Norrmannen och jag har avslutat vår relation så många gånger så jag seriöst tappat räkningen men ändå lyckas vi alltid hitta tillbaka till varandra. Nu senast genom någon insats från de högre makterna. Jag slinter på något totalt obeskrivligt sätt med fingrarna och lyckas öppna upp ett konversationsfönster med honom på msn och skicka iväg en fil. Jag vet verkligen inte hur jag lyckas. sen pratar vi och pratar och gör i flera dagar i sträck.
Syster säger att jag ser ut som ett fån när jag pratar med honom och jag vet att hon har rätt för hela ansiktet bara är ett enda stort leende. Han säger hela tiden rätt saker, att jag är smart, vacker utan att bli smörig.
Och nu när vi pratade så säger han att den första helgen han tillbringade med mig i somras var en av de bästa under 2009, så svårt att inte smälta, så svårt! Jag längtar mig tokig efter att träffa honom igen. Helgen med mig en av de bästa, de kommer jag leva länge på.
tisdag, december 29, 2009
torsdag, december 24, 2009
fredag, december 11, 2009
Livet som sambo
Det är faktiskt inte så tokigt som man skulle kunna tro, att bo ihop med Norrland. Jag skulle tom kunna sträcka mig till att säg att det är riktigt mysigt. Någon som väntar på en när man kommer hem och som vill höra om ens dag. Någon som kramar på en. Vi sover sked varje natt, men inget mer. Inget sex, för det skulle göra saker så komplicerade. Är dock inte säker på att saker blir mindre komplicerade om någon träffar någon annan. Vi får se vad som händer med det här. Men vem hade annat att jag och Norrland en dag skulle bo ihop.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)