Jag ska sluta skriva att jag aldrig mer ska ha något med honom att göra, även om jag verkligen tror på det men faktum kvarstår att det verkar som att vi inte kan hålla oss borta ifrån varandra. Jag ger upp och accepterar att det är så.
Jag kan dock inte sätta fingret på vad vår relation är, officiellt är vi bara vänner men spänningen som finns där går att ta på. Fast jag vägrar ge mig, tom när han lutar sig fram och viskar vad han skulle vilja göra med mig och får knän att vika sig och trosor och svämma över håller jag mig. Jag fullkomligt tokälskar när han snackar dirty. Det känns inte tillgjort eller falskt bara grymt sexigt och att han viskar alla mina sexfantasier och rör vid mig som ingen annan gör det inte lättare men jag håller mig. Ibland undrar jag varför jag håller så hårt på mig. Är det kärlek om jag motstår honom eller är det just pga av kärlek jag motstår honom? Jag vet inget längre.
Det viktiga som hänt som ändrat situationen är att han bara har ett jobb och jag har ingent så för första gången sen vi lärde känna varandra finns faktiskt tiden att ses. Och vad som än pågår mellan oss och vad som än händer mellan oss så uppskattar jag hans sällskap, mycket, och hoppas vi kan spendera soliga sommardagar tillsammans där jag kan visa honom Stockholms storhet och få bort den där rastlösakänslan som börjar vakna i hans själ och för med sig tankar om att lämna Sverige. Jag vill inte att han åker, men innerst inne vet jag att det är bara tid till låns vi har. En dag kommer han packa väskan och dra och förmodligen jag med, kanske jag förre honom.
Ibland tror jag vi är för lika.
4 kommentarer:
Jag skulle just skrva det att ni kanska ger er iväg båda och eventuellt tillsammans
Det starkaste är kärleken, hittar han och du den, med varandra eller enskilt så kommer lugnet som ett brev på posten... så var det för mig iaf.
Starkt att du håller dig, men frågan är ju som sagt varför? Känner igen mig såå mkt i din situation. Jag brukar hålla mig då jag känner att han inte vill något seriöst o att jag har risk att bli sårad...
Hossan: hoho ingen skulle bli mer förvånad än jag! Fast jag packar min väska lätt och åker själv när jag möter välden.
DAT: Jag tror att lugnet redan infunnit sig för mig, alltså om man jämför med för ett par månader sedan iaf.
Fröken svensson: Jag har faktiskt inget bra svar på den frågan, men skulle gissa att det har att göra med att jag kan vara förbaskat långsint =)
Skicka en kommentar