Ryggrad sökes

Det enda jag ville, och det enda jag behövde få göra den här helgen var att få sova och ta det lugnt. Det låter kanske som en inte så svår uppgift men jag har misslyckats med den totalt. Det är hela tiden den här balansgången mellan att göra det man själv vill och det som andra vill och förväntar sig av en. Det är smickrande och roligt att folk vill träffas och ha med en på diverse aktiviteter och jag är sådan som person att jag gärna utnyttjar min tid till max, vilket gör att jag ganska sällan säger nej till tex en utekväll till förmån för att ta det lugnt hemma. Men jag börjar väl komma till åren eller nåt för jag klarar helt enkelt inte av samma tempo som jag är van vid.

I helgen hade jag lovat några vänner att följa med ut och festa men orken var helt bortblåst och jag var seriöst tröttare än vad jag känt mig på väldigt länge. I ett svagt ögonblick bjöd jag med några vänner hem på efterfest, vill ju umgås med dem och tänkte att då är jag ju nära sängen iaf. Efterfesten slutade inte riktigt som jag hade tänkt mig och det blev knappt någon sömn. Två stycken fick ihop det och det slutade med att jag fick ligga på soffan, medan betydligt mer aktiva aktiviteter genomfördes i MIN säng. Det finns roligare saker att göra än att ligga i soffan, vara dödstrött och stressade för att man vet att man behöver sova till ljudet av stön ungefär 20 cm från ens huvud. Jag klandrar ingen annan än mig själv. Jag borde redan långt innan kvällen helt spårade ut säga ifrån, säga att det inte var okej men jag kan vara en jävla mes ibland och jag blir så extremt trött på mig själv.

Jag måste helt enkelt lära mig att prioritera, att sluta vara rädd för att såra folk när jag säger nej till saker som jag inte mår bra av. Det låter kanske jätte enkelt men jag har verkligen seriösa problem med det. Jag behöver helt enkelt en ryggrad innan jag får ett nervös sammanbrott.
Folk säger att jag är snäll, och det kanske jag är men mest av allt känner jag mig som en mes!