Jag började logga in allt senare på MSN, undvek i det längsta att kolla mailen. Jag började undvika honom, inte för att jag egentligen ville men när det slog klart för mig att vår relation var döfödd gjorde jag allt jag kunde för att slippa höra de orden. För att höra orden gör ont, då är det bättre att smyga iväg. Om han verkligen ville vara med mig kunde han hindra mig tänkte jag, men ingen kallade på den andre och allt rann ut i sanden, nu har vi inte pratat på nästan 3 veckor. Jag lyckades, trodde jag. Men istället drömmer jag mardrömmar nästa varje natt där jag upplever just det jag ville undvika, dumpningen! Jag har varje natt blivit dumpad på alla möjliga sätt, via mail, msn, sms, facebook, telefon, irl alla sätt! I natt satt jag på ett fik i skitig tröja och flottigt hår när han kommer in med en underbart vacker blondin med milslånga ben. Jag springer därifrån, hon springer efter mig och han efter henne. Tydligen är hon min vän och jag har sammanfört dem och de är perfekta för varandra. Symboliken talar sitt tydliga språk.
Jag förstår att jag måste prata med honom, för annars kommer mardrömmarna att fortsätta men jag vet inte vad jag ska säga. Jag vill verkligen slippa höra orden, jag har träffat någon annan. Varför måste min hjärna hålla på och tvinga mig göra det rätta.
9 kommentarer:
:-(
Varför inte säga som det är...?
Att du har insett (och accepterat) att det inte kommer bli ni två men också att du inte vill få veta om han hittat nån annan... inte än på ett halvår eller så i alla fall.
Jobbigt! Jag håller med Max. Säg att du inte vill höra något om han träffat nån ny och berätta hur känner. Man håller inne saker alltför ofta och då löser sig inget :( Kram!
Eller också behåller du din värdighet och bara går vidare. Det slutar ju nästan alltid med att man känner sig mer ledsen när man haft sådana där snack. Se det som att det är du som har gått vidare.
Det gör så jävla ont att fejsa att han inte är "just that into me", så genom att bara låta det vara som det är nu tror jag att du kan stärka dig själv.
Jag gjorde så med P. Gick.
Ja ibland kanske det är det bästa att bara släppa taget i det tysta. Men så vet man ju också att man mår bra av avslut. Fast när ja tänker på T o dom snacken vi haft så har jag bara blivit ännu mer ledsen efteråt. Det är så sällan man får höra det man vill höra. Så kanske är det bäst att bara försvinna.... lycka till i af
Max &Fröken Svensson: Med tanke på hur relation ser ut/sett ut kommer det komma fram iaf.
Fröken Framtid: Det var det som var planen, det var därför jag gick. Bättre att lämna än att lämnas. Men dessa mardrömmar jag har varje natt tar kål på mig. Det är därför jag borde prata med honom men inte riktig kan svälja stoltheten. Moment 22
Arnie: Det är ju så för även om han säger det jag vill höra nu så kommer det inte bli vi och då är lika bra att låta det vara. Att vara en fegis kanske inte är så dåligt alltid :/
Frågan är om man vill ta snacket för att få höra det man vill höra... eller få säga det man vill säga...?
Max: Jag har faktiskt ingen aning, har egentligen inte så mkt mer att säga än det som redan blivit sagt.
Usch, jag är likadan... Hellre fly än illa fäkta i såna situationer. Blä...
Skicka en kommentar