Träffade Mr Dryg i tisdags och några timmar efter att vi kramat varandra adjö hamnar jag mkt dramatiskt på akuten med en läkare som tar EKG på mig och lyssnar oroligt på mitt hjärta.
40 graders feber och kraftiga bröstsmärtor.
När man vägrar lyssna på förnuftet kanske kroppen protesterar?
Är dock tveksam på hur mycket det hjälpte för det enda jag tänkte var att det gör inte så mkt om jag dör om Mr Dryg håller min hand medan jag försvinner.
5 kommentarer:
Ush så får du inte tänka =/
Bättre å hålla handen medan vi lever =)
Krya på dig!
K: så klart, hoppas vi alla har många, många år kvar. Det var bara att tanken på honom gjorde mig orädd och för mig som är livrädd för sjukhus är det bra. =)
hej! Vilken härlig blogg! Kul att hitta en som jag känner igen mig i!
Härlig blogg du har! Hehe känner igen mig i mycket du skriver;-)
Anonym och Koko! Tack söta ni!!
Och välkomna hit =)
Skicka en kommentar