En stulen kyss

Jag ringde Skitstövel och frågade om det var okej att jag kom förbi och gav honom en kyss, för några dagar sedan.

Är det okej om jag kommer förbi och ger dig en kyss?
Är bara glad om jag kan stå till tjänst.

Så jag gick förbi, kysste honom i den trånga hallen. Tackade för mig och gick hem. och lämnade ett levande frågetecken efter mig. Men grannar ska väl ställa upp för varandra, en del lånar socker jag själ en kyss.
Jag är fortfarande inte redo att kyssa andra. Det var det som var syftet att undersöka.

Jag kände mig otrogen.
Jag blir less på mig själv.
Hur lång tid ska det ta innan jag är över honom?
Det skulle iaf gå fortrare om han inte hörde av sig hela tiden.

Avgjort men ändå inte.

Det blev väldigt lika.
47% till Knäskak
53% Till Mr Dryg

Fast då har jag nåt att bekänna. Jag röstade oxå. Utan min röst skulle det blivit oavgjort.

Men nu är statusen följande. Mr Dryg lovade att han skulle ringa igår. Men han ringde inte. Inte ett ljud. Det beteende gör mig totalt avtänd. Säg inte att du ska ringa om du inte tänker göra det, och inser du att du inte kommer hinna så skicka ett sms eller ring en snabbis och säg det.
Det är andra gången han gör så här, och jag kanske är hård men jag tänker inte ta det.
Det är väldigt enkelt, för att jag överhuvudtaget ska inledda något med någon så krävs det att jag ska kunna lita på personen ifråga. Jag vet att han har tok mkt just nu, men ikväll åker han hem till Stockholm och om han inte hör av sig idag så lutar det åt att jag avslutar det här. Vilket suger hästblalle för jag gillar verkligen honom.

Jag kanske bara ska ge upp det här med kärlek och bli älskarinna åt skitstöveln istället. Han vill att vi ska resa bort tillsammans i veckan.

Patetiskt!

Inkommande sms 08:22 från skitstöveln:

"Jag vill knulla dig här och nu....Efter klockan 13 är jag gift...Kom nu, snälla!"

Jag spår att det kommer hålla ihop för evigt. På riktigt gör jag det.

Ps. Jag åkte inte dit. Ds.

Supergirl ett mysterium

Jag och skitstöveln har kommit långt, efter samtal i timmar så har vi hittat tillbaka till varandra som vänner. Jag har efter mycket om och men förlåtit honom. De satt långt inne, men tillslut gick det.

Ikväll hörde han av sig igen, jag vet inte i vilken gång i ordningen som han ville komma över för lite mys. Jag är inte intresserad av den typen av relation med honom längre. Vänner ja, men sex nej.

Hur är det då möjligt att jag vill vara vän med honom utan att ha sex med honom? Ja, det var fantastiskt sex, bland det bästa någonsin, men jag har ingen lust längre. Ibland är det inte svårare än så. Jag tänder inte på honom längre.

han säger att han inte förstår sig på mig, att jag är ett stort mysterium. Älskade skitstöveln jag förstår att det är ett mysterium att jag vill vara din vän utan att ha sex med dig.

Nu ska han fundera på om detta hemska övertramp går att förlåta och leva med!

Suck!!

Krypa till korset

Ibland är män kukstyrda idioter (ursäkta generaliseringen)
Men ibland blir det bara för tydligt så att jag faktiskt inte kan låta bli att göra annat än att skratta högt åt det.

Skitstöveln kom krypande till korset, så klart och det var mycket förlåt och lovord om hur bra jag är och en massa annat blaha, blaha. Han försökte få en av mina bästa kompisar i säng så jag tycker jag är extremt snäll som ens pratar med honom. Självklart dröjer det inte länge innan han går tbx till sitt sanna jag. "får jag komma över och knulla?"

Hahhahaha jag skulle inte röra dig igen någonsin om det så inte var någon annan som ville röra vid ens med tång, svarar jag.

Imorgon då?

Stackars krake. Det kan inte vara lätt att vara idiot. Jag sa att han kunde få fantisera om mig om han ville, men närmare än så lär han aldrig komma.

och det är män som styr världen, det är ju helt otroligt!

Avslut som gör ont

I går miste jag en vän. En annorlunda vän som lärt mig mycket om mig själv, mestadels negativa saker. Jag har alltid trott att jag var någon med hög moral. Jag har aldrig stulit, aldrig varit otrogen det mest olagliga jag gjort är att ladda ner musik. Jag trodde att jag även skulle kunna lägga till att jag var en sån som aldrig skulle röra någon med flickvän.

Men sen träffade jag skitstöveln och efter månader av uppvaktande och smicker som ingen annan givit mig gav jag med mig till slut. Jag kan skylla på att jag nyligen hade blivit dumpad av P, att jag inte hade någon tro på kärleken. Men det fråntar mig inte ansvaret för att jag trots detta inledde något med någon som var upptagen. Det var en tid fylld av ångest och mycket funderingar. Men med tiden blev jag och Skitstöveln trots allt riktigt nära vänner. Vi sågs ofta, pratade om allt. Jag var den enda han kunde vara helt och hållet ärlig mot sa han, och det var sant för trots allt han berättade om sig själv om sitt förflutna dömde jag aldrig honom. Jag vet att det låter som en klyscha men det har känts som jag kunnat se vem han är innerst inne. Jag kunde se vem han skulle blivit om omständigheterna varit annorlunda.

Skitstöveln har även han alltid ställt upp för mig. Det var han som fick mig att skratta när jag satt på bussen gråtandes över att P dumpade mig. Det var han som erbjöd sig att åka hem till densamma och ge honom ett kok stryk. Det var han som alltid, när jag tvivlade på mig själv som mest fick mig att tro på mig själv igen. Han har varit en riktig vän. Men skitstöveln är inte som andra. Han har haft det svårt. Varit med om saker jag inte ens kan tänka mig. Han har stora problem och hur mycket jag än försöket finnas där för honom, stötta honom så är det så mycket som han behöver ta tag i själv för att bli hel själv. För att kunna bli lycklig.

Det var just ett av dessa problem som satte käppar i hjulet för vår vänskap. Jag bad honom uttryckligen att inte göra en sak. Förklarade att om du genomför det du tänkt så är det slut på vår vänskap. Trots det gick han emot min vilja.

Jag sörjer honom och kommer göra det under lång tid. Men saker är som det är. Vi har glidit ifrån varandra tidigare med aldrig sagt så hårda ord till varandra som igår. Någonstans hoppas jag att vi ska finna tillbaka till varandra för det har vi alltid gjort innan men jag har svårt att tro det. Jag trodde vi skulle vara vänner för alltid. Jag kommer sakna honom, jag saknar honom redan men det var hans val att gå emot min vilja och nu är det något vi båda får leva med.

Rosenrasande

Idag är jag rosenrasande. Så där arg så jag nästan vill slås. Dagens slutsats är att jag är för smart för mitt eget bästa. Tänk vad mkt enklare livet hade varit om jag föddes som en korkad bimbo. Då hade jag iaf inte tyckt att den här dagen var en skitdag när jag avslöjade skitstöveln som den riktiga skitstövel han faktiskt visade sig vara.

Nu är jag för arg men imorgon kanske jag berättar. Det gör ont när man blir sviken av någon som man trodde var en av sina närmaste vänner iaf. Att jag blir förvånad kanske visar att jag trots allt inte är speciellt smart...

Tbx med samma mynt

Skitstöveln har sen några veckor tbx försökt få mig att para ihop honom med en kompis. Ju surare jag blev desto mer fortsatte han. Tillslut fick jag nog och gav ut hennes nummer och sa att han kunde ringa henne och sluta ringa mig. Då kröp det fram att han varit svartsjuk och sur på mig sedan jag berättade om P och ville ge igen. Jag kanske ska sluta underskatta folks känslor för mig och deras intelligens.

Segast

Jag och Bästa tjejen festade till det ordentligt igår. I stället för festkväll ute på lokal lät vi dock skitstöveln skämma bort oss genom att bjuda på vin, mat och spa. Endast det bästa är gott nog för mina prinsessor tillkänna gav han och för en tjej som inte är van vid har skämmas bort kändes det som precis som det jag behöver.

Han envisades med att vi skulle prata om hur jag mår med hela historien om P, men jag känner mig ganska färdig med att älta det hela. Och när jag har vänner som anstränger sig till max för att jag ska må bra och tydligen oroar sönder sig för mig, känns det rent av rent idiotiskt att ens tänka på någon som P. Jag hade fel om honom och jag är inte en mindre människa än att erkänna det. Jag blir inte kär i fegisar. P är en fegis. Mysteriet löst.

Jag har nu sadlat om till status singel igen även mentalt och sitter här i min soffa bakis som bara den och törstar i det extrema efter mänsklig närhet från en stark manskropp. Men som lagen är, så är mobilen tyst och tom på oanständiga förslag. Har messat lite fram och tbx med valpen som jag dejtade lite innan P. Han verkar inte riktigt nöjd med att jag bara försvann och spelar svårflörtad. Svårflörtade pojkar är också oattraktivt! Om jag ska dejta någon så ska han komma så fort jag kallar, allt annat är dålig stil!=)

På botten kan alla höra dig skrika

Tisdag 14:45: Sitter och pratar med bror i telefon och uppdaterar honom om de senaste nyheterna om P, berättar att vi snart ska gå ut och äta och jag är såå lycklig. Det piper till i bakgrunden av ett inkommande sms. Vänta ska jag bara läsa säger jag och läser raderna som får luften att gå ur mig. Jag får ur mig att jag är dumpad och lägger på luren.

Hinner inte tänka, måste jobba. Sätter mig framför datorn någon kommer förbi och ska fråga något men jag lyckas inte lyssna fast jag försöker men det enda jag gör är att stirra på papperet han pekar på. Säg något tänker jag men det inte ett ljud kommer fram. Han går därifrån och jag vänder mig mot datorn igen. Måste göra klart presentationen, koncentrera dig för i helvete. Det börjar rinna tårar. Men jag sitter kvar och försöker med varje uns av vilja att jobba vidare. Kollegan bredvid tittar försiktigt på mig där jag sitter med tårarna rinades ner för kinderna.
- Är du okej?
Jag kan fortfarande inte prata. Jag bara nickar lite utan att titta på honom. Ett uns medlidande och jag kommer inte kunna hålla mig.
- Är du säker på att du mår bra?
De tysta tårarna förvandlar till ett hulkande storgråt.
Jag måste bort, säger jag. Tar jackan med ena handen och springer gråtandes genom avdelningen där alla kollegor sitter, ut genom huset.
Jag behöver luft kan inte andas. Regnet öser ner och sätter mig på en bänk och gråter, gråter så att jag skakar. Jag måste bort. Var ska jag ta vägen? Ringer Bästa Tjejen, hon den enda jag vill träffa den enda som kommer förstå.
Efter en mkt instabil vända på systemet, där tårarna fortfarande rinner sitter jag tillslut på bussen. Pratar med skitstövel.
- Jag vill veta varför ingen blir kär i mig! Jag förtjänar ett svar. Luktar jag illa eller vad är det för fel. Jag förtjänar att veta. Om jag är din vän så berättar du nu!

Folk skruvar på sig obekvämt på bussen.

Skitstöveln tröstar och lugnar. Förklarar det alla säger att jag är den bästa tjejen någonsin och en massa superlativ som inte betyder något.
- Vill du ha sex med mig nu så får du det nu på en gång. Knulla bort P från mig. Det äcklar mig att han rört vid mig.
- Det är inte det du behöver. jag tänker inte ha sex med dig. Du behöver en vän inte sex.
Och jag älskar honom för att han säger så. För att skitstöveln säger nej till sex har under hela tiden jag känt honom aldrig hänt. Det är det största kärleksförklaringen jag kunde få.

Hemma hos bästa tjejen ältar jag och hon lyssnar. Och jag älskar henne för att hon förstår och inte säger att han inte är värd mig, att jag kommer hitta någon bättre.

Vi åker in till staden och på tåget säger jag att jag tycker jag tar det här ganska bra trots allt för att sedan när vi klivit av brista ut i gråt i hennes famn. Vi sätter oss i en bar och jag gråter som ett barn. jag tänker inte hålla tbx något alls. Ut med all sorg. Jag visar upp mitt patetiska dumpnings sms för alla som vill se och känner mig den mest patetiska varelse på jorden. Full och jävlig gråtades över en snubbe på en bar. Man sjunker inte djupare än så. Jag har blivit dumpad av mannen som fick min biologiska klocka att ticka via ett sms!

Men P hade rätt i en sak. Jag förtjänar det bästa och det är absolut inte han!!

Skitstövlar kan vara förklädda änglar

Skitstöveln bad om ursäkt idag, och hävdade igen att han var riktigt glad för min skull. Nu när han tänkt över saken insåg han att jag hade rätt. Han frågade lite försiktigt om jag även räknade oralsex som otrohet. Well you can´t blame a guy for trying...=)

Nu är vi vänner igen iaf och P kan lägga till en person till på listan som kommer gör honom illa om han sårar mig.
Jag undrar ibland vad jag har gjort för att förtjäna så underbara vänner och Skitstöveln tillhör verkligen en av de närmaste jag har. Jag litar på honom till 110% Jag vet att han alltid kommer finnas där för mig oavsett vad och jag kommer finnas här för honom. Det känns tryggt att veta. Vem hade annat att vi skulle bli så nära vänner när vi först träffades att döma av hans nick så inte jag =)

Sliter och drar

Jag har inte hymlat eller ens försökt dölja för någon att jag träffar P, tom större delen av min familj vet om det. Även de pojkar jag umgås med på ett mer än vänskapligt plan har jag berättat för att jag nu dejtar någon som jag satsar 100% med.

När jag berättade för Skitstöveln, verkade som han helt ärligt blev riktigt glad för min skull och tyckte jag förtjänade att träffa en bra kille. Han undrande lite försiktigt om jag skulle glömma honom nu och jag försäkrade att det inte skulle påverka vår vänskap.Vi är vänner oavsett vad som händer. Han verkade nöjd med det svaret och jag blev glad över att jag hade en sån fin vän i Skitstöveln som trots allt verkade bli glad för min skull trots att jag träffat någon annan. Naiva jag!

I natt ringde han.
- Hej gumman, får jag sova hos dig?
- Jo, det är klart du får om du behöver någonstans att sova. Du vet att du alltid kan komma hit. (han och hans sambo bråkar ganska ofta och ibland vill han inte gå hem)
- men du vet att inget kommer hända mellan oss, fortsatte jag för att ändå vara tydlig.
- vadå för den där killen du pratade om?
-Ja, jag sa ju att jag var seriös med det här.
- Åh, fan där ser man ,säger han och så lägger vi på och jag somnar om.

Tidigt på morgonen får jag följande sms:
"Trodde aldrig du skulle säga eller göra så här mot mig. Trodde det vi hade var ett speciellt band oavsett om vi är ihop med någon eller inte. Trodde vi skulle fortsätta ha sex med varandra"

och jag blir lite paff för han tycker uppenbarligen att jag sviker honom genom att inte vilja vara enligt mig otrogen mot P. Jag försöker förklara men han är arg och besviken på mig. Försöker prata med honom senare på dagen på Msn men han vägrar att ens tilltala mig. Jag har svikit honom, valt bort honom enligt hans mening. Allt för att jag väljer att satsa på en relation som faktiskt kan utvecklas till något seriöst. Jag tror inte han är så glad för min skull längre.

I dag hörde även Mr snygg av sig.
"vill du ses någon kväll i veckan. Kram"
och jag sliter mitt hår i frustration!! Är jag verkligen så otydlig? Jag sa att jag ville ta en paus, att jag behövde tid för mig själv och det kändes som han förstod. Men jag fick fyra dagar!! Seriöst. Ska jag behöva säga att jag aldrig mer vill se honom. Att jag träffat någon ny. Förmodligen är det enda rätta, men hade någon sagt allt det jag sagt till Mr snygg och varit så tydlig med att jag inte vill träffas så hade jag förstått. Jag tvivlar inte på hans intelligens men det här börjar ju nästan bli löjligt.

Nu fattas det bara att något ex från urminnes tider hör av sig och vill ses.
Hade jag suttit här ensam och längtat efter lite mänsklig närhet, då hade ingen hört av sig.
Så är lagen.
Allt eller inget

Ödet

Jag tror på ödet. Jag tror att saker och ting som händer har en mening. Så när jag efter träningen, svettig och blodröd i ansiktet kliver ut från gymmet och nästan frontal krockar med skitstöveln (varför just då?) inser jag att sista bladet i vår historia inte är skrivet.

Hade jag dröjt kvar några sekunder hade vi passerat varandra helt ovettandes. Nu står vi framför varandra och jag vill ge honom en rejäl örfil samtidigt som jag vill krama honom hårt, hårt och inte släppa taget. Jag behöver inte välja, han gör det åt mig. Han kramar om mig som bara han kan. Jag är så jävla förbannad på dig säger jag till honom samtidigt som jag kramar om honom hårt. Min syster som aldrig träffat skitstöveln står oförstående och tittar på. Hans kompis verkar inte mycket klokare. Där står vi i varandras armar medan jag skäller ut honom, eller jag försöker iaf. På några minuter redar vi ut det som fick mig att tro att allt var över. När han förklarat känner jag mig lite dum för att jag dragit förhastade slutsatser. Jag frågar varför han inte hört av sig på nästan en månad och han förklarar. Innan vi säger hej då får jag hans nya nr. Jag säger att jag skall höra av mig men sen tänker jag att det kanske är bäst att jag inte gör det. Hela dagen funderar jag. Hur ska jag göra. Så enkelt det skulle vara att bara ta bort hans nr från min mobil och låta mitt farväl vara just ett farväl samtidigt så längtar jag efter honom så att det gör fysiskt ont i kroppen. Jag kan inte bestämma mig. Jag vill men jag borde inte.

Min syster frågar om det är skitstöveln, och jag nickar till svar. Men han är typen av kille du hånar. Han är verkligen inte din stil. Hon har rätt, det är han verkligen inte, det har hon rätt i. Med sitt bakåtslickade hår och lite slemiga sätt, är han typen jag normalt skulle fnysa åt. Hur träffades ni egentligen frågar hon. Det var ödet, svarar jag.

23. 56 med 4 minuter tillgodo hörde jag av mig. Livet skall levas hårt och ordentligt och förnuft är kanske överskattat.

Du skall icke hava begär till din nästas hustru

Så lyder det tionde budordet.
Jag har inte begär till min nästas hustru, men till min nästas pojkvän. Förmodligen är det lika illa. Det är inget jag valt, är det ett försvar? Fast precis som jag inte har valt det har jag inte ansträngt mig tillräckligt för att undkomma det som pågår mellan mig och skitstöveln.

Mitt samvete har plågat mig sedan den dagen vi gick från att bara vänner till något mer, sen den första kyssen. Gör det mig till en bättre människa? Förmodligen inte. Skulle hans flickvän tycka att sveket vara mindre för att hon visste att jag mådde dåligt av det, förmodligen inte. Skulle hon hata mig mindre, inte en chans. Jag försöker inse att det inte är jag som är otrogen mot henne utan han men det hjälper inte. Jag är en medbrotsling.

Det är lustigt hur ens psyke fungerar, på vilket sätt min hjärna hittar ursäkter för att lätta mitt dåliga samvete. Jag försökte mig på att i början förneka hennes existens. Kanske hade han hört att killar med flickvänner var mer attraktiva och försökte spela på det kortet? Jag lyckades aldrig övertala mig själv att så var fallet, även om jag än idag fortfarande aldrig sett människan live.

Ett tag struntade jag i att han inte var singel och fick många underbara nätter som belöning för min egoism. Synden belönade sig men med en bitter eftersmak, tills jag åter igen bröt mig fri.

Nu försöker jag att vara gå en mellanväg, vilket betyder en massa torrjuckande och hångel tills läpparna värker. Likt kåta tonåringar..
Alla kläder måste vara på, inte en strumpa får åka av. Jag har inbillat mig att det inte är otrohet då. Även detta argument börjar brista nu. För sanningen är att de är lika mycket otrohet och jag börjar bli VÄLDIGT sexuellt frustrerad.....
Kommer hans flickvän tycka att det är okej, att vi inte gått hela vägen?

Funderar på om det skulle vara så farligt att bara "låna" hans kropp lite. Det finns så det räcker och blir över till henne också.
Är mitt brott mildare för att jag absolut inte har något intresse i honom, att jag inte vill ha honom eller har några som helst planer på att ta honom ifrån henne, eller är det kanske rentav så att mitt brott på grund av just det blir värre, att jag är med hennes pojkvän fast jag inte vill ha honom? Det handlar bara om åtrå från min sida och det har ingenting med kärlek att göra. På något sätt känns det mindre försvarbart då. Hade jag älskat honom så hade det varit en helt annan sak. Det hade på sätt och vis rättfärdigat det jag gjort och det jag gör..

Hur jag än handlar, kommer jag att handla fel. Jag försöker leva efter att behandla andra som jag själv vill bli behandlad men jag lyckas inte få mitt handlande att överensstämma med min livsfilosofi hur jag än vrider och vänder på det. Jag sviker en medsyster och jag vill inte vara den människan som gör det, men det är just den jag är för sanningen är ändå att jag behöver honom....

Just nu är han guldkanten i min vardag. Han som finns där villkorslöst. Att handla rätt mot henne vore att bryta vore att bryta men hur handlar jag rätt mot skitstöveln? Hur ska jag göra för att alla ska bli nöjda?

Jag går inte in och förstör något, inte egentligen för sanningen är ändå den att de inte ens sover i samma säng. Kanske bidrar jag på något sätt till att förbättra deras förhållande, för han pratar med mig om henne om dem och jag ger råd så gott jag kan. Jag vet att jag vid ett antal tillfällen fått honom att be om ursäkt för sitt handlande när de bråkat och jag blir glad när de försonas. Det är väldigt rörigt och invecklat. Jag är som en tyst, hemlig, ovälkommen del i deras förhållande.

Vad är det som säger att man bara ska vara två i ett förhållande och att monogami är den enda vägen att vandra?