Den dagen N träffar någon ny kommer att bli oerhört jobbig men inte bara för att jag kommer sakna honom, sakna oss. Och ja, jag kommer bli både svartsjuk och avundsjuk på hon den nya. För att hon kommer få det jag vill ha.
Men det finns en annan aspekt som gör mig både trött och ledsen, att börja om. Lära känna någon ny, och låta honom lära känna mig. Någon att skapa nya minnen med, ny rutiner. Tanken på att orka släppa in någon ny i mitt liv gör mig helt utmattad. Att gå igenom alla första gången igen, en gång till. Första dejten, första kyssen, första morgonen, första allt. Det finns en charm i första men jag har gått igenom så många första de senaste åren och jag börjar bli trött på första. Jag tycker inte det är roligt med osäkerheten ch resan att lära känna någon igen längre. Jag vill ha tryggheten i att någon känner mig, vet hur jag funkar och tänker och tycker om mig för den jag är. Jag längtar inte längre efter kickar, förälskelser. Jag längtar efter lite vardag, trygghet och rutiner. Jag tror att det är ett bra tecken men ändå gör det mig så trött för att få det måste jag gå igenom första igen och just nu känns det lika lockande som att genomgå en rotfyllning. Jag sanningen är nog tom så att jag hellre bryter upp från mitt liv här och flyttar, tror jag....
9 kommentarer:
Men om problemet är att han bor där och du här? Då är det väl dit du ska flytta när du nu tänker i de termerna bryta upp och flytta...?
Eller känner du/han att NI inte är rätt även om ni skulle bo/leva och arbeta i samma stad?
"Första" är urjobbigt så jag förstår dig helt när det gäller det.
Hoppas att allt löser sig på ett riktigt bra sätt och att du snart får den trygghet du söker och den kärlek, närhet och värme som du är värd!
Kram från "gamlingen"
Men ja! Precis så. Precis.
Håller med Hossan jag också!
Flytta tänker jag!
Å det där med att börja om. Så klokt o rätt skrivet av Dig.
"Första" är er än urjobbigt, så har jag tyckt alla gånger det varit första!!!
Kvällskram!
Tänk va sjukt det är hur man kan längta efter det där första när man väl lever tryggt o stabilt. Men ja tror att det krävs lite livserfarenhet o lite dalar för att lära sig uppskatta slentrian och grå vardag. Kanske är du där nu. Det är en bra förutsättning för att kunna få någonting att fungera under lång sikt. SKit bara att det skall vara så fasligt svårt att hitta just det där som skulle kunna funger på lång sikt. Lycka till... kram
Ja. Jag orkar inte med "spänningen" som folk tjafsar om.
Jag älskar första! Det är en alldeles fantastisk känsla att hisna av en annan människa, eller hitta en människa som tar det där hisnandet till en annan nivå.
Fast jag gillar andra och hundrade också... Hum.
Men efter att ha läst dig och din blogg så förstår jag faktiskt precis vad du inte orkar. Och det där första är nog inte problemet, jag tror det är nederlaget.
Och att du minns det där första så himla länge... ♥
Håller med Hossan jag med om du ska flytta. Om du inte ska det, så försök att inte tänka på att träffa nån, det är då det händer grejer (oftast). Vet att det är lättare sagt än gjort men..
Kram!
Hossan: Jo, det är väl det som är problemet och ja det var dit jag tänkte flytta. Men att jag flyttar garanterar inget, kanske aldrig ses tom.
jag är drottningen av första och kommer så förbli verkar det som.
Kram
Veckat: Eller hur =)
Turtlegirl: jag funderar fortfarande men flyttar måste jag göra det för min skull.
Tack =)
Kram
Arnie: Första är underbart på många sätt men det är dags för hundrade nu känner jag men sen när man är där längtar man väl efter första.
Julia: Spänning är grymt överskattat, ibland iaf =)
Välkommen hit förresten =)
Svanka: Du har så rätt, just nu för mig är första inget roligt
Det känns lite som att leka med klossar och just när det börjar bli ett torn så kommer någon elak unge och har ner allt, tillslut tröttnar man på att försöka.
Fröken Svensson: Jag har sedan länge slutat tänka på att träffa någon, inte så sugen alls.
Kram
veckat: Kan inte jag få läsa din blogg?? =)
Skicka en kommentar