Slutet nara

Livet i pardiset borjar narma sig sitt slut och det far mig att vilja lagga mig i fosterstallning och grata blod.
VILL INTE HEM

Jag borde val langta hem men har ar allt sa enkelt. Har ar livet inte komplicerat och fyllt av intriger och nar det blir det, sa packar jag min vaska och drar vidare till nasta stalle och samma nar jag trottnar pa nagons sallskap.
Jag vet det ar inte vuxet, det ar inte moget men det ar sa skont.
Fuck off nu drar jag!
sa mitt liv ar enkelt for jag bara gor det jag vill.
Sen ar backpacker varlden skrammande liten och snart ser man att allt hanger ihop och de man inte orkade med nagonstans springer man pa i ett annat land pa random gata.
Ensam har jag inte varit, och nar jag satter mig pa planet hem lamnar jag efter mig vanner jag inte vet om jag kommer se igen.
Man blir snabbt nara varandra och inga hemligheter finns det utrymme for nar man slar folje med nagon.
Nar man ligger och spyr pa var sin sida av en sang finns det inte lixom inte sa mkt mer att dolja och inte mkt mer uytrymme att komma varandra narmare.

Men nu vantar Sverige pa mig och jag planerar redan min nasta resa.
Forsoker finna bra anledningar att komma hem men min mailkorg ger mig angest.
Mr snygg som skriver mail om att att han vill bli tillsammans igen.
Norrland som leker offer och anklagarmig for att ha forstort det som var mellan oss och Mr Dryg, hans mail lysser upp inkorgen men vi haller det bra pa vanskaplig niva som det var sagt.

Hemma komplicerat, maste vara vuxen
har enkeltoch framforallt inga pojkar ( nastan inte iaf)

Nasta gang jag skriver ar jag hemma igen.
Giv mig styrka!