Övertramp

Jag måst komma över det som hände i helgen. Det är inte det att jag känner mig ledsen eller nere utan jag känner mig äcklig, smutsig och trampad på. Hur mycket jag än tvättar mig, hur hårt jag än skrubbar min kropp går känslan inte bort, det är en otäck känsla när någon tar på en på sätt man inte tycker om eller som inte känns okej. Det var smekande händer på min kropp som jag inte vill ha där. Varför i helvete sa jag bara inte ifrån?! Varför kom inte ett ljud fram när hela mitt inre skrek nej. Jag tror jag var rädd. Jag tror att jag ville vara något jag inte är. Det var en kyss som jag inte vill ha. Allt var fel så otroligt fel och det enda jag tänker på är att jag borde sagt något, gjort något för att få det att sluta, men jag låg stel som en pinne och bad tyst inom mig om att det skulle sluta när det inte fungerade så tvingade jag mig själv att vilja något jag inte ville. Jag har kysst män förut utan att det betytt något, utan att det gett mig ångest. Varför känns det här så annorlunda?
För att det var en vän?
För att det skedde i mitt hem?
Jag försöker med hela mitt förnuft intala mig själv att det inte var en stor grej, en kyss, kom igen, kom över det. Men det fungerar inte för mig. Känslan av obehag, av att vara smutsig försvinner inte. Jag klandrar mest av allt mig själv. Jag borde varit tydligare. Jag borde sagt nej. Jag borde inte bjudit hem honom. Det gör mig till vis del förbannad att jag lägger skulden på mig själv. Jag vet inte om jag någonsin kommer att klara av att träffa honom igen.

Jag har varit med om värre saker, mycket, mycket värre saker. Jag kommer komma över det här också. För 14 år sedan, precis som nu blev jag paralyserad och sa inte ett ljud. Jag lyckades undkomma att övergreppet blev värre genom tillslut samla ihop den energin jag hade kvar och ta mig därifrån. Jag har fortfarande problem med att någon flåsar i mitt öra, det kommer jag nog alltid att ha.
Det som hände i helgen har rivit upp sår jag trodde läkt för länge sedan. Jag kommer komma över det här, jag måste, har inget annat val. Det första steget är att sluta negligera min egna känslor, att sluta lägga skulden på mig själv, men det är svårt, väldigt svårt...