Helg med överaskningar

Det började redan på lördag morgon när Mr snygg över med en stor kasse mat och fixade frukost åt mig. Gillades väldigt mycket! Han slog inte ens på tvn och jag fick behålla mina trosor den här gången =)

På kvällen var det dags för utgång. I kön till stället träffar jag på en barndomskompis som jag lekt med som liten. Har inte pratat med henne på säkert 20 år. Ett mycket kärt återseende!Tiden i kön bara flög iväg, tyvärr tappade jag bort henne när det var dags att gå hem. Men vi kanske springer på varandra igen om 20 år =)

Inne på stället såg jag skitstövelns flickvän ( vad jag tror iaf) Det här börjar bli läskigt. Jag vågade inte ens titta på henne och hjärtat slog hårt i bröstkorgen. Önskade jag kunde få svar på om hon verkligen var den jag trodde. Förbannade mig över att jag raderat skitstövelns nr. Han hade kunnat ge mig beked om hur det låg till. Jag har aldrig velat att någon ska hångla med någon så mkt men de gångerna jag såg henne stod bara med sina tjejvänner. Om hon nu är Skitstövlens flickvän så kan jag förstå henne. Han känner folk överallt och hans svartsjuka är inte att leka med.

Kvällen fortsatte med överaskningar. Det var länge sedan jag hade så många pojkar efter mig. Vid något tillfälle blev det tom komiskt när jag hade ett gäng pojkar som följde varje steg jag jag tog. Jag måste ha haft en bra hårdag =) Men det som förvånade mig var att jag kände mig "bunden" till Mr Snygg och därför inte gav någon av dem någon större uppmärksamhet. Jag har en tendens att var lite överdrivet monogam. Men jag känner verkligen ingenting för Mr snygg men det verkade mina principer inte bry sig det minsta om. Mr S smsade ivrigt hela kvällen. Han var oxå ute, och tyckte vi skulle sova ihop. Senare på kvällen slutade han höra av sig. Jag antar att han hittade någon annan att sova hos för jag har inte hört ett pip på hela dagen.

När det dansats klart och lampan tändes, var det dags för lite nattamat. En av tjejerna drog med sig ett killgäng och gick förre . När vi andra kom fram och slog oss ner med dem. Tyckte jag att killen som satt mitt emot mig var väldigt bekant. Men lyckades inte placera honom, inte förrän jag fick hans namn. Det var nattbuss killen! Helvetes skit, vad är oddsen? Jag bad en stilla bön om att han inte skulle känna igen mig Om han kände igen mig så låtsades han iaf inte om det. Jag ursäktade mig och skyndade där ifrån. Jag hade stora problem att bli av med honom sist och jag hade ingen lust att dra igång den karusellen igen. Jag tror dock jag har klarat mig eftersom han inte hört av sig.

Många överraskningar blev det. En del trevligare än andra.

Seg

Är det ens möjligt att vara så seg som jag är just nu. Kvällen igår, utgång med tjejerna var super skoj. Har massa intressant att berätta. men jag tycker det är en bedrift att ens skriva dessa rader så det kanske får vänta till senare. Nu ska jag parkera mig i soffan igen men min cola och mitt lösgodis.

Hörs snart igen

Bye Dickheads

Bara så där som en vindputs, svepte en insikt över mig. En styrka. Sträckte lite extra på ryggen. Var på väg hem, men ändrade mig och tog en sväng genom stan. Satte mig på en bänk och tittade ut över vattnet. Plockade fram mobilen och sen gick jag lös på den. Delete, delete och delete. Bort, bort med alla dessa nr till pojkar jag bara håller på halster utan att starta någon relation med. Delete!
Bort med allt gammalt bagage. Visste inte att de var så många.

Bort med A! Du har förbrukat så många chanser och du kan ångra dig bäst du vill nu.

Bort med vännen som försökte snacka omkull mig med en massa jävla skitsnack! Du är en vän fattigare

Bort med tönten som "glömt" berätta att han hade flickvän och försökte få med mig på en trekant när jag kom på honom! Du lyckades inte få mig ensam, måste du nu försöka ta hjälp av din flickvän?!

Bort med Byggar bob! Jag är ledsen vännen men du håller inte måttet

Bort med tönten som sa låt oss vara vänner utan att mena det! Trodde du verkligen jag inte förstod? Vänner ljuger inte för varandra!

Bort med killen som alltid hör av sig när han är ute och vill "klia min rygg" Lär dig använda höger handen och behåll din stolthet. Det har alltid varit nej och kommer alltid så förbli. Testa att ringa nästa tjej nykter nån gång så har du säkert bättre lycka.

Bort med den ryggradslösa tönten som är så jävla feg att det äcklar mig! Inget är mer avtändande i hela världen. Väx upp din mes! Och snälla sluta hör av dig bara för att få bekräftat att jag inte hatar dig.

Bort med P som är den enda kille jag verkligen på riktigt blev kär i men som aldrig kommer ringa mig och komma på att jag är tjejen han borde leva med. Synd att du inte fattade det

Bort med han som kallade mig ytligt bekant. Du övergav mig efter alla timmslånga samtal, efter all delad glädje och all delad sorg. Efter allt stöd jag erbjöd övergav du mig när du hittade någon bättre. Fast du lovade att alltid vara min vän.

Bort med all skit! Allt bagage, bort!

Och sist men absolut inte minst bort med skitstöveln- fy så in i helvete vad jag kommer sakna honom! Jag är ledsen vännen, du vet vad du betyder för mig. Du är guld men det finns ingen mening. Det finns ingen framtid för oss och jag klarar inte av att bara vara vänner, inte just nu.

Bort med alla gulliga sms, alla roliga sms, bort med alla löften som aldrig hölls. Och så var inboxen nästan tom.

Jag önskar ingen av dem verken mer eller mindre än vad deras handlingar gav mig. "What goes around comes around"

Som en fläkt som surrat i bakgrunden, vars ljud man vant sig vid och inte märker förrän det tystnat. Och när den tillslut tystnar tänker man vad underbar skön tystnaden är. Så känns det.

Skam

Kliver av tåget. Där står hon, är det hon? Någonting säger mig att det är hon. Men hur ska jag veta, vill veta, vill inte veta. Det enda jag sett av henne är ett inramat foto hemma hos skitstöveln.
Hon kliver av på min station. Jag kliver av precis bakom henne. Hon ställer sig i rulltrappan, jag går med snabba steg förbi. Borde skynda mig hem, men jag saktar in. Hon hinner ikap och går framför mig. Hennes kropp är vältränad och perfekt. Hur kan han föredra mig framför henne?
Jag försöker koncentrera mig på att inte följa efter men jag vet inte hur man gör när man inte följer efter. Jag bestämmer mig för att ta vägen förbi hans hus, bara för att se. Vart hon än viker av ska jag gå den vägen, jag följer inte efter någon. Hon viker av och i en bråkdels sekund hinner jag andas ut. Tills jag i ögonvrån ser att hon står i buskarna och tittar på mig. Fan!

Jag låtsas som ingenting. Fortsätter gå. Hjärtat slår hårt i bröstet. Var normal, hur är man normal? Jag saktar in och låter henne gå förbi och få ett ordentligt försprång. Jag kommer se om hon går in i hans port iaf och då kommer jag veta. Jag kan inte låta bli att vilja veta, fast jag verkligen inte vill veta. Hon går förbi hans port och jag viker av hemåt, utan att egentligen vara övertygad om att det inte är hon. När jag hamnar utanför min port, kommer hon gående mot mig. Jag skyndar mig in i min port, in i tryggheten. Dörren slår igen bakom mig men jag vågar inte vända mig om. Vill inte veta om hon står kvar. Hur hamnade hon där?

Mitt dåliga samvete plågar mig. Det har det gjort varje gång jag gått över gränsen med skitstöveln, men på senare tid har jag nästan glömt bort att hon finns. Hon har rätt att hata mig, spotta mig i ansiktet. Vad hon än gör skulle det inte vara straff nog. Det jag har gjort med hennes sambo är oförlåtligt.

Det måste bli ett slut på det som pågår mellan mig och skitstöveln.
Jag tackade därför ja till trostjuvens middagsinbjudan ikväll.

Karusellen snurrar snabbare och snabbare.
Det går utför och jag vet att jag förtjänar det.



Rihanna- Unfaithful

Troslös

Jag har varit singel i ca 2,5 år med kortare avbrott. Under den tiden har jag råkat ut för de mest skumma killar. Jag har historier att berätta som skulle kunna fylla en ny tusen och en natt. Väldigt få saker förvånar mig, det mesta har jag redan varit med om.

Jag har dock det stora nöjet att berätta att jag faktiskt träffat någon som förvånar och chockar mig. Platsen som konstigaste kille har fått en ny innehavare. Vinnare är Mr Supersnygg.

Vad har han gjort för att kvalificera sig till denna ärofyllda plats, undrar ni nu. Det kan jag berätta.
Han har stulit mina trosor.
Mina använda trosor!

Vad han ska ha dem till vill jag verkligen inte veta.

Det blir under inga som helst omständigheter bio i veckan. Inte ens om han skulle parkera sig utanför min ytterdörr och skrika kärleksförklaringar genom brevlådan, den typen av knäppskalle har jag också kvar- underbart!

Men varför skulle han vilja ses igen?
Han har ju mina trosor nu som han kan sniffa på medan han runkar av sig själv. Till ljudet av min skiva och till åsyn av de tiotal bilder han envisades med att ta på mig när vi sågs.
Han har nog med material för att bygga ett litet altare om han skulle vilja.

Nu håller jag mig nog borta från män resten av livet. Det är uppenbarligen inte ett av mina starkaste områden.

Envisheten lönade sig

Igår var det dags att träffa Mr supersnygg. Jag har försökt slingra mig undan ett antal månader, men hans envishet besegrade mig tillslut.

Han var här på middag. Jag lagar inte middag åt folk hur som helst. Det är en extrem kärlekshandling från min sida, folk får gärna komma hit och laga mat åt mig, det gillas och ger många plus poäng. Men nu hade jag inte direkt något val. Han bjöd in sig själv på middag så det slutade med att jag fick stå framför spisen helt själv iaf.

Jag hade bävat lite inför kvällen, men det var ganska trevligt trots allt. Han hade inte ändrat sig mkt, förutom att han åldrats lite vilket gav mig ångest över att tiden bara rinner iväg. Han tog upp samma samtalsämnen som på vår första dejt för nästan 10 månader sedan vilket fick mig att le lite trött men förvånade mig dock å andra sidan med att komma ihåg ganska mkt av det jag berättade då.

Hans besatthet för tv- tittande fanns kvar. Jag hade i förebyggande syfte gömt fjärrkontrollen och dragit ut kontakterna men det hindrade honom inte. Så fort maten blivit uppäten slog han på den. Jag får allergiska besvär av att titta på tv, iaf om det bara är slötittade och evigt zappande. Han försöker sig på lite närmanden. Men jag låtsas inte om någonting. Han satt som ett plåster på mig när jag dukar av bordet och jag låtsas som att det är det naturligaste i världen att ha en två meters man fastklistrad på ryggen. Jag är mycket tveksam till allt, men av någon konstig anledning verkar han verkligen gilla mig. Han har redan försökt boka in mig på två dejter till nästa vecka. Men som sagt jag är mycket tveksam. Känns inte som att han är mannen i mitt liv. Men det är ju inte direkt så att det finns någon annan som intresserar mig. Om han nu tror på oss så mkt så kanske han ser något som jag missat?

Ödet

Jag tror på ödet. Jag tror att saker och ting som händer har en mening. Så när jag efter träningen, svettig och blodröd i ansiktet kliver ut från gymmet och nästan frontal krockar med skitstöveln (varför just då?) inser jag att sista bladet i vår historia inte är skrivet.

Hade jag dröjt kvar några sekunder hade vi passerat varandra helt ovettandes. Nu står vi framför varandra och jag vill ge honom en rejäl örfil samtidigt som jag vill krama honom hårt, hårt och inte släppa taget. Jag behöver inte välja, han gör det åt mig. Han kramar om mig som bara han kan. Jag är så jävla förbannad på dig säger jag till honom samtidigt som jag kramar om honom hårt. Min syster som aldrig träffat skitstöveln står oförstående och tittar på. Hans kompis verkar inte mycket klokare. Där står vi i varandras armar medan jag skäller ut honom, eller jag försöker iaf. På några minuter redar vi ut det som fick mig att tro att allt var över. När han förklarat känner jag mig lite dum för att jag dragit förhastade slutsatser. Jag frågar varför han inte hört av sig på nästan en månad och han förklarar. Innan vi säger hej då får jag hans nya nr. Jag säger att jag skall höra av mig men sen tänker jag att det kanske är bäst att jag inte gör det. Hela dagen funderar jag. Hur ska jag göra. Så enkelt det skulle vara att bara ta bort hans nr från min mobil och låta mitt farväl vara just ett farväl samtidigt så längtar jag efter honom så att det gör fysiskt ont i kroppen. Jag kan inte bestämma mig. Jag vill men jag borde inte.

Min syster frågar om det är skitstöveln, och jag nickar till svar. Men han är typen av kille du hånar. Han är verkligen inte din stil. Hon har rätt, det är han verkligen inte, det har hon rätt i. Med sitt bakåtslickade hår och lite slemiga sätt, är han typen jag normalt skulle fnysa åt. Hur träffades ni egentligen frågar hon. Det var ödet, svarar jag.

23. 56 med 4 minuter tillgodo hörde jag av mig. Livet skall levas hårt och ordentligt och förnuft är kanske överskattat.

Man ska vara lite försiktig med vem man chattar med på internet. Det visar det här . Det är lite tragiskt, men komiskt.
Förstår dock inte varför de ska skilja sig. Det verkar ju som att de hade något på gång.

Honey, I 'm home!

Min familj är konstig, precis som alla andras familjer. Under min resa upptäckte jag en mer behaglig sida av familjen som jag tidigare varit för liten för att förstå.

Hemma hos min syster bodde under tiden jag var där hennes mor. Hennes mor är alltså min fars ex fru, som han lämnade för min mor. Har inte träffat henne på 15 år och nu när jag såg henne så stod det hela klart för mig hur komplicerat det var, eller borde vara. Jag kände mig skyldig, skyldig för att vara resultatet av min mor och fars relation. Visste inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till henne. Det enda jag tänkte var att jag har min fars ögon, undrar om det är jobbigt för henne att se mig. Hon verkade dock inte det minsta besvärad. Bamse kram och oj, vad stor du har blivit. Jag var som vem som helst för henne. Så jag försökte att inte gå på tå för henne men det tog ett tag tills jag klarade av det.

När jag var barn brukade hon komma och hälsa på oss. Hon bodde tom hos oss och hade alltid med sig en massa stickade tröjor och andra presenter. Då tyckte jag inte det var det minsta konstigt. Hon var tanten pappa bott med för länge sen. Alla kom bra överens och hon och mamma var tom goda vänner som brukade gadda ihop sig mot stackars pappa. Nu när jag är vuxen förstår jag hur unikt det är. Att mamma välkomnade henne i sitt hem och att hon faktisk kom och hälsade på. Jag tycker det är så otroligt beundransvärt och vackert. Nu när jag förstår att det förmodligen inte var så självklart och enkelt som jag trodde då.

Hon är fortfarande jätte snäll mot mig. Insisterade tom på att jag skulle komma och hälsa på henne någon helg när jag fick tid. Hon är min nya idol. Jag vill bli som henne. Så totalt obitter och bara fylld av kärlek.

Bort

Alldeles strax går jag på semester. Försvinner bort lite, ett ögonblick. Ni kommer inte ens hinna sakna mig.
Jag ska göra absolut ingenting utom att leka med min systerdotter och gå mils långa promenader med min syster bl a. Ska bli skönt med lite miljö ombyte.

Mot Göteborg och horisontellt regn =)

Åtrå

Jag har kommit på mig själv med att tänka drömskt om Mr knäskak ( där ser man vad som blev hans nick) flera gånger under dagen. Händelsen igår var så extremt sexig. Varje gång jag tänker på det kan jag inte låta bli att le lite generat. Hans biceps så välformade och starka. Att han fått dem genom att spela trummor och inte genom att pressa på ett gym gör dem extremt mycket sexigare.
Alla borde med jämna mellan rum bli upptryckta mot en väg och upphånglade. Det gör underverk på humöret =)

Knäskak

Minns ni pojken från i midsommar? Han som jag hörde säga till en kompis att han tyckte om mig. Ikväll var vi hemma hos en gemensam vän och åt middag, tog sällskap hem. Det blev dags för våra vägar att skiljas åt. Vi står och pratar lite. Det är som att det bara är ord som sägs för att vi ska ha en anledning att stå kvar där vi står. Hela dialogen är bara blaj, blaj.
- Frukost är gott.
- Ja, flingor är gott.
- Smörgåsar också.
Om dialogen saknad allt vett så saknade den inte spänning. en attraktion som säkert hade gott att ta på. Jag längtade efter att mitt tåg skulle komma in så jag kunde få en chans att röra vid honom även om det bara var en hej då kram. Klockan klämtade och jag kramar om honom. Släpper taget, men han håller kvar mig hårt, hårt. Okej tänker jag och kramar tbx. Plötsligt är jag upptyckt mot vägen och ordentligt upphånglad. Jag kan tänka mig att folk som såg oss, tänkte att vi borde hyra oss ett rum =) Några tåg senare lyckas vi slita oss från varandra.
Om några dagar åker jag bort. Samma dag som jag kommer hem åker han bort. Vi kommer inte ses igen på ca en månad. Jag har ett sjätte sinne för att spåra upp pojkar som ska åka bort. Kanske ska sätta pengar på att han kommer träffa någon han blir hjälplöst förälskad i tills vi ses igen
Egentligen gör det inte så mycket. Hade jag varit riktigt intresserad hade jag inte suttit här nu =) Vill testa på det här med att vara riktig singel ett tag. Men det hindrar inte mina knän, de skakar fortfarande av hånglet.

Instabilt farväl

På väg hem. Det småregnar. Det stör mig inte, skyndar inte på stegen. Vad ska jag hem att göra? Vandrar mållöst en sväng och finner mig själv utan att riktigt varit medveten om det utanför skitstövelns port. Stannar till. Dugg regnet har förvandlats till ösregn. Jag blir medveten om mig själv. Jag står utanför hans port tittande upp mot hans fönster när regnet öser ner över mig. Jag kan inte låta bli att skratta åt mig själv. Det är så patetiskt och så tragiskt. Det är en scen som skulle plats i vilken kärleksfilm som helst.
Självrespekt säger en lite klen inre röst till mig. Jag säger håll käften. Jag tar farväl. Mitt förnuft skakar oroligt på huvudet. Hon har tappat greppet totalt, står i regnet utanför skitstövelns port och skrattar för sig själv. Jag medger det är inte en av mina mest stabila stunder men jag har ingen lust att vara stabil och korrekt, så jag står kvar. Ett par springer förbi mig för att ta skydd ifrån regnet. Jag borde också gå tänker jag men jag är redan blött och jag vill stå kvar där jag står en lite stund till. Jag försöker tända en cigarett men regnet blöter ner den innan jag hunnit röka ett enda bloss.
Jag tittar upp mot fönstret. Tänker på all tid jag tillbringat där. Tittar på porten, tänker på alla nätter vi suttit där. Hur han brukade möta upp mig där när jag varit ute på krogen. Jag tar farväl till porten, till lägenheten, till skitstöveln. När mina ben tillslut lyder mitt förnuft passerar jag hans bil. Tänker att jag aldrig mer kommer åka i den. Tänker på sist vi åkte i den. Jag var utarbetad och trött. Det var en varm sommar kväll. Skitstöveln ringde och frågade vad jag gjorde. Du kan inte sitta inne en sådan här underbar kväll, sa han. Några minuter senare tutade han utanför min port och vi åkte i väg ut till skärgården och tittade på havet. Det var en fin kväll. Jag låter min hand röra vid handtaget på förar sidan som en sista subtil smekning. En handling som fyller mig med vemod.

På vägen hem märker jag att det slutat regna. Jag får en impuls att hoppa i en vattenpöl och följer den. Det gör mig på bättre humör. Bryr mig inte ifall någon ser mig. Mina steg är lätta och jag har ingen vrede kvar i kroppen när jag tillslut kommer hem. Mitt förnuft har nästan hunnit ifatt mina känslor. Det borde tagit slut för länge sedan. Jag är nu singel utan mitt skyddsnät, skitstöveln. Det är skrämmande men jag kommer klara mig. Jag är fri. Ensam och rädd men fri.

Hästballe

Den här veckan har sugit hästballe hittills.

Den började lite fint med att göteborgaren bara ville "vara vänner", tätt följt av att jag förlorade min chans på dröm lägenheten. I går jag fick veta att den nya tjejen på jobbet, 22 år gammal utan en enda högskole poäng fått en ingångslön på 3000 kr högre än mig. Hon beklagade sig över att hon tjänade för lite men som förklaring fått att hon skulle fått högre lön om hon hade haft en examen. Ursäkta men jag är en C- uppstas från dubbla examens. Har jobbat häcken av mig där i ett år med 500 kr som enda löne förhöjning. Jag är så sjukt arg. Det var tur att klockan var långt över kontorstid när jag fick reda på det annars hade risken funnits att jag sagt upp mig på studs i ren vrede. Fy fan säger jag bara! Jag hoppas jag fortfarande är arg på måndag, men inte lika arg. Ingen kommer bli glad om jag säger upp mig.

Idag har jag fått reda på att Skitstöveln blivit kär. Den finns så mycket att skriva om vår relation som jag inte nämnt här. Det var jag som valde att avsluta saker och ting. Vi befann oss på att ställe där det var dags att ta ett steg fram som var omöjligt att ta. Hur mycket vi än försökte. Hur mycket vi än ville. Det har alltid varit jag som avslutat vår relation och det har alltid varit jag som kommit tbx. Det har inte handlat om honom. Det har handlat om en massa annat som ingen av oss har kunnat råda över. Någon dag kanske jag orkar berätta, men inte just nu. Jag upplever just nu en känsla som är helt främmande för mig. Jag är svartsjuk! Jag blir aldrig svartsjuk och det är helt ologiskt att jag är det nu men han har alltid varit min fasta punkt. Den jag alltid kunnat lita på skulle älska mig oavsett vad. Den mest iq befriade människa skulle säga att detta är för det bästa.Varför kan jag inte vara en större människa att glädjas för honom? Jag vill verkligen göra det, men jag kan inte. Det var jag som skulle bli kär först, så var det bara.

Veckan kommer fortsätt i samma stil. Ska på släktmiddag nu. Jag avskyr det. Jag är familjens svarta får. Den alla oroar sig för. Den enda vuxna singeln, hemska tanke. Den alla oroar sig för vad det ska bli av. Det kommer bli en underbar kväll kantad av väl menande råd om hur jag ska styra upp mitt liv. Jag vill inte. Jag vill ligga i fosterställning i min säng och gråta, men inte ens gråta kan jag...

Allt jag rör vid allt jag förtar mig ruttnar och blir förstört!

Det kunde blivit vi

En dag i våras, en helt vanlig dag in på Ica runt hörnet för att handla. På vägen ut fastnade min blick vid anslagstavlan. Det kunde inte vara sant!

"Tvåa i detta område önskas byttes med tvåa på söder med balkong mot innergård"

Det kan inte bli bättre än så här tänkte jag. Tog ner lappen och ringde nästa morgon, telefonsvarare, "tryck fyrkant för att lämna numret du ringer ifrån". Ringde vid lunch samma sak. Kvällen samma sak. Sen fick jag in rutin på det hela. tror jag ringde minst två gånger om dagen i två veckors tid. När jag gav upp klarade jag ändå inte av att slänga lappen. En långtråkig dag på jobbet städar jag mitt skrivbord. Under tangentbordet ligger lappen helt oskyldigt ihopvikt lovandes en dröm. Tänker att jag slår numret en gång till för gamla tiders skull. Han svarar!
Han har varit sjuk och är fortfarande sjuk. Jag bryr mig inte nämnvärt och lyssnar knappt när han beskriver sina krämpor. Jag vill bara veta, lägenheten finns den kvar?! Efter en evighet får han ur sig precis rätt sak. Ja den finns kvar och han är intresserad av min. Vi planerar att höras en månad senare. Under tiden som går planerar jag allt i minsta detalj Det ska bakas bullar och småkakor. Det ska fram med spetsdukar och kanske tom virkade gardiner som gubbar gillar. Begonier i fönstret och pelagoner på balkongen. Lanskapstavlor ska hängas upp. Min lägenhet skall genomgå en extrem makover till en pensionärs lägenhet. Funderar tom på om jag ska tapetsera om något rum med blommiga tapeter för att vara på den riktigt säkra sidan. På överenskommen dag ringer jag. Han verkar inte lika sugen längre. Jag är gammal och sjuk det är jobbigt att flytta beklagar han sig. Jag kopplar på min charm på max och efter några minuter får jag honom att tom se fram emot att träffa mig och se hur jag bor. Jag har fått napp nu skall jag håva in honom. De sista detaljerna finjustera, i den mest planerad lägenhetsvisningen i historien. Jag har tom valt tidpunkten han skall komma och titta med en tanke bakom och valt min outfit för den aktuella dagen med stor möda. Han skulle vara chanslös.

Idag vid lunch ringer mobilen. Det är han. Vad han än vill kan det inte vara bra tänker jag när jag hör hans röst. Han presenterar sig med en lång harang med vem han är. Hej, det är X. Vi pratades vid i veckan bla bla. Herregud jag vet vem han är. Jag har gjort noggranna efterforskningar på inkomst, civilstånd, barn och barnbarn. Allt som går att veta om honom vet jag. Men jag lyssnar tålmodigt och gör mig redo att koppla på charmen igen.

- jo, det är så här att jag har tackat ja till en annan lägenhet. Jag skrev på allt igår. Så jag kommer inte och tittar på din lägenhet.

- Men du har ju inte ens sett min lägenhet!

- Nej, men nu är det så här. Jag har bestämt mig.

Det finns inget jag kan göra eller säga. Jag är besegrad bara så där. Fick inte ens chansen till en kamp.

Förstår han inte hur besviken jag blir. Hur besvikna alla andra kommer bli. Micke som såg fram emot att slippa ha alla förfester hos sig i sin mini etta. Allt var ju planerat och klart. Jag kunde ju inte misslyckas.

Gubb idiot! Jag är inte det minsta glad för hans skull. Hopas det bli stam bytte i hans nya lägenhet snart. Det vore ett lämpligt straff. Då kan han ju komma krypandes bäst han vill, men då är det försent. Så det så. Man behandlar inte min lägenhet hur som helst!

Kärleks spridaren

Jag vet inte riktigt hur jag känner mig. Jag är typ glad men det är helt ologiskt att jag ska känna så, eller är det verkligen det?

Jag träffade en pojke i början av sommaren som jag faktiskt gillade. Efter att ha läst hans blogg i över ett år så var det extra kul att han höll mer än måttet även i verkligheten.
Vi hånglade på en klippa tills jag fick skavsår i munnen, bara en sån sak =)
Men det är ju aldrig så lätt att det räcker med det. Det största problemet var att han bor i Göteborg. Tidpunkten var inte den bästa heller eftersom han strax efteråt åkte bort på en längre resa. Så det var ingen hög odsare med andra ord, men som sagt jag gillade honom och det händer inte speciellt ofta att jag träffar någon som jag känner så för. Jag har väl mer eller mindre omedvetet gått och väntat på honom. I går fick jag dock ett mail där det stod att han träffat någon som han var "otroligt förtjust i" Det är andra gången som någon jag gillar träffar någon annan. Jag får väl se mig själv som en kärleks spridare. Lyckas man få mig att tycka om en så kommer man med största sannolikhet att träffa någon annan. Kanske en bra affärs idé att köra på? Dejta Supergirl och träffa en annan tjej, hon som finns i dina drömmar =)
Hur som helst så är det en bra kille, så jag är uppriktigt glad för hans skull.

Så egentligen varför skulle jag inte känna mig glad? Allt behöver ju inte vara för evigt för att vara bra. Kan vi hålla kontakten som vänner så känns det egentligen inte som jag förlorat något.

Jag kommer alltid minnas honom som killen som uppmärksammade ett för mig tidigare dolt handikapp. Jag kan inte greppa saker med tårna. Korsord kan vara väldigt trevligt och den dagen jag ska köpa en ny termos så vet jag att märket Termos is the thing! =)




The Beatles- Another girl

Maia Hirasawa- And I found this boy

Tillfällig sinnes förvirring

Ännu en helg är över.
Är så extremt trött på att gå ut på krogen och den här helgen har jag sluppit utan att få kommentarer om att jag är tråkig. Det är nog bara en tillfällig svacka men har mer känt för att ta det lugnt och umgås på riktigt utan hög musik och berusade människor. Ålderstecken kanske.
Dansa får jag göra iaf. Min dans kurs börjar igen i veckan, ska bli riktigt kul att vicka på höfterna igen =)

Det enda som förvirrar mig lite är det som hände förra söndagen. Jag vet inte riktigt vad min vän var ute efter när han sa att han tyckte om mig. Kanske ville han bara hångla upp mig som ett tacksamhets tecken för att jag hjälpte honom med flytten? Ett tack hade nog varit att föredra annars.
Jag hoppas inte bollen ligger hos mig på något sätt, brukar försöka kasta över dem så fort så möjligt =)

Jag har iaf kommit fram till att jag inte har de känslorna som krävs för att det skall bli något mer än vänskap mellan oss. Om han är riktigt seriös med det han sa, så kanske man ska ge det en chans iaf? Det är ju en bra kille. Allt kanske inte måste vara himla stormande från första början. Det kanske kan växa fram? Jag utgår just nu i från att det var en tillfällig sinnes förvirring som drabbade honom tills jag hör annat.