Nu har kombon, Norrland flyttat ut. Hans anställning avslutades och han flyttade hem igen. Det är tomt här hemma. Efter två månader tillsammans så är det som var vardag innan extra tomt. Fascinerande hur man kan sakna något som man i början störde sig på. Omställningen att bo med någon efter alla år var stor. Fast jag gillade det. Någon som saknar en när man varit ute för länge på kvällarna och frågar hur ens dag har varit, någon att slås med fjärrkontrollen med, någon som kollar att man fått i sig mat, någon att hålla i handen och som håller om man när man är ledsen och glädjer sig åt ens glädje.

Vi är inte tillsammans, vi har inte sex (typ inte iaf) vi är bara goda vänner som tycker om att sova sked. Jag bryr mig inte om att definiera det närmare. Jag har fått lära mig att jag är en människa med kontrollbehov som gärna vill veta. Så jag övar att inte försöka sätta någon etikett på det. Vi är Supergirl och Norrland. Men ibland i vår icke relation när vi är så där pariga som folk är, ibland sekunder innan jag somnar och har hans armar runt mig så kan jag tänka att tom när jag flyttar ihop med någon så är det på låtsas. Fejk lixom. Vi leker par men är inte ett par. Att det är så mkt i mitt liv som känns på låtsas. Vi fejkar familj. Och ofta känns det som att jag fejkar ...typ livet.