En dag i taget

Vi får det att funka, och varje dag som går utan att han backar eller säger orden att han träffat någon annan andas jag ut och vågar sakta, sakta känna mig trygg i att hans känslor faktiskt finns där. Ibland blir jag skitförbannad på honom för att han är underbar, så sjukt dålig stil att försöka lura mig att falla för honom. Andra gånger stör jag mig på sättet han rättar till glasögonen eller att han skriver hehe istället för haha. Det är försvarsmekanismer, jag förstår det och kan faktiskt skratta åt det som skrämmer mig, att han sakta tar känslor som jag inte vill ge. I min desperation att skydda mig själv tänker jag att jag ska börja dejta andra helst tio på en gång så han försvinner i mängden men jag gör inte så mycket med mina storslagna planer. Att jag håller på att falla mycket motvilligt skrämmer slag på mig, vill inte bli sviken, orkar inte, klarar inte.

Men han och jag, vi pratar, vi säger en dag i taget ingen press. En dag i taget så kör vi så länge det känns bra. Och än så länge känns det bra för oss båda. Och vi får det funka trots avståndet och nu när han är på andra sidan jorden och egentligen inte alls har tid stiger han upp en timme tidigare på morgonen och slår på sin Msn och pratar bort en stund med mig för att tiden inte skulle finnas verkar inte vara ett allternativ. Han får det att funka, tar sig tiden.

Fast vi inte ska göra planer så kunde jag inte låta bli att fråga om han ville följa med på Depeche Mode konserten med mig i jan.Det är ju trots allt vårt band. Han ringer upp mig med panik i rösten men det är fem månader tills dess. Jag vet inte var vi är då, och när han är den som får panik finner jag tryggheten att lugna honom och när vi lägger på säger han att gärna vill gå med mig, på konsert i jan och några min senare messar han och ber om ursäkt för sin panik och jag kan inte låta bli att skratta åt honom för trots allt han vill gå på konserten med mig- om 5 månader!

Och idag när han lämnar sängen på andra sidan jorden och jag gör mig redo för att krypa ner i min på den här sidan jorden, säger jag att jag vill förgylla hans dag och när han svarar att jag redan gjort det tänker jag att nu är det dags att slappna av... men jag verkar inte kunna men just nu gör han mig lycklig och jag njuter idag, en dag i taget.

Var god dröj

Att jag inte bloggar just nu har inte alls att göra med att mitt liv är händelselöst att göra.
Det händer jätteroliga saker
Spännande saker
Tråkiga saker

men jag får inte tiden att räcka till, kommer tbx snart, håll ut =)

Förvånad!

Det går ju faktiskt fortfarande hur bra som helst med min Norrman. Det är knappt så jag tror det själv.
Well imorgon är en annan dag men just nu ser livet väldigt ljust ut, kanske slipper jag faktiskt bli sårad denna gång? Haha som om jag skulle tro på den själv.

Framtidsplaner

Min Norrman är så, så fin!
För första gången i mitt liv upplever jag hur det är att ha en "partner" som är så otroligt stödjande och som verkligen tror på mig.
Han tror mer på mig än vad jag gör själv.
Han klipper ut länkar och skickar till mig, ställer frågor, kommer med tips och peppar.

Och när jag blir rik, ska vi gifta oss, köpa ett slott och bosätta oss i sängen.
På bröllopet ska de självklart spela Depeche.
Det har vi bestämt

Sexgud?

Att ett ex sen över 4 år sedan och hörde av sig och berättade att han fortfarande fantiserar om mig. Att han mer än gärna skulle vilja ha mig mellan sina lakan igen, om så bara en enda gång.

Och för några dagar sedan hörde ett annat ex av sig med samma bekännelse.

Jag borde ju inte vara helt värdelös i sängen då?

Inte helt enkelt

Det är inte en helt lätt situation jag hamnat i, inte för att jag vill klaga.
Jag och Norrmannen hörs nästan varje dag.
Vi har sagt att vi ska ses i höst, så det där aldrig mer blev det ingenting av och det är jag självklart glad över.

Problemet är väl att jag inte riktigt vet var vi står, vilken status vi har. Jag försöker fiska lite, kasta ut lite trådar, men han verkar trygg med att jag inte träffar någon annan samtidigt som han säger att vi ska vara försiktiga så att ingen får krossat hjärta. Så vi har sagt att vi tar en dag i taget och ser vad som händer. Men eftersom tiden bara går och ingenting händer är det rätt jobbigt. Jag vet att jag är ganska otålig av mig och att det egentligen inte finns så mycket mer att göra än att vänta.

Och det kan jag väl leva med om det inte var så att jag hade Norrbotten. Jag vill inte såra någon och vill handla rätt, men det är svårt när man inte riktigt har koll på vad rätt är. Alla andra verkar dejta flera samtidigt och vara fine med det men jag gillar det inte men jag gillar dem båda väldigt mycket, fast på olika sätt.
Jag kan inte välja!
Varför kan det inte vara okej att ha två pojkvänner? Inte för att någon har den statusen men det hade varit en trevlig lösning =)