Något som fastnade

Alltså är det normalt att flera månader efteråt fortfarande sukta efter någon man träffade på en fest och sen aldrig såg igen?
Det känns fan inte så!
Och det finns inget som heter 6 månaders regeln va? =)

Han igen

Jag ska sluta skriva att jag aldrig mer ska ha något med honom att göra, även om jag verkligen tror på det men faktum kvarstår att det verkar som att vi inte kan hålla oss borta ifrån varandra. Jag ger upp och accepterar att det är så.
Jag kan dock inte sätta fingret på vad vår relation är, officiellt är vi bara vänner men spänningen som finns där går att ta på. Fast jag vägrar ge mig, tom när han lutar sig fram och viskar vad han skulle vilja göra med mig och får knän att vika sig och trosor och svämma över håller jag mig. Jag fullkomligt tokälskar när han snackar dirty. Det känns inte tillgjort eller falskt bara grymt sexigt och att han viskar alla mina sexfantasier och rör vid mig som ingen annan gör det inte lättare men jag håller mig. Ibland undrar jag varför jag håller så hårt på mig. Är det kärlek om jag motstår honom eller är det just pga av kärlek jag motstår honom? Jag vet inget längre.

Det viktiga som hänt som ändrat situationen är att han bara har ett jobb och jag har ingent så för första gången sen vi lärde känna varandra finns faktiskt tiden att ses. Och vad som än pågår mellan oss och vad som än händer mellan oss så uppskattar jag hans sällskap, mycket, och hoppas vi kan spendera soliga sommardagar tillsammans där jag kan visa honom Stockholms storhet och få bort den där rastlösakänslan som börjar vakna i hans själ och för med sig tankar om att lämna Sverige. Jag vill inte att han åker, men innerst inne vet jag att det är bara tid till låns vi har. En dag kommer han packa väskan och dra och förmodligen jag med, kanske jag förre honom.
Ibland tror jag vi är för lika.

Alla dessa val

Så jag sitter här i vad som säkert för många skulle vara en drömsituation, nästan 6 månader med full lön. Livet leker att påstå allt annat vore verkligen att se livet från dess mest mörka sida.

Men för det finns alltid ett men, och just nu är mitt men vad jag ska göra. Jag borde väl som ansvarstagen vuxen sätta mig och söka massa jobb och ta vid där jag lämnade fortsätta med det som förväntas av mig göra karriär, leta efter en livspartner och planera in tid för befruktning och köp av hus och allt det där. Jag borde hoppa på vuxentåget igen. Nyss fyllda 31 är allt annat oansvarigt och oklokt.

Fast världen lockar på mig där ute, viskar förföriska ord i mitt öra om varma kvällar och spännade kulturer. Packa väskan, hyr ut lägenheten och lämna alla måsten och dansa med mig, den här chansen kommer aldrig tillbaka. Du har tid, du har pengar kom till mig. Och jag vill, åh gud vad jag vill!

Fast den där gnagande känslan av att det vore fel kan jag inte släppa så kanske åka ner till Spanien och fräscha upp skolspanskan eller Rom och ett helt nytt språk? Det kanske ser bra ut på Cvet? Vad som helst är bättre än att stanna här. Här finns absolut inget som binder mig och ingen kommer ligga och gråta i fosterställning om jag försvinner.

Eller så stannar jag hemma, startar upp min affärsidé som jag haft ett tag, gör klart min ena C-uppsats och njuter av en svensk sommar.

Eller det värsta men mest sannolika om jag inte passar mig sover bort dagarna och isolerar mig och börjar titta på hem till gården och våra bästa år dricka vin och leva allmänt osunt och tragiskt utan att lämna hemmet.

Friheten att styra över livet fullt ut är en välsignelse och en förbannelse på samma gång och trots att jag har all tid i världen kan jag inte hjälpa att jag känner mig stressad och pressad att göra det mesta och bästa av det jag fått givet mig.

En trevlig kväll?

Ikväll ska jag på middag hos några vänner, två par och jag. Det obligatoriska femte hjulet.
En av killarna är en gammal fling som egentligen aldrig blev en fling.
Jag kom aldrig riktigt över det faktum att han var ett huvud kortare än mig annars hur bra som helst.
Well,well blir säkert trevligt.
Att sitta på kortsidan är underskattat.

Jag ser problem

4 dagars "förhållande" är ju nästan världsnyheter och rekord med tanke på hur det sett ut det senaste månaderna.

Det är klart det finns saker jag gillar med honom, att han uppenbart är intresserad tex, väldigt attraktivt. Han har redan fallit ner på knä framför mig och han har lovordat mina höfter, av alla kroppsdelar. Och han drog en ganska lam och töntig raggningsreplik som blev sockersöt för att få mig att stanna och prata med honom. Så det finns många saker jag gillar med honom, skulle förmodligen kunna skriva en lång lista.

Men sen finns det andra saker som inte riktigt stämmer och då kommer den där frågan upp när är man för kräsen och när är man realist?

Jag får väl ta en dag i taget och se vad som händer.

Sen att Norrland och jag mailar och har pratats om att ses igen gör ju inte saken bättre. Det här med att "bolla" med flera på en gång, är verkligen inte min grej men helt objektivt finns det egentligen inget där, mer än förutsättningar för framtida problem.

Bloggproblem

Förr eller senare så kolliderar blogvärlden med mitt vanliga liv. Jag har försökt undvika det men det är svårt, och jag ångrar inte att jag träffat någon av er jag träffat men det blir svårt att skilja saker åt. Och jag kan självklart inte ha åsikter om hur anonyma ni är i era bloggar men prata inte med mig om min blogg när vi inte är ensamma och låt mig få välja vem jag vill ska läsa den, i den mån jag kan.
Och till er som mailat och frågat om vi kan ses, ta det inte personligt när jag tackar nej
eller till er som försökt lägga till mig på fb och fått nej.
Det är absolut inte pesronligt, jag vill bara hålla världarna skillda åt.
Bara en vädjan om att låta Supergirl få stanna här på datorskärmen och respektera att jag vill vara anonym.
Det är inte lika roligt att blogga annars och tro mig mindre roligt att läsa för er också.

Puss och kram

Klok som en bok

Att hångla med någon nästan oavbrutet i 12 h kan få en sexuellt frustrerad, bara så ni vet =)

Jo då

Jag träffade någon igår.
Lång som en flaggstång, stabil, charmig, väluppfostrad, trevlig och med mjuka läppar.
Spenderade hela kvällen ihop igår, tom natten (med kläderna på så klart, så oskulden är intakt)
Idag har vi legat ute i gräset och njutit av solen tills någon tydligen livviktig fotbollsmatch ägde rum.
Efter matchen har x antal sms skickats.

Me like men knappas mannen i mitt liv.
Men jag är stolt över att jag lyckades bita mig i tungan och hålla tyst varje gång jag fick för mig att förklara hur jag absolut inte ville ha ett förhållande.
Och jag har inte fått bindningsfobi eller panik på hela kvällen.

Snart kanske jag kan dejta som en normal människa igen.

Ikväll så händer det

Jag vet inte alls vad. Har bara en känsla av att något speciellt kommer hända. Hoppas det blir något bra.

Puss på er och trevlig helg!

Efterspel

Vikarien ringde mig i förra veckan och beklagade hur tråkigt det var att jag skulle sluta. Och jag kände inte riktigt att jag ville hålla masken så jag frågade om hon helt ärligt kunde säga att detta inte var det hon ville mest av allt. Det kunde hon så klart inte. Men hon ger sig ändå inte. Kan du inte komma hit så vi får säga hej då? Ursäkta, skulle jag åka in till jobbet igen? Jag svarade som det var att jag inte hade några planer på att sätta min fot där någonsin igen.

Några timmar senare vidarbefodrar en kollega ett mail hon skickat ut till avdelningen. Det står: SG lämnade ju oss alla utan att säga hej då så jag tänkte vi kunde träffas alla efter jobbet på onsdag och lämna över lite blommor.

Hon är inte lite slug och fräck den där vikarien. Genom att skicka ut det mailet visar hon att hon är min "vän" och om jag skulle dyka upp så betyder det att jag accepterar henne som ersättare för mig. Dyker jag inte upp så verkar jag småsint som inte tar emot en utsträckt hand och inte bryr mig om mina kollegor.

Jag skickade ett mail till henne och skrev att hon inte behövde anstränga sig och att jag avböjd all avtackning annordnad av henne. Sen skickade jag ut ett mail till hela avdelningen där jag sa att för de som ville säga hej då kommer jag finnas på det och det stället på torsdag. Vikarien är inte bjuden men hon kommer förmodligen dyka upp först av alla.

och efter torsdag hoppas jag att hela det här spelet komer vara över.
hon är en slug jäkel som förmodligen kommer att gå långt i livet.
men min vän är hon inte och jag hoppas hon slutar försöka låtsas som det för det gör mig spyfärdig.