En dag i taget

Vi får det att funka, och varje dag som går utan att han backar eller säger orden att han träffat någon annan andas jag ut och vågar sakta, sakta känna mig trygg i att hans känslor faktiskt finns där. Ibland blir jag skitförbannad på honom för att han är underbar, så sjukt dålig stil att försöka lura mig att falla för honom. Andra gånger stör jag mig på sättet han rättar till glasögonen eller att han skriver hehe istället för haha. Det är försvarsmekanismer, jag förstår det och kan faktiskt skratta åt det som skrämmer mig, att han sakta tar känslor som jag inte vill ge. I min desperation att skydda mig själv tänker jag att jag ska börja dejta andra helst tio på en gång så han försvinner i mängden men jag gör inte så mycket med mina storslagna planer. Att jag håller på att falla mycket motvilligt skrämmer slag på mig, vill inte bli sviken, orkar inte, klarar inte.

Men han och jag, vi pratar, vi säger en dag i taget ingen press. En dag i taget så kör vi så länge det känns bra. Och än så länge känns det bra för oss båda. Och vi får det funka trots avståndet och nu när han är på andra sidan jorden och egentligen inte alls har tid stiger han upp en timme tidigare på morgonen och slår på sin Msn och pratar bort en stund med mig för att tiden inte skulle finnas verkar inte vara ett allternativ. Han får det att funka, tar sig tiden.

Fast vi inte ska göra planer så kunde jag inte låta bli att fråga om han ville följa med på Depeche Mode konserten med mig i jan.Det är ju trots allt vårt band. Han ringer upp mig med panik i rösten men det är fem månader tills dess. Jag vet inte var vi är då, och när han är den som får panik finner jag tryggheten att lugna honom och när vi lägger på säger han att gärna vill gå med mig, på konsert i jan och några min senare messar han och ber om ursäkt för sin panik och jag kan inte låta bli att skratta åt honom för trots allt han vill gå på konserten med mig- om 5 månader!

Och idag när han lämnar sängen på andra sidan jorden och jag gör mig redo för att krypa ner i min på den här sidan jorden, säger jag att jag vill förgylla hans dag och när han svarar att jag redan gjort det tänker jag att nu är det dags att slappna av... men jag verkar inte kunna men just nu gör han mig lycklig och jag njuter idag, en dag i taget.