På resan jag skrev om sist, den där helgen jag åkte bort. Träffade jag någon. Någon fin som snus. Vi dejtade först trevande och sedan intensivt och underbart. För omväxlings skull fick jag gnälla över förhållande grejer, som att jag träffat någon som saknade behovet av att sova ut och alltid vaknade ca 7h förre jag var redo. Någon som kramade mig hela tiden även om det blev en miljon grader varmt. Någon som åt upp all min mat etc. etc. Jag älskade varje minut av det. Älskade allt. Kanske älskade jag även honom.
Dagarna gick och jag vande mig, tänkte att this is it. Nu har min tur kommit. Och sen vände allt. Som det verkar ha en tendens att göra.
Även när allt annat är rätt så finns parametern tiden. Den hade vi emot oss. Så vi skiljdes åt. Bittra över att inte kunna ändra omständigheterna men med fina minnen. Och jag tbx på hopplösa dejter och ensamma nätter. Försöker hålla hoppet upp om att det en gång kommer klaffa på alla plan. Ibland är det svårt.
