torsdag, september 18, 2008

Plötsligt händer det...

Jag har längtat och längtat och nu ser jag att mina drömmar gått i uppfyllelse.
Jag har fått en officiell kärleksförklaring från mina drömmars bloggpojke.

Jag känner att du verkligen lyft fram mina unika egenskaper och är nästan rörd till tårar.
Tack!

onsdag, september 17, 2008

Risk för missförstånd

Så ringde han.
Rödluvans kompis, han från festen förra helgen.
Jag hade hoppats att han inte skulle, men jag visste nog att det bara var en fråga om tid.

Vi pratade lite och jag hoppades han inte skulle våga fråga.
Men han vågade.
- Jag har inte hittat någon bra teater som vi kan se, men det går en bra fotouställning som vi kan se istället.
- Jaha, ok.

- Ja, för annars finns ju risken att det bara rinner ut i sanden. Kan du lördag eller söndag?

- Ehh, söndag är helt kört så lördag antar jag.


Åhh vad jag hoppas att det inte är en dejt, snälla låt det inte vara en dejt. Men jag hade inte hjärta att fråga. Jag är en fegis!

tisdag, september 16, 2008

Blää

Nu drar jag hem från jobbet!

Ett tecken på att sommaren är över, när jag börjar komma upp i 13h arbetsdagar igen.
Och som alltid när jag jobbar över så är jag sur och grinig.
Plus att jag är hungrig.

Livet suger hästballe nu och det är mest synd om mig i hela världen.

Nu ska jag hata folk på tuben, akta er!

Lika barn..

Samtal med Mr Dryg för några veckor sedan om förhållanden:

- Jag har satt mig i bilen och kört och krockat 100 gånger. Varför ska jag sätta mig i bilen den 101 gången? Jag kommer bara krocka igen.

- Du kan inte säga så, Kanske är jag inte som det andra du träffat.


- Det säger alla, och när du säger att du inte är som andra så bevisar du bara att du är det. Det blir en varningsklocka för mig. Det bevisar bara att du är lika svekfull som alla de andra brudarna.


Så vi är två brända själar som försöker. Jag stångar mig blodig för att visa mig "värdig" Försöker visa att jag går och lita på, att jag inte tänker såra, och han kryper in under sin sten, men kan ändå inte hålla sig undan. Och någonstans är jag fortfarande kvar under luppen och blir granskad.
Ska han våga sätta sig i bilen med mig?
Ska jag våga sätta mig där bredvid honom i så fall?



When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just watch you're worth

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

måndag, september 15, 2008

Ouppfyllda behov

Jag var helt säker på att Mr Dryg skulle komma hem igår, men så visade det sig att det var nu på fredag. Suck!
Så ska han jobba hela helgen och jag vet alltså inte när jag får träffa honom igen.
Någon dag nästa vecka om jag har tur.
Tålamodet tar slut och jag tänker att nä nu skiter jag i det här!
Sen pratar vi i telefon och då tänker jag att jag väntar mer än gärna på dig finaste, fina.
Fast den effekten varar kortare och kortare nu för tiden.
Jag vill ha tålamod att orka vänta
Men han är långt borta och vi hörs nästan aldrig
och så finns det de som är närmare som hör av sig och jobbar normala kontorstider.
Men det är inte lika fina, inte ens i samma ligga.
Det var länge sen någon var det.
Men jag behöver mer.
Behöver känna tryggheten av att det är vi.
mest för mina egna hjärnspökens skull.

Förvånad

Han upphör aldrig att förvåna mig. Just när jag tror att jag vet allt om honom, känner honom utan och innan säger eller gör han något som får mig förvånad.

Saker jag upptäckt som jag inte visste tidigare:

Mr snygg är Casanova av hög rang och hävdar att han förmodligen aldrig kommer kunna leka av sig, få nog av kvinnor. Men så kommer det fram. Han längtar efter parmiddagar.
-Jag vill träffa någon och göra par grejer med. Typ om det blir något mellan dig och Mr Dryg så skulle vi kunna åka till typ sälen alla fyra* och typ ha fredagsmiddagar alla fyra. Det vore så kul att umgås med andra par.


Han läser se och hör.
Han stängde in sig på vårt rum i morse och gottade ner sig i det senast skvallret om Runars nya fru och ville disk hur länge jag trodde det skulle hålla.
Jag valde att ta en promenad istället.


* Vem den fjärde personen är vet vi inte än, men det går bra att höra av sig till mig om intresset finns. Lattegirl kanske?

lördag, september 13, 2008

Grått

För några veckor sedan ringde en gammal fling.
Killen från lekparken om någon av er minns.
Jag satt illa till och sa jag ringer upp dig sen.
Sen blev aldrig av för hela samtalet försvann från mitt medvetande.
Ikväll ringde han och sa att han väntat och väntat på att jag skulle höra av mig.
Kan du inte ringa någon gång när du är inne i stan så kan vi ta och ses.

Och det är här det blir svårt. Ska jag utgå ifrån att han vill ses som i en dejt?
Det känns bara divigt.
Men någonstans kan jag kanske gissa att det är en dejt han vill åt.
Och det hade varit intressant om inte...

Men Rödluvans kompis då.
Han som jag träffade på förra helgens fest som undrade om jag ville gå på teater någon kväll. Världens bästa kille säger Rödluvan att det är, och det tror jag säkert.
Är det en dejt?
Det hade oxå varit intressant om inte...

Och vad ska jag säga.
Pojkvän har jag ju inte, men jag dejtar någon.
och innan man befäster relationen, känner sig tillräckligt trygg i den så är allt bara grått.
Jag hatar grått.
Men jag gillar Mr Dryg.
Och han gillar mig.

Men vad skulle han säga om någon lite intressant tjej ringde och ville ses?
Det vet jag inte
Och det är det som är jobbigt
Grått.
Där det inte riktigt finns rätt eller fel
Och jag önskar att inte frestelsen fanns överallt
samtidigt som den inte gör det
för jag vet vem jag vill ha
Jag önskar bara att jag visste att han kände på samma sätt
då skulle det inte vara grått längre
utan bara vitt.
eller kanske rosa.
Rosa små moln

torsdag, september 11, 2008

Misstag?

Jag vill göra det som är rätt.
Inte ha hemligheter.
Köra med öppna kort.

Därför berättade jag för Mr Dryg att jag ska åka bort med Mr snygg i helgen.
En resa jag lovat Mr Snygg långt innan jag visste att Mr Dryg ens existerade.

Jag skulle kunna hålla tyst, inte berättat- För finaste är bortrest hela den här veckan och jag hinner hem innan honom.
Men jag vill göra rätt.
Inte ha hemligheter.

Men hur bra låter det:
Jag ska åka bort med mitt ex över helgen, det gör väl inget?

Nu fick jag svar:
"Du e rolig du! Klart du ska åka. Om du tror jag blir svartsjuk så har du fel./.../"

Och nu blir jag orolig.
Borde han inte bli lite svartsjuk iaf?
Inte för att han har någon anledning till det.
Men ändå.

Fast då hade jag nojat över att det kändes som han försökte kontrollera mig istället.
Inte lätt det här.
Men jag tror han är världens finaste kille, faktiskt!
Och jag vill så sjukt gärna att han ska bli min.

Idag skrev han "Hej min lilla *pip*"
Då dansade jag glädjedansen här hemma
för att han kallade mig sin.
Ibland räcker det med små saker för att bli glad.

Jag kan inte hålla mig längre

Jag kan inte längre.
Jag måste berätta för er.

Jag hånglade med en kollega på firmafesten i fredags.
Framför hela företaget.
Framför min chef.

Jag satt grensle över honom på bussen hem.
Bussen som delades enbart av andra kollegor.

I Lördags hade jag ångest utav inget tidigare skådat slag.
Aldrig röra en kollega, alla vet det!
Jag skäms!
Speciellt om policyn på företaget säger att det är förbjudet.
Jag övertalade mig under lördagen att ingen såg något
och om någon såg så har de glömt det till på måndag.
Folk har ju bättre saker än att hålla koll på mig för sig.

I måndags när jag kom fick jag applåder av kollegorna.
Så mkt funkade det att intala sig att ingen såg.

Hela vecka har jag gjort mitt allra bästa för att inte springa på honom.
Jag misstänker att han gjort det samma.

Det är inte det att jag inte vill se honom,
eller för den delen hångla med honom igen
men jag är lixom känslomässigt upptagen
med någon som kanske vill vara ihop med mig.
och aldrig har tid att träffa mig.

Att vara vän med ett ex

Sen jag träffade han, mitt hjärta slår lite extra för har exet Mr snygg dragit sig undan.
Från att ha hängt på låset varje kväll, har jag nu inte träffat honom på nästan två månader. När jag frågat om vi ska ses, svarar han att du har ändå aldrig tid du bara springer på dejter hela tiden. Det vet vi alla inte är sant.

Att jag och Mr Snygg själva dejtat en gång i tiden känns så absurt och avlägset att jag knappt minns det. Det känns som vi bara varit vänner alltid.
Detta kan medföra lite problem. Nedan följer två mkt bra exempel på detta.

Tabbe nr ett:
När jag förra veckan hade panikattack för att Mr dryg inte ringt och hunnit få tankarna upp i varv helt övertygad om att ingen någonsin kommer kunna bli kär i mig eller för den delen varit det, ringer jag Mr snygg med gråten i halsen och berättar om min oro för att vara helt oälskbar. -Varför blir aldrig någon kär i mig, snyfft, snyfft.
- Lägg av, du vet att det är en massa som jättegärna skulle vilja gå på dejt med dig.
- Ja, men det är ingen som blir kär. Det är aldrig någon som varit kär i typ hela mitt liv.
- SG, ja var kär i dig!

RIDÅ!

Tabbe nr två:
Efter söndagens lyckade dejt ringer Mr snygg för att få det senaste skvallret. Hur hade det gått?
Jag berättar att han är världens sötaste, typ bland dem finaste jag dejtat. Att han var en sexgud.
Det var nog bland det bästa sexet jag haft. Sättet han tog på mig, aldrig varit med om det bla, bla.
- Du SG, jag måste verkligen gå nu. Jag måste verkligen laga mat nu.
(inte alls sant för han var bortbjuden på middag)
RIDÅ!

Lärdomar att dra av mina klanterier. Inte säga till sitt ex att någon annan är så mkt bättre i sängen än honom, även om det var indirekt.
Inte säga att det är aldrig någon som blir kär i en, speciellt inte när man själv är den som gjort slut ett antal gånger.

Jag ska försöka komma ihåg att han inte är en tjejkompis, jag ska verkligen försöka.