Jag har varit lite för arg för att skriva, sen kändes överspelat men ni förtjänar en del 2 så här kommer den.
Söndagen gick utan att han ringde och någonstans under natten mot måndagen hade jag lugnat ner mig. Jag ringer efter jobbet tänkte jag.
Måndagen kom och jag loggar in på msn, när jag kommer tbx från luchen har hans skrivit till mig där. Något om att det inte klickade och att det kanske var oss eller att det var för tidigt, för tätt inpå hans tidigare förhållande. Självklart var jag underbar och allt sånt där blaj.
Jag frågar om det nu inte kändes rätt, varför har du då uppvaktat mig så hårt?
Då får jag svaret som får det att brista för mig igen. "jag har inte uppvaktat dig"
I min bok, som är en bok skriven av en allt annat än bortskämd singeltjej räknar jag blomsterbud på alla hjärtans dag, överaskningsdejt och en blomster butik stor som hela jag som uppvaktning, men vad vet jag kanske är jag en diva.
Jag var återigen vansinnigt arg. Det tog mig flera dagar att lugna mig den här gången. Inte för att just han inte ville dejta mig utan hela grejen att man framställer sig som någon som kommer fria och överöser en med kärlek och uppvaktning och sen tappar intresset när man fått någon i säng, eller vad det nu var. En vecka passerade och jag kände fortfarande att situationen var smått absurd, något måste ha hänt. Plus att jag saknade honom som vän. Så jag tänker att nej nu ska jag var så där vuxen som alla säger att man ska vara. Allt måste ju när allt kommer omkring vara nåt konstigt missförstånd. Jag messar honom och berättar hur jag känner. Att det är tråkigt att saker blivit som de blivit men vi säkert kan fixa det över en fika.
Jag får till svar att han också saknar mig men att om vi fortsätter ha kontakt så kommer han bara skada mig mera.
Kort efteråt märker jag att han tagit bort mig från fb och blockat mig på msn.
Och så slutade den fina sagan.
Killen som uppvaktade mig mer än någon annan gjort hävdar att han aldrig uppvaktat mig och jag förlorade en vän.
Livet går vidare...
