Uppenbarligen är det något allvarligt fel på mig, om någon vänlig själ kunde tala om vad skulle jag kyssa den personens fötter i ren tacksamhet, jag svär!
Norrmannen visar med handling att han tycker jag är en grym tjej. Han stiger upp tidigare på morgonen för att chatta med mig. Han gör de där små sakerna som bevisar att jag är speciell. Vi pratar varje dag och om det skulle uppstå hinder för det ojar han sig, så jag tvivlar egentligen inte alls på att känslorna finns där. Och nu han kom hem från Kina igår kväll och ska flyga till Stockholm imorgon, är inte det ett bra tecken så säg?
Men nu ikväll, åhh jag orkar verkligen inte. Nej då känns det inte 100. mest pga detta förbannade avstånd. Saken är den ändå att först skulle vi inte bytta nr, sen skulle vi bara vara vänner, sen skulle vi bara ses en gång, och sen kanske till vintern och ja det har ju utvecklats åt ett helt annat håll. Hans ord väger helt enkelt inte så tungt men jag blir jävligt less på det här ändå. Jag tvivlar också på om det är 100 rätt men jag knipper käft tills jag vet vad jag vill.
Nu vet jag hur jag funkar, har svårt att släppa sånt här och när han har börjat ventilera sin tvivel så backar jag hundra steg. Jag kom aldrig över Norrlands felsteg hur gärna jag än ville och risken finns att det blir samma nu. Vi har pratat i miljoner timmar ikväll och först sa jag att jag inte ville att han skulle komma, men det ville han absolut och det skulle bli så underbart och han skulle ge mig den bästa helgen i mitt liv bla, bla (vad är det för fel på folk?) Tillslut vann rommantikern i mig och jag skrev att om han kom med öppet sinne och fortfarande kunde se en framtid för oss så var han välkommen annars kunde han stanna hemma. Så han kommer trots allt. Jag känner mig dock inte helt säker på hur öppet sinne han har.
Frågan är hur smart jag är som låter han komma iaf?
10 kommentarer:
Gud, jag blev alldeles nervös när du skrev norrmannen först, kallas han inte nordman? I alla fall, jag tycker du ska försöka slappna av. Ta det för vad det är, även om det absolut inte är lätt!
Jag försöker detsamma just nu, fast i mitt egna förhållande som har pågått ett tag. Det är verkligen skitsvårt..
Asså SG, på riktigt... Vill du träffa honom eller inte? Klart du vill.
Sluta gardera dig. Sluta fixera din fasad. Vi gillar dig ändå. Men släpp de. Gillar du honom så gör det. Skiter det sig är det inte det första som har skitet sig... Släpp garden, Lycka till, kram
Hon: Jag tänkte kalla honom nordman men sen har det blivit norrmannen iaf, samma person.
Nja, inte så sugen på att ha med veliga killar att göra helt enkelt, får se hur det blir.
Arnie: Jag vill inget hellre än att träffa honom, längtar som bara den och har gjort sen han for.
Men när man blivit bränd och sårad typ en miljon gånger så är man rädd om hjärtat, de tål inte hur mkt stryk som helst. Det har tagit mig nästan ett halvår att ens orka dejta igen.
Kram
Jag drar till med en härlig klyscha: man måste våga för att vinna. Även om det är jobbigt. Vad händer om du inte träffar honom? Ingenting. Vad händer om du träffar honom? Ja, det är upp till er.
Lycka till iaf :)
You only live once (?) och via chat blir man ju inte direkt klokare.
Hoppas det blir en skön och härlig helg och att du känner dig lite mer klok efteråt.
Kram
Nu blir jag förvirrad... det är väl Norrmannen vi pratar om?
Du låter precis som jag, agerar precis som jag gjorde när jag var yngre. Jag hade världens underbaraste pojkvän som jag drev på flykten med hjälp av min rädsla och mina murar. Jag vet att det är läskigt som f-n, men våga låta honom komma nära! Tror att du har allt att vinna!
Kram!
Caesar: Jag brukade leva efter den visdomen men inte längre när det gäller dejting. Om jag inte träffar honom kommer det inte göra lika ont. Ja, jag är en fegis, men tror du förstår varför.
Fröken Framtid: ja det är norrmannen. Nu är han på väg till flyget så nu får jag göra det bästa av situationen =)
Chaos: Jag tycker det är han som driver mig på flykt men jag är väl ifs ganska lättskrämd =)
Träffa honom, du kommer ångra dig annars. Tänk inte för mycket utan ta det som det kommer... Vet att det inte är lätt och jag är verkligen helt fel person att säga hur du ska göra, men du har alltid låtit så glad när du skriver om honom. Våga chansa en gång till!
Lycka till!! KRAM
Skicka en kommentar