Det är lite jobbigt med namntrender. Man har en hel drös med vänner som heter Johan, Anders, Markus, Jenny, Maria och andra på den tiden det begav sig populära namn. Oftast innebär det inga större problem. I vänskaps kretsar har de flesta ändå smeknamn, baserade på någon rolig egenskap eller något roligt de sagt eller gjort. En kompis dejtade tex Trekants Anders ( för han envisades om att tjata om att de skulle ha trekant). En annan vän heter Galna Maria, för hon blir just galen när hon dricker.
Häromdagen skulle jag ringa Micke, bara en snabbis för att säga att jag och Rödluvan var på väg till honom. Lite stressad som jag var fumlar jag med mobilen och ringer Micke... trodde jag. Ringde helt fel Micke. Den Micke jag ringde var en gammal fling, som jag inte pratat med på närmare ett år. Det lustiga är att jag inte kopplar att jag ringt fel person.
S: Hej, det är jag.
M: Oj men Hej, det var länge sedan.
Nä, så länge sen var det ju faktiskt inte tänker jag, men det är väl sött att han tycker det tänker jag.
S: Vad gör du?
M: Jag packar lite, ska åka bort imorgon. Vad gör du själv?
S: Jag är på väg till dig ju.
Pling!
Här trillar poletten ner. Jag har i all hast ringt fel. Men det kan jag inte förmå mig att säga. Nu står jag alltså med honom i luren och måste komma på någon bra anledning till att jag ringer honom en fredag kväll lite halv stressad.
S: Haha jag menar jag ska hem till en kompis och jag, hm... jo, jag tänkte bara kolla att allt var bra med dig.
M: Det är bara bra med mig.
Måste komma på nåt bättre anledning till att jag ringer, shit tänk efter, tänk!
S: Jo, jag tänkta bara be om ursäkt för att jag inte hälsade på dig på MSN idag, men jag satt och jobbade. (snälla säg att han var på MSN idag)
På ett år har vi säkert varit på MSN samtidigt lätt 100 gånger utan att jag hälsat men jag kom verkligen inte på något bättre
M: Ehh, ok.. Det gör inget jag satt nog ändå inte vid datorn.
S: vad bra, men sköt om dig så hörs vi.
Jo men så att det är väl helt normalt att ringa någon och be om ursäkt för att man inte hälsat på MSN. Speciellt om det är någon man inte pratat med på nästan ett år och speciellt att ringa upp när man helt uppenbart är lite halv stressad och inte hinner prata ordentligt.
Jag undrar verkligen vad han tänkte att jag vill. Hoppas jag inte gav honom för mycket huvudbry. Hade det varit omvänt så hade jag nog undrat ordentligt vad personen i fråga höll på med, att det var en fel ringning hade nog aldrig slagit mig hur mycket jag än analyserade samtalet. Jag är iaf glad att jag inte ringde mitt i natten, då hade han helt klart dragit fel slutsats . =)
4 kommentarer:
Han blev säkert bara smickrad. Tänk! Du kanske gjorde att hans självfötroende steg till en alldeles lagom nivå. Man borde ringa fel oftare!
Jag kan lätt bjuda på att smickra honom och höja hans självförtroende. Det gör mig bara glad om jag lyckades göra det.
Jo, man kanske borde ringa fel oftare. På en fest för några år sedan lekte vi en lek efter på tok för mkt att dricka kan tilläggas. Där någon för trycka fram ett nr, vilket som helst i ens mobil som man skulle ringa. Det var ganska kul, fast man hade ganska ordentlig ångest dagen efter, man kanske ska köra den med sig själv nykter någon gång =)
Hahaha, guu vad jag roligt!Samma sak har hänt mig fast det var tvärtom..en Henke ringer upp mig med samma dialekt som en annan Henke å jag tar HELT fel på person å säger att "javisst kan vi träffas" BIG mistake....efter detta heter han "fulHenke" i min mobil, in case of....
Å håller med, alla dejter har namn för att kunna särskiljas....;)
Det är nog ganska lätt hänt att ringa fel. Från och med nu ska jag bli bättre på att spara ner folk med för och efternamn, lite mer rumsrent än smeknamn haha!
Kul att du tittade in förresten =)
Skicka en kommentar