Mitt liv är kaos.
Det känns som att jag håller mig fast vid kanten, på väg att falla ner i avgrunden.
Jag börjar bli trött på att hålla mig fast, har glömt vad meningen med att göra det är. Vem uppskattar att jag kämpar på, kliver upp ur sängen och finns till?
Ibland måste jag koncentrera mig på att komma på anledningar till att fortsätta andas.
Jag tänker på vita sandstränder, sol i ansiktet och sen kommer jag inte på mer. Det känns som inget kan göra mig lycklig igen. Jag går hoppfull till sängs varje natt om att jag ska vakna upp till den jag brukade vara. Den jag vill vara.
Allt svart har satt sig som en klump i halsen och hindrar mig från att andas.
6 kommentarer:
*stöttande kram!*
När man har trillat till botten så fins det bara en väg att ta vägen å det e uppåt.
Tror jag vet någelunda hur du känner dig.
Men ge inte upp du kanske kan få en knuff i tillvaron av någon av dina vänner som t ex Rödluvan.
Men hoppas din tillvaro snart blir bra
Kram
/Nova
Så känner jag också ibland. Det är så tungt. Men någon gång vänder det. Det är jag helt övertygad om. Stor kram
*finnas där kram*
Max: Tack! Kram
Nova: Det verkar som mitt fall aldrig tar slut det blir värre och värre för varje dag.
Och du är synsk, läs mitt senaste inlägg :) Frågan är ändå vad mina vänner kan göra. Jag vet inte hur de kan hjälpa mig vet inte hur jag kan hjälpa mig själv. Var hittar jag energin?
Kram
Arnie: Jag hoppas det vänder snart för jag klarar inte så mycket mer. Om tankarna fortsätter så här vet jag inte vad jag gör, eller det vet jag...
Kram
Anabanana: Tack! Kram
Grattis till att ha en av de mest sofistikerade bloggar jag kom över på ett tag! Dess otroligt hur mycket du kan ta ifrån något helt enkelt på grund av hur visuellt vacker den är. Youve sätta ihop en bra blogg utrymme bra grafik, video, layout. Detta är definitivt ett måste-se blogg!
Skicka en kommentar