Oväntat

Jag var sen som vanligt.
Han väntade tåligt.
Jag trodde du skulle vara brunare, säger han medan jag får jättekramen som är mer kram än hälsning.

När han ringde i förra veckan och beklagade sig över sin ständiga tidsbrist.
Jag åker bort på tisdag morgon, vad tror du om att träffas en snabbis på måndag och ta vår helkväll när jag kommer hem.
Okej sa jag och så möttes vi för vår snabbfika som blev till en långmiddag.
Det finns inget som heter en snabbfika för oss.
De vet vi båda.

Vi sitter mitt emot varandra och pratar bort timmar. Och han äter från maten på min talrik medan jag gestikulerar och berättar, svara på miljoner frågor allt i en osammanhängande röra. Jag har längtat efter att berätta om allt för honom. Och han tittar på mig med de vackraste ögon jag sett. Han är vacker så det gör ont men i min glädje över att se honom glömmer jag bort det tills han avbryter mig och säger att jag har något på kinden och smeker sin hand över mitt ansikte. Vad vacker du är, säger han, detsamma svarar jag utan att möta hans blick.

Vi pratar vidare och jag lutar mig över bordet för att visa honom något kort och jag känner en hand på mitt lår vilket gör att jag tittar upp förvånat mot honom. Inte anklagande, inte med glädje bara en uppriktig förvåning. Min blick får honom att ta bort sin hand. Jag ångrar mig sekunden efteråt. Varför tittade jag upp!

När maten är uppäten och klockan slagen för hans tvättid för länge sedan reser vi oss för att gå.
Jag följer dig till tåget, säger han.
Men vägen vi går är inte till tåget.
vart är vi på väg? Frågar jag.
Jag tänkte vi kunde gå en sväng först.
Luften är kall men behaglig.
Mr Dryg knuffar på mig på sitt typiska Dryg vis som gör att jag tappar balansen, som vanligt.
Det välbekanta med att gå vid hans sida.
Jag knuffar tbx och han tar mina armar och låser dem. Jag är chanslös.
Sen lutar han sig fram och kysser mig.
Mr Dryg kysser mig!
Fast det var flera, flera månader sedan är det en välbekant kyss.
Ingen kysser som han.
Det borde kännas mer tänker jag medan våra tungor leker med varandra.
Vi fortsätter gå utan att yttra ett ord. Han lägger armen om mig som om vi vore ett par, vilket par som helst.
Fast det är vi inte.
Vi är Mr Dryg och SG och det är det här som jag fantiserat om, mot mitt bättre vetande i månader, sen jag såg honom första gången.
Det borde kännas mer.

Vi vandrar ner mot vattnet, han stannar till och kysser mig igen.
Det blåser och är kallt. Vattnet är fruset till is och nästan inga människor är i närheten och fortfarande har ingen av oss sagt ett ord om armen han har runt mig eller kyssen, kyssarna.
Vad är det som händer?
Och skyddat av mörkret tar han ett fast grepp om mitt hår lutar mig mot ett träd och kysser mig hungrigt, ivrigt med kalla fingrar som letar sig under mina lager av kläder mot min varma hud. Händer som klämmer på mina bröst, drar i min kjol.
Knäna viker sig under mig å vad jag vill det här, men ändå inte.
Hem till mig, viskar han i mitt öra när vi blir störda av en promenerande farbror som ogenerat stannat för att titta på oss.
Nej säger jag.
Här? säger han.
Nej inta alls säger jag samtidigt som jag rättar till kläderna.
Det är dags för mig att åka hem.
Mina trosor är plaskvåtta och mina knän bär mig knappt men nej.

Han lägger armen om mig igen och jag låter honom..
Det funkar inte så, säger jag
Du dumpade mig för någon annan. Du kan inte bara komma och tro att jag ska ta tbx dig.
Tror du inte jag har någon självrespekt, någon stolthet?
Du dumpade mig!
Nu får du ta konsekvenserna av ditt beslut.

Han är mållös. Dryg mållös, mirakel inträffar.

Det handlar inte om att jag tänder på dig eller inte, för det gör jag. Det handlar om att du inte kan behandla mig så här. Nu när det är slut med henne vill du att jag ska ta dig tbx som om inget hänt. Jag kan inte det.
Och jag inser att jag vetat det länge men jag trodde aldrig jag skulle få säga det högt.
Jag trodde att jag skulle ta tbx om chans kom. Ta tillbaka med öppna armar.

Och när vi sagt hej då och jag lutar huvudet mot fönstret och släpper fram tankarna hör jag den kärlekskranka flickan inom mig. Vad i helvete har du gjort, är du helt dum i huvudet?!
Du har sagt nej till Mr Dryg.!!
Och samtidigt som stockholmskvällen passerar utanför fönstret sjunker tanken in.
Jag har sagt nej till Mr Dryg.
och jag ler för mig själv.
Nej till honom ja till mig själv.
vad har jag gjort?
Är jag riktigt klok?

Jag tror jag aldrig kommer se honom igen.
Och om det blir så vet jag att jag kommer ägna resten av mitt liv till att sakna honom och undra vad som hade hänt om jag sagt ja.



Jag tror hon faktiskt älskade mig
När hon såg att jag gick ut
Hon blev en så fantastisk tjej
Först när det var slut