Nr 72652

Jag har gjort det förut, en miljon gånger skulle jag tro, raderat hans nr.
Visst han har allt jag vill ha och när man blir kär en gång vart miljonte år så är det svårt att släppa taget.
Men jag orkar inte mer, kastandet mellan hopp och förtvivlan.

Numret raderat och förnuft i mig hoppas att även han ska släppa taget så att minnet av honom kan blekna och jag kan sluta vara den isdrottning jag varit mot alla andra som försöker närma sig mig.

Jag och Mr Dryg kommer aldrig hända och hundra månader senare gör det fortfarande lika ont att tänka den tanken men detta dansande kring varandra måste ta slut någonstans.

Ibland räcker det inte att tycka om varandra, så är det nog bara.

Ensamt

En del dagar känner man sig bara så där obeskrivligt ensam, fast man är omgiven av vänner.
Det känns som ingen riktigt förstår, som om ingen riktigt orkar tränga in under skallet.
Ensam i själen
Jag vet att jag behöver något, jag vet bara inte vad.

Den här känslan av att hela tiden bli besviken på människor, på ALLA.
Fast de inte ens vet om det och jag orkar inte berätta.
Jag ska inte ha med människor att göra.
Eller så är det för att det är den där tiden på månaden och jag blir överdrivet känslig, förmodligen.

Trött

Jag har varit lite off, minst sagt den senaste tiden.
Hela jobbhistorien har tagit varje uns av energi.
Har inte ens orkat slå på datorn på kvällarna.

Jag har nu blivit medlem i ett fackförbund, nu är det så fint att alla fack jag pratat med har en karenstid på x antal månader innan de medlar i konflikter. Jag ringde dock ett förbund och berättade min historia, kvinnan jag pratade med blev upprörd och chockad å mina vägnar. Vilket faktiskt kändes bra, för de måste ju betyda att detta inte är något som händer var och varann dag. Hon sa att jag skulle skriva ett mail och berätta min historia och att de därefter skulle ta ett beslut om de skulle hjälpa mig trots att jag är nybliven medlem.

Annars är situationen på jobbet ok, nästan som vanligt, förutom att jag nojar sönder mig över hur han ska "sätta dit mig" och jag genomskådar sakta men säkert min vikarie som den falska bitchen hon är. Att hon gör allt för att vi ska vara bästa vänner gör inte saken direkt bättre, senast erbjöd hon sig att komma hem till mig och tvätta mina fönster!! Jag spelar med så gott det går, att avslöja för henne att jag vet vad hon går för känns som ett mindre intelligent val. Jag skulle kunna gå från jobbet nu så länge hon inte får mitt jobb, den där falska bichen ska inte dra fördel av att vara just en falsk bitch.

Har börjat titta runt på jobb, men hittar inget jag vill ha, anntingen är jag överkvalificerad eller underkvalificerad. Jag vill stanna där jag är.

Han sa..

Antingen tar du det här 4 månaderna och ett bra betyg och går eller så stannar du och jag ser till att samla tillräckligt på dig för att säga upp dig, då får du två månader och inget betyg.

Jag sa, jag stannar.

Turerna är många de inlindade hoten, direkta hoten blandat med oväntat smicker.

Han trodde jag skulle gå utan fight.
Jag trodde han kände mig bättre än så.

Faktum kvarstår dock att det är jag som är förloraren, nu gäller det bara att minimera förlusten.

Det som stör mig mest av allt är att han har absolut inget att gå på, inte ett skit.
Han har bara bestämt sig att jag ska bort.
Han är uppe bland stjärnorna och jag är bara en liten skit
Som David och Goliat
Fast med annorlunda slut

Något helt annat

Norrland skickade ett mail till mig nyss.
Han saknar mig och undrar om det finns en chans att vi kan försöka igen.

Och Mr Dryg hörde av sig för några dagar sedan.

Om det här är något slags tröstpris för jobbhelvetes ångesten så är jag ledsen med det hjälper inte ett skit.
Jobbet är viktigare än alla världens pojkar.

Jag borde sova, men jag vill inte för när jag vaknar är det måndag- ÅNGESTMÅNDAG!

Dagens ord- ÅNGEST!!!

Jag trodde jag visste vad det innebar att ha ångest, men jag hade fel.
Allt jag känt innan har varit en barnlek jämför med mina symptom idag. Jag har en klump i magen och i halsen, extrema andningssvårigheter och en stark längtan efter att fly.

Först var jag övertygad om att jag skull be om mer tid men nu vill jag bara få det hela överstökat så fort som möjligt. Jag pallar inte att må så här. Det absolut värsta är att jag känner att hela händelsen äter upp mitt självförtroende och min självkänsla och det finns ingenting som är värre än att känna sig värdelös. Jag försöker kämpa emot men ändå är det svårt att inte ge efter för känslan av att vara totalt oduglig. Finns det något jag egentligen klarar av?

Rent logiskt vet jag att jag är bra. Jag började på företaget som konsult och efter nästan 18 månader blev jag erbjuden en fast anställning för att de var så nöjda med mig plus att jag fick en drömlön och tjänar mer än alla andra med samma befattning.
Jag vet att jag är omtyckt av mina kollegor, det tvivlar jag inte på och egentligen tror jag min chef gillar mig oxå fast han är inte tänd på mig. Jag ger honom inte den bekräftelsen.

Men nu står jag här likväl och det är orättvist, för att jag inte tryckt upp mina bröst mot honom eller fånskrattat åt hans skämt så ska jag genomleva den här helvetes ångesten. En del män är så otroligt korkade, att de inte ser igenom det!

Jag ska försöka vara stark imorgon. Det kan gå hur som helst men planen är att begära 8 månader, får jag inte det så stannar jag som en finne i röven på honom och en del av mig vill stanna bara för att jävlas. Jag tror att jag har en chans att få min 8 månader för han är bland de mest konflikträdda människor jag träffat.

Jag önskar det var tisdag så allt det här var över.
Tänk styrketankar åt mig, jag kommer behöva det för just nu känns det som jag går min egen död till mötes.

Jag vill inte!

Plötsligt händer det

Mattan rycks bort under fötterna... igen
Jag måste ta ett beslut om jag ska gå från jobbet eller stanna kvar i förnedring.
Är det ens möjligt att få nytt jobb idag?

Snälla låt det här vara en mardröm.
Tar hellre hundra dumpningar framför det här.

Livet är så fucking brutal orättvist!!

Bus

Jag är uttråkad, mitt liv är så ofattbart händelselöst*
Lyckas jag mig ta i säng ikväll utan att ha ställt till något bus ska jag ha en guldstjärna.
och när vi ändå pratar guldstjärnor var hämtar man ut sin för personligt celibat rekord?


*Ja, jag vet att det är poängen.

Dissad

Jag sprang på min uteliggare idag.
Han kände inte igen mig, eller låtsades iaf inte göra det utan gick bara förbi.
Han bad inte ens om pengar!
Jag känner mig så rattad, jag trodde ju verkligen på oss och hade redan sett ut en lämplig trappuppgång vi skulle slå oss ner i och sätta bo.

Jävla skit!

Omöjligt att vinna

Han frågade om vi kunde ses någon dag första gången i november.
Han ringde en kväll helt oväntat efter att ha letat upp mitt nr på eniro.
Jag tyckte det var gulligt men det var inte riktigt läge och sen träffade jag Norrland och det blev ännu mindre läge. Och när det var över åkte jag bort.
Nu när jag kom hem så tänkte han prova sin lycka igen
och jag försökte förklara att jag tagit paus från allt vad dejting innebär men han ville inte riktigt lyssna och messade varje dag i några veckor, kom igen ta en fika med mig det dör du inte av.
Vad vet du om det tänkte jag och gömde mig bakom planer så som tvättstuga och allt möjligt livsviktigt.
Och häromdan messar han och frågar vad jag gör och jag svar sanningsenligt att jag fixar lite hemma och han svarar jag är hos dig om 30 min.
Jaha tänker jag och bryr mig inte ens om att byta om eller ens måla på lite mascara.

Så kommer han och vi dricker vårt te och det är trevligt, verken bu eller bä bara trevligt.
Vi flyttar oss till soffan och hånglar lite och oxå det är trevligt verken bu eller bä bara trevligt.
och jag stör mig på att jag känner mig känslokall, inte för att jag tror han märker nåt men jag gör det och det stör mig. Jag är ingen kall människa.
Sen måste jag iväg in till staden och han dröjer sig kvar tills jag sätter på mig skorna.
Han frågar. får jag träffa dig igen och jag säger det är inte omöjligt och nu tror jag min likgiltighet lyser igenom.
Nästa dag mår jag dåligt.
Jag har haft en dejt fast jag egentligen inte ville och det är det som kommer efter som jag inte riktigt klarar av, för hör han av sig kommer jag känna mig pressad och jag vet precis hur jag kommer vara, som med Norrland, avvisande vilket kommer få oss båda att må dåligt.
Men om han inte hör av sig kommer jag känna mig avvisad och må dåligt för det.
så det går inte att vinna.
Jag är alldeles för instabil för att dejta.
Det är trist för jag skulle vilja, vilja dejta speciellt nu när det är vår och huvudet bubblar över i miljoner saker som vore trevligt att göra med någon.
Men nu är det som det är, det är omöjligt att vinna mig, mitt förtroende.
Jag vet att det kommer gå över, jag vet bara inte när.

Facit

Sitter på kontoret och sliter mitt hår i frustration över hur jag ska tackla Dryg situationen.
Ibland tänker man för mkt
Och ibland vill man bara ha svar.
Svar som inte finns.
Så minns jag plötsligt om en dam som kan se.
Svaret på min böner tänker jag och rusar ut från jobbet

Hon räcker mig en kortlek, blanda och tänk på det du vill ha svar på säger hon och jag blandar och tänker, vad tusan försiggår i hans huvud?
Hon är förvånansvärt pricksäker, när hon förklarar.
Det tog slut men han lämnar dig inte i fred säger hon.
Han vill ha dig kvar.
Hon beskriver hans personlighet. Det här är en man du ska akta dig för.
Du är för bra för honom.
Jag tycker hon är lite väl hård.

Det syns tydligt att han tycker om dig säger hon och pekar på korten.
Fast han vet inte. Ena dagen är han övertygad om att det är dig han vill ha för att nästa inte vilja. Och så pekar hon på korten hon lagt upp på rad. Älskar, älskar inte, älskar, älskar inte...
Men jag vill ha svar, den här frustrationen driver mig till vansinne och mitt tålamod är slut.
så jag förklara och hon ber mig blanda samtidigt som jag ska koncentrera mig på frågan jag vill ha svar på.
Har vi någon framtid?

Återigen kort på bordet.
Kortet död står för nystart, ni blir tillsammans igen och i några månader kommer du känna dig som härskare av universum och vara jättelycklig, sen kommer han lämna dig igen och du kommer efter det i flera år hysa stark sorg och misstro till män.
Det gör jag redan
Om ni inte blir tillsammans kommer det gå över på några månader men det kommer krossa dig mer än första gången han lämnade dig, om han gör det igen.
Men du kommer inte lyssna på mig du kommer ta honom tbx. Det står här.

Sen berättar hon om Mr Ds framtid. Han kommer träffa en kvinna om några år som han blir hejdlös förälskad i och gifter sig med som kommer krossa honom.
Han kommer få vad han förtjänar.
Karma.

Och min framtid.
Lycklig i några månader för att sedan krossa totalt och leva ensam och bitter.
Hurra!

Tur att jag tror på att man skapar sin egen framtid..

15 dagar

Nu har det gått 15 dagar sedan vi hördes.

Han har inte hört av sig
Jag har inte hört av mig.

Frågan är om jag kan hålla mig mkt längre.
Jag är en svag människa
...som håller på att bli tokig

Ballar av stål

Ni missar väl inte? Femman just nu (måndagar kl 21:55)
Bonus, man kan dregla lite över Martin som blev dagens hunk förra veckan.

Kärleksbarn

Jag ska låta Citykillen och Vesuvio adoptera mig.
Så kan jag följa med dem på semestrar, äta söndagsmiddagar och allt sånt mys pys.
Så underbart sköna människor.

Puss!

Skoja aprilo?!

Ja, men det är klart jag skojar med er!!

Hela förra inlägget är ren och skär lögn* =)

Got you!

* Jag drömde mardrömmar om inlägget. Ljuga så där är verkligen inte min grej.

Supergirl is now in a relationship

Update 11:22:
Jag är en fegis, vågar inte prata om det.
Tänk om det skiter sig innan det börjat.
Andas lugnt och fint.
Ingen panik
Släpp fram glädjen.