Han och jag, fortfarande som på räls, allt är superbra och han får mig att undra vad andra pojkar egentligen gjort i mitt liv ( utom Norrland han är fin) Och grejen med avstånd funkar bra. Vi tar någon time per dag med webcam och det är nästan som att träffas, med lite god vilja iaf. Tidsskillnaden är lite jobbig ifs men med lite anstägning funkar det med. Och jag är trygg i hans känslor för mig. Allt går som sagt som på räls. Men för det är självklart att det kommer ett men.
Nu är det min tur att noja, är det här rätt? Borde jag inte vara kär nu? Vad känner jag egentligen? Och hur ska det här med avståndet funka i längden? Vill jag det här? Att sakta men säkert lämna singelstatusen är inte en behaglig upplevelse. Borde det inte vara det? Jag vet inte varför jag fått för mig att jag är osäker på honom nu, vet ju att jag gillar honom skarpt. Just nu nöjer jag mig med förklaringen att det var ett tag sen vi sågs och jag tänker inte göra något alls tills han är här igen. Innerst inne vet jag ju att jag vill det här. Är det normalt att känna tvivel då? Ibland blir jag så trött på mig själv.
6 kommentarer:
Det e nog helt naturligt att tvivla, ja tvivlade efter ett tag på mina känslor.
Å jag tyckte det var obehagligt att gå från singel statusen.
Ja tror inte avståndet e nå problem, det fins ju så fina tekniska hjälpmedel som tex telefon å internet.
Å när man väl träffas så blir allt så mycket mer underbart å intensivt.
Så ja tror nog att de går bra för er å så länge båda e vilig å satsa på de.
/Nova
Jag har nog inte hängt med riktigt, hur länge ska han vara så långt borta?
Nova: tror egentligen också det.Det är bara störande att inte få njuta, men nu efter en natts sömn så känns det redan bättre.
Tre stycken: Har du låst din blogg?
Han gör sin sista vecka nu och kommer hem till Oslo i slutet av veckan, sen Stockholm helgen efter det, hoppas jag =)
Det är helt normalt att tvivla. Det är en stor grej att gå ifrån singelstadiet, men man måste våga!! Ge det en god chans och låt tiden ge svaret.
/H
Att gå från singel till förhållande kan väl nästan jämföras med att byta jobb. Så länge man inte vantrivs otroligt har man väl alltid tvivel ifall man gör rätt eller inte?
H: Jo, jag är ganska lugn så jag vet att jag inte kommer göra något förhastat men jobbigt att tycka det är jobbigt fast underbart på samma gång.
Caesar: bra jämförelse faktiskt, det betyder ju faktiskt inte att det nya jobbet är dåligt på något sätt bara ovant. Behöver bara tid att vänja mig :)
Skicka en kommentar