Helg med överaskningar

Det började redan på lördag morgon när Mr snygg över med en stor kasse mat och fixade frukost åt mig. Gillades väldigt mycket! Han slog inte ens på tvn och jag fick behålla mina trosor den här gången =)

På kvällen var det dags för utgång. I kön till stället träffar jag på en barndomskompis som jag lekt med som liten. Har inte pratat med henne på säkert 20 år. Ett mycket kärt återseende!Tiden i kön bara flög iväg, tyvärr tappade jag bort henne när det var dags att gå hem. Men vi kanske springer på varandra igen om 20 år =)

Inne på stället såg jag skitstövelns flickvän ( vad jag tror iaf) Det här börjar bli läskigt. Jag vågade inte ens titta på henne och hjärtat slog hårt i bröstkorgen. Önskade jag kunde få svar på om hon verkligen var den jag trodde. Förbannade mig över att jag raderat skitstövelns nr. Han hade kunnat ge mig beked om hur det låg till. Jag har aldrig velat att någon ska hångla med någon så mkt men de gångerna jag såg henne stod bara med sina tjejvänner. Om hon nu är Skitstövlens flickvän så kan jag förstå henne. Han känner folk överallt och hans svartsjuka är inte att leka med.

Kvällen fortsatte med överaskningar. Det var länge sedan jag hade så många pojkar efter mig. Vid något tillfälle blev det tom komiskt när jag hade ett gäng pojkar som följde varje steg jag jag tog. Jag måste ha haft en bra hårdag =) Men det som förvånade mig var att jag kände mig "bunden" till Mr Snygg och därför inte gav någon av dem någon större uppmärksamhet. Jag har en tendens att var lite överdrivet monogam. Men jag känner verkligen ingenting för Mr snygg men det verkade mina principer inte bry sig det minsta om. Mr S smsade ivrigt hela kvällen. Han var oxå ute, och tyckte vi skulle sova ihop. Senare på kvällen slutade han höra av sig. Jag antar att han hittade någon annan att sova hos för jag har inte hört ett pip på hela dagen.

När det dansats klart och lampan tändes, var det dags för lite nattamat. En av tjejerna drog med sig ett killgäng och gick förre . När vi andra kom fram och slog oss ner med dem. Tyckte jag att killen som satt mitt emot mig var väldigt bekant. Men lyckades inte placera honom, inte förrän jag fick hans namn. Det var nattbuss killen! Helvetes skit, vad är oddsen? Jag bad en stilla bön om att han inte skulle känna igen mig Om han kände igen mig så låtsades han iaf inte om det. Jag ursäktade mig och skyndade där ifrån. Jag hade stora problem att bli av med honom sist och jag hade ingen lust att dra igång den karusellen igen. Jag tror dock jag har klarat mig eftersom han inte hört av sig.

Många överraskningar blev det. En del trevligare än andra.

Seg

Är det ens möjligt att vara så seg som jag är just nu. Kvällen igår, utgång med tjejerna var super skoj. Har massa intressant att berätta. men jag tycker det är en bedrift att ens skriva dessa rader så det kanske får vänta till senare. Nu ska jag parkera mig i soffan igen men min cola och mitt lösgodis.

Hörs snart igen

Bye Dickheads

Bara så där som en vindputs, svepte en insikt över mig. En styrka. Sträckte lite extra på ryggen. Var på väg hem, men ändrade mig och tog en sväng genom stan. Satte mig på en bänk och tittade ut över vattnet. Plockade fram mobilen och sen gick jag lös på den. Delete, delete och delete. Bort, bort med alla dessa nr till pojkar jag bara håller på halster utan att starta någon relation med. Delete!
Bort med allt gammalt bagage. Visste inte att de var så många.

Bort med A! Du har förbrukat så många chanser och du kan ångra dig bäst du vill nu.

Bort med vännen som försökte snacka omkull mig med en massa jävla skitsnack! Du är en vän fattigare

Bort med tönten som "glömt" berätta att han hade flickvän och försökte få med mig på en trekant när jag kom på honom! Du lyckades inte få mig ensam, måste du nu försöka ta hjälp av din flickvän?!

Bort med Byggar bob! Jag är ledsen vännen men du håller inte måttet

Bort med tönten som sa låt oss vara vänner utan att mena det! Trodde du verkligen jag inte förstod? Vänner ljuger inte för varandra!

Bort med killen som alltid hör av sig när han är ute och vill "klia min rygg" Lär dig använda höger handen och behåll din stolthet. Det har alltid varit nej och kommer alltid så förbli. Testa att ringa nästa tjej nykter nån gång så har du säkert bättre lycka.

Bort med den ryggradslösa tönten som är så jävla feg att det äcklar mig! Inget är mer avtändande i hela världen. Väx upp din mes! Och snälla sluta hör av dig bara för att få bekräftat att jag inte hatar dig.

Bort med P som är den enda kille jag verkligen på riktigt blev kär i men som aldrig kommer ringa mig och komma på att jag är tjejen han borde leva med. Synd att du inte fattade det

Bort med han som kallade mig ytligt bekant. Du övergav mig efter alla timmslånga samtal, efter all delad glädje och all delad sorg. Efter allt stöd jag erbjöd övergav du mig när du hittade någon bättre. Fast du lovade att alltid vara min vän.

Bort med all skit! Allt bagage, bort!

Och sist men absolut inte minst bort med skitstöveln- fy så in i helvete vad jag kommer sakna honom! Jag är ledsen vännen, du vet vad du betyder för mig. Du är guld men det finns ingen mening. Det finns ingen framtid för oss och jag klarar inte av att bara vara vänner, inte just nu.

Bort med alla gulliga sms, alla roliga sms, bort med alla löften som aldrig hölls. Och så var inboxen nästan tom.

Jag önskar ingen av dem verken mer eller mindre än vad deras handlingar gav mig. "What goes around comes around"

Som en fläkt som surrat i bakgrunden, vars ljud man vant sig vid och inte märker förrän det tystnat. Och när den tillslut tystnar tänker man vad underbar skön tystnaden är. Så känns det.

Skam

Kliver av tåget. Där står hon, är det hon? Någonting säger mig att det är hon. Men hur ska jag veta, vill veta, vill inte veta. Det enda jag sett av henne är ett inramat foto hemma hos skitstöveln.
Hon kliver av på min station. Jag kliver av precis bakom henne. Hon ställer sig i rulltrappan, jag går med snabba steg förbi. Borde skynda mig hem, men jag saktar in. Hon hinner ikap och går framför mig. Hennes kropp är vältränad och perfekt. Hur kan han föredra mig framför henne?
Jag försöker koncentrera mig på att inte följa efter men jag vet inte hur man gör när man inte följer efter. Jag bestämmer mig för att ta vägen förbi hans hus, bara för att se. Vart hon än viker av ska jag gå den vägen, jag följer inte efter någon. Hon viker av och i en bråkdels sekund hinner jag andas ut. Tills jag i ögonvrån ser att hon står i buskarna och tittar på mig. Fan!

Jag låtsas som ingenting. Fortsätter gå. Hjärtat slår hårt i bröstet. Var normal, hur är man normal? Jag saktar in och låter henne gå förbi och få ett ordentligt försprång. Jag kommer se om hon går in i hans port iaf och då kommer jag veta. Jag kan inte låta bli att vilja veta, fast jag verkligen inte vill veta. Hon går förbi hans port och jag viker av hemåt, utan att egentligen vara övertygad om att det inte är hon. När jag hamnar utanför min port, kommer hon gående mot mig. Jag skyndar mig in i min port, in i tryggheten. Dörren slår igen bakom mig men jag vågar inte vända mig om. Vill inte veta om hon står kvar. Hur hamnade hon där?

Mitt dåliga samvete plågar mig. Det har det gjort varje gång jag gått över gränsen med skitstöveln, men på senare tid har jag nästan glömt bort att hon finns. Hon har rätt att hata mig, spotta mig i ansiktet. Vad hon än gör skulle det inte vara straff nog. Det jag har gjort med hennes sambo är oförlåtligt.

Det måste bli ett slut på det som pågår mellan mig och skitstöveln.
Jag tackade därför ja till trostjuvens middagsinbjudan ikväll.

Karusellen snurrar snabbare och snabbare.
Det går utför och jag vet att jag förtjänar det.



Rihanna- Unfaithful

Troslös

Jag har varit singel i ca 2,5 år med kortare avbrott. Under den tiden har jag råkat ut för de mest skumma killar. Jag har historier att berätta som skulle kunna fylla en ny tusen och en natt. Väldigt få saker förvånar mig, det mesta har jag redan varit med om.

Jag har dock det stora nöjet att berätta att jag faktiskt träffat någon som förvånar och chockar mig. Platsen som konstigaste kille har fått en ny innehavare. Vinnare är Mr Supersnygg.

Vad har han gjort för att kvalificera sig till denna ärofyllda plats, undrar ni nu. Det kan jag berätta.
Han har stulit mina trosor.
Mina använda trosor!

Vad han ska ha dem till vill jag verkligen inte veta.

Det blir under inga som helst omständigheter bio i veckan. Inte ens om han skulle parkera sig utanför min ytterdörr och skrika kärleksförklaringar genom brevlådan, den typen av knäppskalle har jag också kvar- underbart!

Men varför skulle han vilja ses igen?
Han har ju mina trosor nu som han kan sniffa på medan han runkar av sig själv. Till ljudet av min skiva och till åsyn av de tiotal bilder han envisades med att ta på mig när vi sågs.
Han har nog med material för att bygga ett litet altare om han skulle vilja.

Nu håller jag mig nog borta från män resten av livet. Det är uppenbarligen inte ett av mina starkaste områden.

Envisheten lönade sig

Igår var det dags att träffa Mr supersnygg. Jag har försökt slingra mig undan ett antal månader, men hans envishet besegrade mig tillslut.

Han var här på middag. Jag lagar inte middag åt folk hur som helst. Det är en extrem kärlekshandling från min sida, folk får gärna komma hit och laga mat åt mig, det gillas och ger många plus poäng. Men nu hade jag inte direkt något val. Han bjöd in sig själv på middag så det slutade med att jag fick stå framför spisen helt själv iaf.

Jag hade bävat lite inför kvällen, men det var ganska trevligt trots allt. Han hade inte ändrat sig mkt, förutom att han åldrats lite vilket gav mig ångest över att tiden bara rinner iväg. Han tog upp samma samtalsämnen som på vår första dejt för nästan 10 månader sedan vilket fick mig att le lite trött men förvånade mig dock å andra sidan med att komma ihåg ganska mkt av det jag berättade då.

Hans besatthet för tv- tittande fanns kvar. Jag hade i förebyggande syfte gömt fjärrkontrollen och dragit ut kontakterna men det hindrade honom inte. Så fort maten blivit uppäten slog han på den. Jag får allergiska besvär av att titta på tv, iaf om det bara är slötittade och evigt zappande. Han försöker sig på lite närmanden. Men jag låtsas inte om någonting. Han satt som ett plåster på mig när jag dukar av bordet och jag låtsas som att det är det naturligaste i världen att ha en två meters man fastklistrad på ryggen. Jag är mycket tveksam till allt, men av någon konstig anledning verkar han verkligen gilla mig. Han har redan försökt boka in mig på två dejter till nästa vecka. Men som sagt jag är mycket tveksam. Känns inte som att han är mannen i mitt liv. Men det är ju inte direkt så att det finns någon annan som intresserar mig. Om han nu tror på oss så mkt så kanske han ser något som jag missat?

Ödet

Jag tror på ödet. Jag tror att saker och ting som händer har en mening. Så när jag efter träningen, svettig och blodröd i ansiktet kliver ut från gymmet och nästan frontal krockar med skitstöveln (varför just då?) inser jag att sista bladet i vår historia inte är skrivet.

Hade jag dröjt kvar några sekunder hade vi passerat varandra helt ovettandes. Nu står vi framför varandra och jag vill ge honom en rejäl örfil samtidigt som jag vill krama honom hårt, hårt och inte släppa taget. Jag behöver inte välja, han gör det åt mig. Han kramar om mig som bara han kan. Jag är så jävla förbannad på dig säger jag till honom samtidigt som jag kramar om honom hårt. Min syster som aldrig träffat skitstöveln står oförstående och tittar på. Hans kompis verkar inte mycket klokare. Där står vi i varandras armar medan jag skäller ut honom, eller jag försöker iaf. På några minuter redar vi ut det som fick mig att tro att allt var över. När han förklarat känner jag mig lite dum för att jag dragit förhastade slutsatser. Jag frågar varför han inte hört av sig på nästan en månad och han förklarar. Innan vi säger hej då får jag hans nya nr. Jag säger att jag skall höra av mig men sen tänker jag att det kanske är bäst att jag inte gör det. Hela dagen funderar jag. Hur ska jag göra. Så enkelt det skulle vara att bara ta bort hans nr från min mobil och låta mitt farväl vara just ett farväl samtidigt så längtar jag efter honom så att det gör fysiskt ont i kroppen. Jag kan inte bestämma mig. Jag vill men jag borde inte.

Min syster frågar om det är skitstöveln, och jag nickar till svar. Men han är typen av kille du hånar. Han är verkligen inte din stil. Hon har rätt, det är han verkligen inte, det har hon rätt i. Med sitt bakåtslickade hår och lite slemiga sätt, är han typen jag normalt skulle fnysa åt. Hur träffades ni egentligen frågar hon. Det var ödet, svarar jag.

23. 56 med 4 minuter tillgodo hörde jag av mig. Livet skall levas hårt och ordentligt och förnuft är kanske överskattat.

Man ska vara lite försiktig med vem man chattar med på internet. Det visar det här . Det är lite tragiskt, men komiskt.
Förstår dock inte varför de ska skilja sig. Det verkar ju som att de hade något på gång.

Honey, I 'm home!

Min familj är konstig, precis som alla andras familjer. Under min resa upptäckte jag en mer behaglig sida av familjen som jag tidigare varit för liten för att förstå.

Hemma hos min syster bodde under tiden jag var där hennes mor. Hennes mor är alltså min fars ex fru, som han lämnade för min mor. Har inte träffat henne på 15 år och nu när jag såg henne så stod det hela klart för mig hur komplicerat det var, eller borde vara. Jag kände mig skyldig, skyldig för att vara resultatet av min mor och fars relation. Visste inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till henne. Det enda jag tänkte var att jag har min fars ögon, undrar om det är jobbigt för henne att se mig. Hon verkade dock inte det minsta besvärad. Bamse kram och oj, vad stor du har blivit. Jag var som vem som helst för henne. Så jag försökte att inte gå på tå för henne men det tog ett tag tills jag klarade av det.

När jag var barn brukade hon komma och hälsa på oss. Hon bodde tom hos oss och hade alltid med sig en massa stickade tröjor och andra presenter. Då tyckte jag inte det var det minsta konstigt. Hon var tanten pappa bott med för länge sen. Alla kom bra överens och hon och mamma var tom goda vänner som brukade gadda ihop sig mot stackars pappa. Nu när jag är vuxen förstår jag hur unikt det är. Att mamma välkomnade henne i sitt hem och att hon faktisk kom och hälsade på. Jag tycker det är så otroligt beundransvärt och vackert. Nu när jag förstår att det förmodligen inte var så självklart och enkelt som jag trodde då.

Hon är fortfarande jätte snäll mot mig. Insisterade tom på att jag skulle komma och hälsa på henne någon helg när jag fick tid. Hon är min nya idol. Jag vill bli som henne. Så totalt obitter och bara fylld av kärlek.

Bort

Alldeles strax går jag på semester. Försvinner bort lite, ett ögonblick. Ni kommer inte ens hinna sakna mig.
Jag ska göra absolut ingenting utom att leka med min systerdotter och gå mils långa promenader med min syster bl a. Ska bli skönt med lite miljö ombyte.

Mot Göteborg och horisontellt regn =)