Brodern min

Min lillebror är liten och klen, strax över en meter hög med korkskruvar och busigt leende. Det är så jag ser honom. Sanningen är väl egentligen att han är 1.90 lång, muskulös och rakad till följd av att han ärvt vår fars gener när det gäller gles hårväxt. 25 år och en riktig hjärtekrossare. Tjejer har han alltid haft springande efter sig utan att förlora sitt ödmjuka sätt. Han suckar lite trött när Sofia, Linda, Anna eller vem tjejen för veckan är ringer för tredje gången på en timme. Så har det alltid varit. En massa tjejer som är hopplöst förälskade i honom. När jag retar honom för det, för det är min plikt som storasyster att göra, rodnar han lätt om kinderna och säger att de bara är kompisar. En gång lånade jag hans dator och såg hans MSN med 79 tjej namn. Bara tjejer! Det är min tjej MSN säger han lite generat. Det blir så jobbigt om jag har dem på min riktiga MSN. Jag misstänker att han är en liten player. Fast min bror har ett hjärta av guld, utan att vara subjektiv så är han en av de absolut snällaste människor jag känner. Han är ödmjuk och snäll och jag förstår att tjejer faller som furor för honom. Hans utseende är inte direkt någon nackdel heller. Jag vet, för vi har ofta pratat om det att han inte sårar någon eller ger dem falska förhoppningar. Han har precis som sin syster varit anti förhållanden väldigt länge, efter ett riktigt dåligt för många år sedan. Jag vill vara själv säger han. Jag och min katt vi klarar oss så bra så. Det har varit sorgligt att höra men jag förstår honom.

Min bror blir aldrig arg. han har en ängels tålamod. Som storasyster är jag nog en av de få som kan locka fram blodådran i han panna. Han blir röd i ansiktet och bitter i hop tänderna hårt och det är lika roligt varje gång, det kommer jag nog aldrig växa ifrån.

Men en dag hände det som jag fruktade aldrig skulle hända, han blev kär. Stolt på gränsen till bristningsgränsen presenterade han henne för mig. Fast jag retades med honom efteråt som jag brukar bekom det honom inte alls. När de dejtat i två veckor marscherade han in på hans chefs kontor och berättade att han träffat flickan han ville leva med och passade det inte så skulle han säga upp sig. De träffades på hans jobb och förhållanden mellan anställda var förbjudna. När han berättade det för mig kändes det som jag skulle spricka av stolthet. Hans chef måst ha känt likadant för han fick stanna. Några månader senare flyttade hon utomlands en termin för att plugga och han väntade troget. När hon kom hem flyttade de ihop. Idag ringde han och berättade att han friat och hon sagt ja. Nästa sommar gifter vi oss säger han. Och man hör på hans röst hur lycklig han är.

Min lillebror, knappt en meter hög med korkskruvar och busigt leende ska gifta sig....
och jag kunde inte varit lyckligare om det varit mig det gällde.