Vi har inte pratat sen i söndags, vi brukar prata varje kväll. Det känns inte som ett bra tecken. Jag innbilar mig så klart att det är min dåliga karma som är orsaken till det här, för att jag gick på den där idiot dejten i söndags. Det här är början på slutet. Jag orkar inte riktigt bry mig, känner mig lite apatisk. Men om han kommer köra fegisvariant på att bara låta saker rinna ut i sanden så åker jag över till Oslo och sparkar honom hårt i skrevet.
Det värsta är att Mr Dryg dyker upp i mina tankar allt oftare och oftare. För Mr Dryg hade jag flyttat till världens ände och jag hatar honom för det. Jag hatar att mina känslor för honom verkar totalt odödliga. Det är så kärlek ska kännas. Det är sann magi. Gud vad jag saknar honom.
2 kommentarer:
Du ska inte anklaga dig själv eller din karma, då blir ja lite små putt på dig och kanske måste prata in lite vet i dig ;-)
Vadå håller han sig undan eller?
Har du någonsin funderat på att ringa honom?
Hände samma sak med min bättre hälft i början.
Hon hade inte pratart me mig på ett x antal dagar så jag ringde upp å frågade hur de var fatt.
Det visa sig att hon hade blivit osäker på oss två och allt runt omkring.
Den dagen pratade vi länge och väll och sen des har våra band varit starkare än någonsin till varandra.
Så jag tycker du skall ringa honom, fråga honom hur det e fatt å tala ut om era känslor för varandra.
Du mår ju uppenbarligen inte bra av ovisheten så gör det ja sa och få det överstökat, du kommer inte att ångra dig i slutändan.
/Nova
Nova: Jag är en sån fegis ibland. Inte moddig som du. Nu löste det sig iaf men jag hade nog inte ringt, mest för vi har haft disk 100 gånger
Han: du bor så långt bort
Jag: det går att få det funka ändå
Han: Jag är färdig med distansförhållanden.
Skicka en kommentar