Jag har gjort det förut, en miljon gånger skulle jag tro, raderat hans nr.
Visst han har allt jag vill ha och när man blir kär en gång vart miljonte år så är det svårt att släppa taget.
Men jag orkar inte mer, kastandet mellan hopp och förtvivlan.
Numret raderat och förnuft i mig hoppas att även han ska släppa taget så att minnet av honom kan blekna och jag kan sluta vara den isdrottning jag varit mot alla andra som försöker närma sig mig.
Jag och Mr Dryg kommer aldrig hända och hundra månader senare gör det fortfarande lika ont att tänka den tanken men detta dansande kring varandra måste ta slut någonstans.
Ibland räcker det inte att tycka om varandra, så är det nog bara.
2 kommentarer:
Starkt av dig. Din självkänsla ökar för varje gång du gör sådana här saker. Go girl!
Fröken svensson: Kanske är det så, men jag börjar känna mig lite löjlig, hur länge ska vi hålla på så här. Kanske blir det här sista gången?
Skicka en kommentar