It's complicated

Jag har varit bortrest.
Har varit hos Norrland och tillbringat fyra underbara dagar i hans ständiga sällskap.
Tvivlade in i det längsta om jag faktiskt skulle åka dit, med tanke på min nyfunna Norrman men lät tillslut cynismen fatta beslutet. Han kommer tröttna vilken dag som helst, och så kommer allt att rinna ut i sanden och då har jag sårat Norrland helt i onödan. Så jag satte mig på bussen och åkte. Och när jag är framme har tvivlet runnit av mig och när jag ser honom stå och vänta på stationen vill jag brotta ner sega passagerare så jag får vara i hans famn och kyssa honom, nu NU!

Att vara med honom är som att komma hem. Han är tryggheten, den stabile, den pålitlige. Hela helgen är vi klistrade vid varandras sida. Att inte ha kroppskontakt gör nästan ont. Och när han frågar om jag träffat någon sen sist vi sågs, berättar jag om Norrmannen och tror någonstans att han inte ska bry sig. Vi har ju sagt att vi inte är tillsammans men blicken jag får skär genom bröstet och resterande av kvällen är det pussar och förlåt. Men jag förstår inte hur vi ska ha det säger jag. Vill du inte att jag träffar andra?
Nej det vill jag inte!
Men då kan vi inte kalla oss vänner, vad skiljer oss från att vara tillsammans då?
Han tänker och svarar, jag antar att jag inte kan hindra dig från att träffa andra för jag vet inte vad jag vill.
Och jag svarar säg bara att du inte vill att jag ska träffa andra så gör jag inte det och jag menar det. Om han vill ha mig så är jag hans.
Om det är smärtan i hans ögon, dåligt samvete eller faktiskt kärlek vet jag inte.

Nästa dag tar han med mig hem till sin mamma och bror och jag är nervös så jag håller på och spyr.
Det här är min vän SG säger han när han presenterar mig. Hela tiden håller vi krampaktigt varandra i handen, och han pussar mig på kinden och säger att jag sköter mig bra när vi är ensamma. Jag gissar att hans familj blev lika förvirrade som oss över vår relation.
De är snälla och jordnära precis som han och jag trivs i deras sällskap även om jag ändå inte riktigt kan slappna av.

Resten av tiden jag är där är vi tätt ihop slingrade. Vi bråkar lite och när vi ligger i sängen kommer känslorna över mig. Det var här du låg med henne och så kommer tårarna för jag kan inte få bort bilden av hur de ligger och älskar precis på samma ställe som oss och jag försöker gömma tårorna och går ut och röker men han kommer efter och pussar bort dem.
Jag säger det känns som hon vinner hela tiden, som hon är med hela tiden.
SG det är dig jag är med nu. Du vinner hundra gånger över henne. Du vinner över alla tjejer jag någonsin träffat och så står vi där och kramas och jag känner hur hans kärlek helar mig. Fast han säger att han inte tror han är kär i mig längre så tyder allt han gör på motsatsen.

Och när jag åker är jag inte det minsta klokare på var vi står. Jag förstår mig inte på oss. Det är som vi behöver varandra. Vi är varandras trygghet och kärleken finns där lika så passionen men det är inte som det brukar kännas. Och tiden går och vi turas om med att vela om vad vi känner.
Någon gång kommer de ta slut och de kommer vara ett smärtsamt uppbrott för oss båda.

Vår officiella låt. Vi är så romantiska =)