tag i det. Det har bara tagit mig 7 månader från det att jag registrerade den här adressen tills jag börjat använda den, men bättre sent än aldrig heter det ju. Inte mycket kommer att ändras. Jag fortsätter blogga som vanligt men det kändes som det var dags för en förändring och jag fick helt enkelt spy känslor av min gamla blogg. Jag har dock lite separationsångest men nu kanske blogg lusten kommer tillbaka. Den här sidan verkar iaf mkt lättare att arbeta med. Äntligen kan jag tex lägga till en länklista. Har jag glömt någon så får ni hojta, så fixar jag det bums.

Hoppas ni fortsätter läsa och att ni kommer gilla min nya sida.
Mot nya äventyr ! =)