I ett varmt men fattigt land, dar gatubarn klamrar sig fast kring bennen och hoppar upp min famn sa fort tillfalle ges sitter jag pa ett internet cafe och kanner svetten rinna ner for ryggen.
Missaren ar total. Jag drommer mardrommar varje natt och vagar inte somna om. Jag har inte attit upp en hel maltid utan att fa ge bort maten pa min talrik. Det ar bruna stora sorgsna ogon som drar i mig och pekar pa sin mun och sager hungrig.
Och nar jag undkommer gatubarnen ser jag vita vasterlandska man med unga flickor. Jag skams for vad jag ar, var jag kommer ifran och framforallt for att jag har och alla runt mig inte har.
Har ar ocksa landet som ar svarast att resa sjalv i. Mannen har trakaserar mig, viskar bakom min rygg eller for all del pratar hogt pa sitt sprak. De annser sig att ha ratt att ta pa mig och sjalvklart ar jag oppen for skamliga forslag som vasterlaning.
Jag far mer uppmarksamhet an jag ber om eller vill ha och folk pekar och skrattar ogenerat at mig.
Att resa ar underbart, men semester ar det inte.
Ett land kvar, sen kommer jag hem.
Puss darlings
söndag, februari 22, 2009
lördag, februari 14, 2009
Once I was cold, now I just smile
Forra aret hade jag tva dejter att valja pa denna dag. I ar ingen, men jag sitter pa ett cafe i shorts och dricker islatte med chokladbruna ben.
Vilket jag foredra behover jag nog inte saga.
Om jag aldrig mer dejtar en kille kommer jag vara evigt lycklig
Var kommer jag befinna mig 14/2 2010?
Ha en underbar dag med massa karlek fran er Superflicka pa vift.
Vilket jag foredra behover jag nog inte saga.
Om jag aldrig mer dejtar en kille kommer jag vara evigt lycklig
Var kommer jag befinna mig 14/2 2010?
Ha en underbar dag med massa karlek fran er Superflicka pa vift.
tisdag, februari 10, 2009
Living a dream
Att forsoka uppdatera er om vad som hander i mitt liv just nu ar helt omojligt da varje dag ar ett litet aventyr. Sverige och allt som hor till kanns sa extremt langt borta, finns Sverige ens?
Bara tanken pa att aka hem ige ger mig magknip, vill inte!
Att traffa ny vanner har inte varit nagra problem. Traffade en tjej nar jag fragade om hon hade eld och dt slutade med att vi spenderade tre dagar tilsammans tils jag beslutade mig for att aka vidare pa en busstur genom halva thailand. Det var en mardrom! Jag satt inklamd bredvid en gigantisk illaluktande finska i 13h. Flera ganger fick jag kvava lustan att hoppa av bussen mitt ute i ingestan. Val framme traffade jag en supertrevlig tjej som det klickade med direkt. Hon fragade om jag inte ville folja med henne istallet och dt ville jag garna vilket resulterade i en halvdagsresande till. Nagra timar senare delade vi sang och sen den dagen har vi inte lamnat varandras sida. Just nu ligger hon inne i vart rum och spyr ut sina tarmar. Jag hoppas verkligen jag klarar mig speciellt eftersom vi imorgon ska aka genom hela Thailand tillsammans. Att vara magsjuk pa ett tag kanns inte direkt som nagot jag langtar efter
Forutom den hastiga magsjukn har allt varit underbart. Jag har det sa sjukt bra.
Jag hoppas ni alla har det bra dar hemma oxa.
Puss och kram
Supergirl pa vift
Bara tanken pa att aka hem ige ger mig magknip, vill inte!
Att traffa ny vanner har inte varit nagra problem. Traffade en tjej nar jag fragade om hon hade eld och dt slutade med att vi spenderade tre dagar tilsammans tils jag beslutade mig for att aka vidare pa en busstur genom halva thailand. Det var en mardrom! Jag satt inklamd bredvid en gigantisk illaluktande finska i 13h. Flera ganger fick jag kvava lustan att hoppa av bussen mitt ute i ingestan. Val framme traffade jag en supertrevlig tjej som det klickade med direkt. Hon fragade om jag inte ville folja med henne istallet och dt ville jag garna vilket resulterade i en halvdagsresande till. Nagra timar senare delade vi sang och sen den dagen har vi inte lamnat varandras sida. Just nu ligger hon inne i vart rum och spyr ut sina tarmar. Jag hoppas verkligen jag klarar mig speciellt eftersom vi imorgon ska aka genom hela Thailand tillsammans. Att vara magsjuk pa ett tag kanns inte direkt som nagot jag langtar efter
Forutom den hastiga magsjukn har allt varit underbart. Jag har det sa sjukt bra.
Jag hoppas ni alla har det bra dar hemma oxa.
Puss och kram
Supergirl pa vift
torsdag, januari 29, 2009
Lever
Jag har bara varit borta i tva dagar (tror jag) men det kanns som en evighet samtidigt som det just nu kanns som jag aldrig nagonsin vill hem igen.
Jag har det helt underbart. Allt jag klarar ger mig egokickar. Att ta sig fram har ar inte det lattaste da ingen pratar engelska och nastan alla skyltar ar obegripliga, men jag klarar mig!
Fick nya vanner redan forsta kvallen da det slutade med att vi gick ut och at samt drinkar. Idag har vi varit och turistat tillsammans men nar vi ville avsluta dagen pa olika satt sa jag tack och hej(alskar att resa sjalv) Tyvarr hade jag inte varit uppmarksam pa hur vi tagit oss dit vi var, vilket gjorde det till ett litet aventyr att ta sig hem igen. Det slutade med att jag fick en turistbuss full med kineser som nya vanner som korde mig en bit pa vagen mot att jag berattade om Sverige. Efter det ville de ta kort pa mig med sina barn. Fota dig med den konstiga flickan utan snea ogon. Man kanner sig lite som ett ufo aven om jag tror att det varit varre innan os. Jag kan inte saga att det stor mig heller.
Tidsskillnaden har funkat forvanadsvart bra, antligen har jag fatt nytta over det faktum att jag ar en nattmanniska.
Insikt nr ett pa den har resan ar att eget badrum ar en lyx jag inte riktigt uppskattat innan.
Min rumskamrater uppskattar nog lyxen med att sova med nagon som inte vacker dem mitt i natten av att skrika.
En av killarna vackte mig nar jag skrek mitt angest skrik och fragade hur det var fatt. Eftersom jag glomt var jag var och blev vackt av en framande karl sa lugnade det inte direkt mig =)
Nu vantar kvallspasset med tur pa marknad.
Hoppas ni har det bra dar hemma och saknar mig massor =p
Jag har det helt underbart. Allt jag klarar ger mig egokickar. Att ta sig fram har ar inte det lattaste da ingen pratar engelska och nastan alla skyltar ar obegripliga, men jag klarar mig!
Fick nya vanner redan forsta kvallen da det slutade med att vi gick ut och at samt drinkar. Idag har vi varit och turistat tillsammans men nar vi ville avsluta dagen pa olika satt sa jag tack och hej(alskar att resa sjalv) Tyvarr hade jag inte varit uppmarksam pa hur vi tagit oss dit vi var, vilket gjorde det till ett litet aventyr att ta sig hem igen. Det slutade med att jag fick en turistbuss full med kineser som nya vanner som korde mig en bit pa vagen mot att jag berattade om Sverige. Efter det ville de ta kort pa mig med sina barn. Fota dig med den konstiga flickan utan snea ogon. Man kanner sig lite som ett ufo aven om jag tror att det varit varre innan os. Jag kan inte saga att det stor mig heller.
Tidsskillnaden har funkat forvanadsvart bra, antligen har jag fatt nytta over det faktum att jag ar en nattmanniska.
Insikt nr ett pa den har resan ar att eget badrum ar en lyx jag inte riktigt uppskattat innan.
Min rumskamrater uppskattar nog lyxen med att sova med nagon som inte vacker dem mitt i natten av att skrika.
En av killarna vackte mig nar jag skrek mitt angest skrik och fragade hur det var fatt. Eftersom jag glomt var jag var och blev vackt av en framande karl sa lugnade det inte direkt mig =)
Nu vantar kvallspasset med tur pa marknad.
Hoppas ni har det bra dar hemma och saknar mig massor =p
tisdag, januari 27, 2009
Bara vara vänner
Han är så jäkla fin, bra och helt, helt underbar!
Och jag älskar verkligen att vara med honom.
Hans personlighet, hans sätt är allt jag vill ha hos en partner och han är utan den minsta tvekan mest man av alla jag dejtat. Och jag gillar man, pojkar är så menlösa.
Min tredje kärlek och jag sitter på ett helt vanligt fik i centrala stan. Och när han böjer sig över guideboken jag har med mig kan jag inte låta bli att granska honom. Ta mentala minnesbilder som jag lindar in och sparar.
Dryg som är en rastlössjäl har resten över hela jorden och bott på fler ställen än vad jag minns tittar upp på mig, men var ska du åka sen? Jag vet inte svarar jag och rycker lite på axlarna. Han skrattar åt mig. Ska du bara ta dagen som den kommer och jag ler och säger att det är väl planen. Och han skakar på huvudet och återgår till att bläddra i min lonly planet och läser högt för mig och kommer med förmaningar värre än pappa.
Du får inte dricka något som du inte setts hällas upp framför dig säger han och spänner ögonen i mig.
Lovar svarar jag.
Och lita inte på någon fortsätter han fortfarande med huvudet ner i boken.
Mm svara jag. Nej du ska säga att du lovar.
Är du orolig frågar jag roat.
Klart jag inte är!
haha det är du visst det.
Okej okej jag är riktigt orolig, och jag kommer tänka på dig hela tiden medan du är borta.
Du är ju för gullig säger jag och skrattar och hindrar min impuls att röra vid honom med stor möda.
Jag önskar att jag kunde följa med dig, säger han
Och jag kommer ihåg den där kvällen när vi låg i sängen, jag med mitt huvud mot hans bröst och vi pratade om att hans skulle komma och möta upp mig och nu skulle jag strunta i att resa om jag fick ligga så där en gång till, huvudet mot hans bröst och lyssna till hans hjärtslag medan hans fingrar leker i mitt hår. Men det säger jag så klart inget om.
Följ med då svarar jag
Om jag hade råd skulle jag utan tvekan göra det.
Och jag tänker för mig själv att kunde jag skulle jag betala din resa utan att tveka.
Sen återgår han till förmaningarna och tvingar mig att rabbla upp min packning för att kolla att jag inte glömt något.
Och fiket vi sitter på har tömts på folk och ägaren kör ut oss och han följer mig till tunnelbanan för att sedan ångra sig, vill du stanna en stund till? Jag nickar och vi går till nästa ställe.
Nu pratar vi om det som är och det som varit.
Vi pratar om hans rädsla för att binda sig, och jag frågar men hon du är med nu?
Och han svarar att det är enkelt med henne för han ser ingen framtid med henne, att hon inte berör.
Och det låter inte konstigt för jag förstår vad han menar.
Jag upplevde samma sak med Norrlandspojken.
Jag ska aldrig ge mitt hjärta till någon igen, ni kvinnor är svekfulla varelser.
Och jag säger emot med de klassiska argumenten om att alla inte är samma men tänker mest på mig själv vilket han självklart ser igenom.
Men SG vad händer när vi varit tillsammans i 20 år och jag inte är spännade längre och har blivit gammal och fet. Kommer du stanna hos mig?
Och jag svarar att när man varit tillsammans med någon så länge så blir nog den andra en del av en själv som man säkert fortfarande älskar fast kanske på ett annat sätt och då kan man inte bara svika den personen.
Han kallar mig naiv
Och jag inser att han har rätt.
Vi sitter tysta en stund och funderar och jag bryter tystnaden.
Litar du på mig?
Han svarar, jag har aldrig varit vän med ett ex men dig vill jag vara det med.
Och jag svarar att då ska du få se att om 20 år 30 år kommer jag fortfarande inte ha svikit dig.
Tror du att vi kommer vara vänner så länge, frågar han.
Ja säger jag. Det tror jag faktiskt. Jag hoppas det iaf.
Jag hoppas oxå det.
Och då känner jag att det är vänner vi ska vara.
Att det är det jag vill.
Så länge han är en del av mitt liv
och vi tittar varandra i ögonen och jag önskar att han kunde luta sig fram och kyssa mig.
Du är min ängel säger han.
Och jag rodnar
Sen följer han mig till tunnelbanan igen.
Kramar om mig och kysser mig någon sekund för länge på kinden.
Du lovar att maila så fort du kommer åt?
Jag lovar.
Och lova att ta många kort?
Jag lovar
Och lova att du är försiktig och tar hand om dig.
Jag lovar.
Sen går jag ner för trappan och han ropar efter mig.
Jag önskar att du ljugit för mig den där gången
och jag vet exakt vad han menar och vänder mig om
men då är han redan borta
Och jag älskar verkligen att vara med honom.
Hans personlighet, hans sätt är allt jag vill ha hos en partner och han är utan den minsta tvekan mest man av alla jag dejtat. Och jag gillar man, pojkar är så menlösa.
Min tredje kärlek och jag sitter på ett helt vanligt fik i centrala stan. Och när han böjer sig över guideboken jag har med mig kan jag inte låta bli att granska honom. Ta mentala minnesbilder som jag lindar in och sparar.
Dryg som är en rastlössjäl har resten över hela jorden och bott på fler ställen än vad jag minns tittar upp på mig, men var ska du åka sen? Jag vet inte svarar jag och rycker lite på axlarna. Han skrattar åt mig. Ska du bara ta dagen som den kommer och jag ler och säger att det är väl planen. Och han skakar på huvudet och återgår till att bläddra i min lonly planet och läser högt för mig och kommer med förmaningar värre än pappa.
Du får inte dricka något som du inte setts hällas upp framför dig säger han och spänner ögonen i mig.
Lovar svarar jag.
Och lita inte på någon fortsätter han fortfarande med huvudet ner i boken.
Mm svara jag. Nej du ska säga att du lovar.
Är du orolig frågar jag roat.
Klart jag inte är!
haha det är du visst det.
Okej okej jag är riktigt orolig, och jag kommer tänka på dig hela tiden medan du är borta.
Du är ju för gullig säger jag och skrattar och hindrar min impuls att röra vid honom med stor möda.
Jag önskar att jag kunde följa med dig, säger han
Och jag kommer ihåg den där kvällen när vi låg i sängen, jag med mitt huvud mot hans bröst och vi pratade om att hans skulle komma och möta upp mig och nu skulle jag strunta i att resa om jag fick ligga så där en gång till, huvudet mot hans bröst och lyssna till hans hjärtslag medan hans fingrar leker i mitt hår. Men det säger jag så klart inget om.
Följ med då svarar jag
Om jag hade råd skulle jag utan tvekan göra det.
Och jag tänker för mig själv att kunde jag skulle jag betala din resa utan att tveka.
Sen återgår han till förmaningarna och tvingar mig att rabbla upp min packning för att kolla att jag inte glömt något.
Och fiket vi sitter på har tömts på folk och ägaren kör ut oss och han följer mig till tunnelbanan för att sedan ångra sig, vill du stanna en stund till? Jag nickar och vi går till nästa ställe.
Nu pratar vi om det som är och det som varit.
Vi pratar om hans rädsla för att binda sig, och jag frågar men hon du är med nu?
Och han svarar att det är enkelt med henne för han ser ingen framtid med henne, att hon inte berör.
Och det låter inte konstigt för jag förstår vad han menar.
Jag upplevde samma sak med Norrlandspojken.
Jag ska aldrig ge mitt hjärta till någon igen, ni kvinnor är svekfulla varelser.
Och jag säger emot med de klassiska argumenten om att alla inte är samma men tänker mest på mig själv vilket han självklart ser igenom.
Men SG vad händer när vi varit tillsammans i 20 år och jag inte är spännade längre och har blivit gammal och fet. Kommer du stanna hos mig?
Och jag svarar att när man varit tillsammans med någon så länge så blir nog den andra en del av en själv som man säkert fortfarande älskar fast kanske på ett annat sätt och då kan man inte bara svika den personen.
Han kallar mig naiv
Och jag inser att han har rätt.
Vi sitter tysta en stund och funderar och jag bryter tystnaden.
Litar du på mig?
Han svarar, jag har aldrig varit vän med ett ex men dig vill jag vara det med.
Och jag svarar att då ska du få se att om 20 år 30 år kommer jag fortfarande inte ha svikit dig.
Tror du att vi kommer vara vänner så länge, frågar han.
Ja säger jag. Det tror jag faktiskt. Jag hoppas det iaf.
Jag hoppas oxå det.
Och då känner jag att det är vänner vi ska vara.
Att det är det jag vill.
Så länge han är en del av mitt liv
och vi tittar varandra i ögonen och jag önskar att han kunde luta sig fram och kyssa mig.
Du är min ängel säger han.
Och jag rodnar
Sen följer han mig till tunnelbanan igen.
Kramar om mig och kysser mig någon sekund för länge på kinden.
Du lovar att maila så fort du kommer åt?
Jag lovar.
Och lova att ta många kort?
Jag lovar
Och lova att du är försiktig och tar hand om dig.
Jag lovar.
Sen går jag ner för trappan och han ropar efter mig.
Jag önskar att du ljugit för mig den där gången
och jag vet exakt vad han menar och vänder mig om
men då är han redan borta
måndag, januari 26, 2009
Riktigt läskigt
Är det riktigt normalt att jag är mer nervös över att träffa Mr Dryg om ett par timmar än att flänga runt på andra sidan jordklotet?
Gud vad jag vill gifta mig med den mannen, han har verkligen allt.
Och jag behöver väl inte säga att jag mått som en drottning hela dagen.
Gud vad jag vill gifta mig med den mannen, han har verkligen allt.
Och jag behöver väl inte säga att jag mått som en drottning hela dagen.
Resfeber!
Just nu är allt kaos, och skulle jag skulle jag lätt hyra in en personlig assistent som fick styra upp mitt liv. Små fix som behöver fixas inför resan och trots mina listor glömmer jag ändå. Måste komma ihåg att kolla försäkringen imorgon.
Nu har jag hunnit säga hej då till de flesta. Igår hade jag hej då mottagning och blev glatt överaskad över hur många som faktiskt dök upp. Det var fullt med folk hela kvällen. Och en kväll i goda vänners lag gjorde riktigt gott.
Det gör mig dock ledsen att två av de jag räknade som nära vänner inte uttryckt någon önska eller ens försökt att träffa mig för att säga hej då.
Mr Dryg har däremot tagit ledigt imorgon för att få en chans att säga hej då.
Man måste älska ironin. Nära vänner nej, Ex ja.
Annars har resfebern brutit ut ordentligt och nervositeten blir bara värre och värre. Jag skyller den helt på folk som kommer med varningar och förmaningar och det faktum att folk kramar om mig som att det var sista gången de såg mig =)
Och sist men inte minst började min vikarie i fredags. En ung tjej med mkt driv i sig som tror att det här vikariatet kommer vara en port till himmelen. Jag är avundsjuk på hennes glöd när jag samtidigt är helt slutkörd.
Att ha någon som tar över min plats på jobbet utlöste en ordentlig identitetskris för mig. Jag måste lova mig själv att sluta jobba så mkt när jag kommer tbx. Jag är mitt jobb, det är det viktigaste i mitt liv - och jag är utbytbar.
För medan jobbet är mitt liv är jag bara en anställd.
Ångesten den insikten gav mig visste inga gränser.
Men jag tror insikten är viktig även om den är smärtsam.
Nu har jag hunnit säga hej då till de flesta. Igår hade jag hej då mottagning och blev glatt överaskad över hur många som faktiskt dök upp. Det var fullt med folk hela kvällen. Och en kväll i goda vänners lag gjorde riktigt gott.
Det gör mig dock ledsen att två av de jag räknade som nära vänner inte uttryckt någon önska eller ens försökt att träffa mig för att säga hej då.
Mr Dryg har däremot tagit ledigt imorgon för att få en chans att säga hej då.
Man måste älska ironin. Nära vänner nej, Ex ja.
Annars har resfebern brutit ut ordentligt och nervositeten blir bara värre och värre. Jag skyller den helt på folk som kommer med varningar och förmaningar och det faktum att folk kramar om mig som att det var sista gången de såg mig =)
Och sist men inte minst började min vikarie i fredags. En ung tjej med mkt driv i sig som tror att det här vikariatet kommer vara en port till himmelen. Jag är avundsjuk på hennes glöd när jag samtidigt är helt slutkörd.
Att ha någon som tar över min plats på jobbet utlöste en ordentlig identitetskris för mig. Jag måste lova mig själv att sluta jobba så mkt när jag kommer tbx. Jag är mitt jobb, det är det viktigaste i mitt liv - och jag är utbytbar.
För medan jobbet är mitt liv är jag bara en anställd.
Ångesten den insikten gav mig visste inga gränser.
Men jag tror insikten är viktig även om den är smärtsam.
fredag, januari 23, 2009
torsdag, januari 22, 2009
Mordhot=kärlek?
"Om du fortsätter säga nej till mig så kommer jag skjuta dig"
Jaha, men varför sa du inte det på en gång? Kom över så vi kan ligga lite och göra barn.
Det går bra för mig med pojkarna.
Någon vill spruta mig i ansiktet
Och någon vill döda mig.
Och ibland undrar jag varför jag är singel.
Ska nog sluta med det.
Jaha, men varför sa du inte det på en gång? Kom över så vi kan ligga lite och göra barn.
Det går bra för mig med pojkarna.
Någon vill spruta mig i ansiktet
Och någon vill döda mig.
Och ibland undrar jag varför jag är singel.
Ska nog sluta med det.
Koversation med pappan
P: Vad gör du?
S: Är på väg till jobbet, har varit och fixat visum.
P: Är det nästa vecka du åker?
S: Ja
P: Själv?
S: Ja, men det har jag ju sagt
(pappa har hela tiden varit övertygad om att jag åker med någon hemlig pojkvän)
P: Men du kan ju inte åka själv!!!
S: Men det ska jag
P: Men det får du inte!!
S: Men pappa...
P: Jag är faktiskt din pappa, du måste be om lov.
S: Tycker du inte jag är för gammal för det?
P: Så länge jag lever ber du om lov!
S: Okej får jag åka?
P: NEJ, Inte själv!!
S: Men pappa sluta, du vet att jag kommer åka iaf.
P: Du lyssnar inte på mig. Du lyssnar aldrig på mig. Du gjorde (massa exempel) utan att lyssna på mig. Jag är faktiskt din pappa, när ska du lära dig det!
S: Men jag är faktiskt 30!
P: Och jag är fortfarande din pappa! Du är dum nu vill jag inte prata med dig längre.
*klick*
Det faktum att jag tjatat om den här resan i flera månader verkar har gått honom helt förbi. Det är inte så att jag undanhållit det för honom vare sig att jag ska resa eller att jag ska resa själv.
Fast varje gång att jag har sagt att jag ska resa själv har han skrattat och sagt
- Haha, är du säker på att det inte kommer vara någon pojke som väntar på dig, på planet.
- Ja
- Vi får väl se.
Föräldrar är inte det lättaste att ha att göra med alltid.
Och att pappa slänger på luren så där är inget ovanligt.
Han har tittat på för många amerikanska filmer.
Lika pinsamt varje gång man är i offentliga sammanhang
Då man får fejk avsluta samtalet.
S: Är på väg till jobbet, har varit och fixat visum.
P: Är det nästa vecka du åker?
S: Ja
P: Själv?
S: Ja, men det har jag ju sagt
(pappa har hela tiden varit övertygad om att jag åker med någon hemlig pojkvän)
P: Men du kan ju inte åka själv!!!
S: Men det ska jag
P: Men det får du inte!!
S: Men pappa...
P: Jag är faktiskt din pappa, du måste be om lov.
S: Tycker du inte jag är för gammal för det?
P: Så länge jag lever ber du om lov!
S: Okej får jag åka?
P: NEJ, Inte själv!!
S: Men pappa sluta, du vet att jag kommer åka iaf.
P: Du lyssnar inte på mig. Du lyssnar aldrig på mig. Du gjorde (massa exempel) utan att lyssna på mig. Jag är faktiskt din pappa, när ska du lära dig det!
S: Men jag är faktiskt 30!
P: Och jag är fortfarande din pappa! Du är dum nu vill jag inte prata med dig längre.
*klick*
Det faktum att jag tjatat om den här resan i flera månader verkar har gått honom helt förbi. Det är inte så att jag undanhållit det för honom vare sig att jag ska resa eller att jag ska resa själv.
Fast varje gång att jag har sagt att jag ska resa själv har han skrattat och sagt
- Haha, är du säker på att det inte kommer vara någon pojke som väntar på dig, på planet.
- Ja
- Vi får väl se.
Föräldrar är inte det lättaste att ha att göra med alltid.
Och att pappa slänger på luren så där är inget ovanligt.
Han har tittat på för många amerikanska filmer.
Lika pinsamt varje gång man är i offentliga sammanhang
Då man får fejk avsluta samtalet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)