Jag försöker gå vidare, att jag ska hitta någon innan Norrmannen träffar någon. För jag vill inte ligga i fosterställning och gråta till mina ögon blöder. Vill inte! Så jag stänger hjärtat och undviker honom och när folk frågar om jag är singel så säger jag och ler. Så jag pratar med pojkar, massa känns det som. Men för varje pojke jag träffar så saknar jag honom mer, ska det vara så? Jag blir så trött för det känns som jag fastnat i något slags limbo land. Som jag kämpar i ett krig omöjligt vinna.
Så istället umgås jag med den enda som får N att framstå som betydelslös, Mr Dryg. Och det är defentivt så fel som det kan bli. Jag borde hålla mig så längt borta från Dryg som det är fysiskt möjligt. Fast det är omöjligt, på riktigt jag kan inte hålla mig borta. Och jag vill inte. Japp så är det ingen idé att ljuga. Jag vill umgås med Mr Dryg varje vaken sekund. Hans skratt är som ett glädjepiller och gudarna ska veta att om det är något jag behöver så är det att knarka glädjepiller. Så sluta tjata förnuft, det är du som säger att jag ska undvika N du kan inte få som du vill jämnt!
Men seriöst skjut mig någon, ser ni inte att jag är skadat gods!
4 kommentarer:
Så som dryg har gjort mot dig, så kan han mycket väl få vara din rebound guy.
Försök se det så, han är ett trappsteg, och du ska upp, vidare.
Trampa på honom!
Skulle han få för sig att fråga vad som fått dig att ära honom med din närvo igen så är det bara att vara brutalt supergirl-ärlig.
- Jag behöver dig för att glömma någon annan.
Maha... Oh, i wish i could see that!
Håller med "Svanka" fullt ut. Ta honom bara! PÅ betet!
Jag är beredd att hålla med Svanka jag med. Gör vad som känns bra för stunden, ångra dig kan du göra sen.
Åh jag skulle aldrig kunna behandla honom eller någon annan illa. Vi är bara vänner och det känns bra, sen om han skulle hångla upp mig vet jag inte hur jag skulle reagera, tror inte jag skulle säga nej men har sagt nej förr.
Alonwin: Välkommen hit! =)
Skicka en kommentar