Status: onsdag

Jag har lyckats involvera de flesta i min omgivning i min middag med P. De som var med första omgången biter på naglarna och gläds så att jag blir helt rörd. De som jag lärt känna efteråt har på något förstått att det är stort och hoppas de med att allt ska gå vägen. Bloggen har flera besökare än någonsin. Tänk om P visste att det finns en hel hög med människor som väntar med spänning om hur middagen kommer gå.

Poppojken lämnade sitt pluggande och ställde in sina planer för att följa med mig in till stan och titta på klädval inför lördagen. Han är så fin. När han var tvungen att åka hem tog syster vid, hon som alltid så anti allt vad "mina killar" heter är så söt och engagerar sig och lyssnar på mitt ältande. Varför skriver han inte under sina sms med kram? Vad tänker han? Vad tror han? Vad hoppas han?

Gick i så många affärer jag hann med. Tittade på kläder vars pris skulle räcka till en veckas semester. Priset struntar jag i så länge jag hittar något jag trivs i som visar mina bästa sida. Hittade inget!! Funderade på att sadla om till kläddesigner istället.Vet inte alls vad jag ska ha på mig. Vill ha något som ser dösnyggt ut utan att se för uppklätt ut. Allt ska vara perfekt. Jag funderar tom med på att köpa ny parfym. Jag har fått hispan totalt. Det enda jag påverka inför lördagen är mitt utseende så jag lägger allt krut där. Min personlighet kan jag inte göra så mycket så mkt åt. Jag är den jag är.

Någonstans hör jag en röst inombords som inte alls gillar att jag träffar P igen. Det som var, var säger den. Ring valpen istället. Han kan ringa själv svarar jag. Orkar inte lyssna på den. Orkar inte fundera på om det jag gör är rätt.
Det snurrar för mkt i huvudet och jag följer bara med.
Jag måste bara härad ut i två dagar till sen löser sig allt.
Alla bitar kommer att falla på plats.
Två dagar till.
Jag är så trött.

P som i perfekt

P är en av de som jag verkligen på riktigt varit kär i, hejdlöst förälskad.

En tidig vår dag träffade jag honom, efter att ha mailat ett tag på en dejting sida. Jag var inte alls sugen på att gå på date och jag minns hur jag motvilligt gick dit. Men i samma stund jag såg honom försvann motviljan och vi gick och fikade, satt kvar tills ägaren fick be oss att gå.

Jag var mitt uppe i en karusell med A, killen som jag trodde jag var kär i men så här i efterhand vet jag att det inte alls var något åt det hållet utan något betydligt mer osunt. Men det är en helt annan historia. Jag lät mig ryckas med av en av As karuseller åter igen och glömde P. Vi hördes inte av. Historien kunde ha slutat här men det gjorde den inte.

Några veckor senare dök han upp i min tanke. Jag skickade ett sms. Fick inget svar. (senare har han bestämt hävdat att han aldrig såg det) En vecka efter det skickade jag ett mail och frågade om han ville ses. De ville han jätte gärna. Jag tror det var en av de bästa kvällarna i mitt liv. Så här skrev jag då:

Var på date med P i lördags- för att beskriva det med ett ord skulle jag säga WOW!

Vet inte riktigt vad jag ska börja, så jag tar det från början. Han hade bokat bord åt oss på en fin restaurang. Var ganska nervös. Jag har varit på en del dater men inte på en fin restaurang, där bord var bokat och hela grejen. Han drog tom ut stolen för mig, vilket blev ganska pinsamt för jag fattade inte att det var mig han drog ut stolen till så jag gick runt bordet och satte mig på den andra stolen. när jag såg hans min fattade jag. Haha snacka om att inte vara van vid att bli uppvaktad. Vi satte oss vid ett bord för två med underbar utsikt. Tittade på menyn för att beställa- panik! Allt var svindyrt (iaf för en fattig deltids arbetslös tjej som mig) Hur som helst hade jag riktigt trevligt sitter och tittar varandra djupt i ögonen och skrattar åt varandras skämt. Klockan tickar på och plötsligt har vi suttit där i fyra timmar. När notan kommer in tar han den, betalar. Jag erbjuder mig självklart att betala men han säger bara att jag kan betala nästa gång. Jag säger att han skämmer bort mig, varpå han svarar " jag har inte ens börjat" Det kändes ganska ovant att själv bli den som blir bortskämd, det brukar vara tvärtom.

Han följer mig till tåget trots att det är en omväg för honom. Lägger armen om mig och kysser mig mitt på gatan. vägen till tåget tog väldigt lång tid. Vi stod och hånglade med varandra i varje hörn vi hamnade i. Höll på att missa mitt tåg för att vi hade det lite svårt att slita oss från varandra. När jag springer till tåget kändes det som att jag svävar på rosa moln. När jag satt mig på tåget växter dock fröken livrädd sig större inom mig. När jag väl är framme har jag bokstavligt talat svårt att andas. Hela grejen med att jag faktiskt träffat nån som jag faktiskt gillar och som gillar mig och verkar vettig gör mig skraj. Tänk om jag faller för honom och han visar sig vara en skit?

Efter den kvällen hördes vi varje dag. Sågs så ofta vi kunde. Jag var livrädd för jag kände så starkt för honom men han visade mig om och om igen att jag var trygg med honom. Efter en vecka skrev jag det här:

P frågade mig ikväll vad jag ska göra i sommar. Jag kommer inte ha någon semester utan ska jobba. Han undrade om jag ville åka utomlands med honom i Juni. Han har en lägenhet utomlands som han ska vara i hela sommaren och ville att jag skulle komma och hälsa på honom. Det verkar som att han gillar mig, annars skulle han nog inte frågat det?

Han behandlade mig som en prinsessa. Det var bara P. Precis då som nu fanns det andra pojkar i bakgrunden men jag bröt med alla. Allt var enkelt och rätt med honom visst var jag rädd men jag trodde nog någonstans att de skulle vara vi . Hur skulle de inte kunna vara vi när allt var så perfekt? Jag var mer förälskad än jag varit i någon tidigare. Jag drömde om hur vårt liv skulle se ut. Jag försökt förtvivlat hitta fel på honom, hitta något som jag störde mig på. Jag hittade en sak. En fjuttig sak. Han hade torra händer! Så jag förlikade mig med att han var perfekt och jag fick stå ut med det. Det enda negativa det innebar för mig var att jag själv fick en press på mig att var lika perfekt.

Jag håller verkligen på att falla för P. Han är den snällaste och mest omtänksamma killen jag träffat på år och dagar. Jag tror verkligen att han tycker om mig. Inte för att han säger det så mkt utan för blicken han tittar på mig med. Små saker han gör, som när jag bad om ett glas vatten när jag var hemma hos honom och han står och spolar i kranen i en kvart för att jag ska få den perfekta temperaturen på vattnet. Hur kan jag motstå att falla??

Han kom in i mitt liv när jag tyckte att alla som trodde på kärleken var idioter. Han visade mig hur underbart det kunde vara att ha någon speciell, något jag totalt glömt. Det kan inte, får inte skita sig nu. Jag kommer att förvandlas till en hemsk och bitter människa om det gör det. Världen kan inte vara så orättvis- får inte! Det är fan min tur nu!

Det var inte min tur. Någon vecka efter jag skrev det där ringde han och sa att han inte visste om han kände tillräckligt för mig. Att allt hade gått för fort. Jag grät som ett barn i flera dagar och trodde aldrig jag skulle le igen, aldrig att jag skulle passera ett par igen utan att det högg i hjärtat. Hela den sommaren gick jag runt med en klump i bröstet. Jag funderade flera gånger på om det var rätt av mig att bara släppa honom. Kanske skulle jag skicka blommor, sjunga utanför hans balkong, vad som helst. Jag gjorde inget. Fyllesmsade inte ens. Jag tyckte om honom för mkt. Men jag släppte aldrig helt hoppet om att jag skulle ge det ett försök till. Att jag inte bara skulle släppa honom. Nu har jag fått min önskan gått i uppfyllelse. Förstår ni nu varför jag håller på att gå under av nervositet?

Status: måndag!

Sen P´s sms dök upp igår har det varit gröt i huvudet. Jag har inte kunnat tänka, äta eller knappt andas. Har varit mer förvirrad än vanligt och höll på att gå av fel hållplats ett antal gånger på väg till jobbet. Bord är bokat och tidpunkten spikad, känner mig lite lugnare nu tack vare något som kallas förträgning. Allt känns som en dröm jag kommer vakna upp ur när som helst. Jag är nervös för att jag kommer vara nervös när vi väl ses och kanske få tunghäfta eller ännu värre babbla på som en galning. Den stora frågan är vad ska jag ha på mig? Vill ju vara mitt allra snyggaste jag.
Jag skulle behöva bleka tänderna, fettsuga mig, träna fram rutor på magen, utveckla en lite mer sofistikerad humor och bli smart till på lördag! Det är ett tajt schema må jag säga.

Mr snygg har jag inte hört ett pip ifrån sen i fredags. Jag är tacksam för det samtidigt som jag undrar vad det tagit åt honom. Men någon djupare fundering finns det inte plats för i min hjärna just nu.

Valpen har jag inte heller hört något ifrån. Har tänkt på honom en hel del men känner mig handlingsförlamad. Om inte P dykt upp som gubben i lådan hade jag förmodligen hört av mig men nu är det inte riktigt läge för det. Jag funderar på om jag kan ha skrämt iväg honom. Jag har klargjort att ett kk förhållande inte är något jag är ute efter. Om det skrämt honom så får det väl vara så. Att jag är intresserad kan han inte ha missat i vilket fall. Så bollen ligger hos honom.

Inte så mkt att rapportera efter den här måndagen och tack gode gud för det. Nu ska jag överleva tisdagen också utan att strula till det. Förvirringen total.
En dag i taget...

Jäklar i gatan, här händer det grejer!!!

Nu är det riktig röra i Superlandet, värre än värsta såpan.

Igår var jag ute med tjejerna, ordentligt överförfriskade hela bunten. Den 6 år yngre valpen som jag träffade på julfest i dec var het på gröten och ringde säkert en 10 gånger under kvällen. Vi har varit ute några gånger men han har inte imponerat speciellt på mig. Inte helt säker på om han ens varit intresserad av mig på det sättet och det känns inte som något jag vill utgå ifrån heller. Jag kanske borde fått en ledtråd av att han stod utanför stället vi varit på och väntade på att jag skulle festa klart, men nä min hjärna var inställd på att vi enkom var vänner.
Mötte upp honom och frågan är ju vad gör man kl 3 på natten en lördag? Vi gick till Mc Donalds. Han köpte en hamburgare till mig men när jag försökte få i mig den vände det sig i magen på mig och jag sprang ut och hyperventilerade i ett gatuhörn- väldigt stabilt! Men han var snabbt efter redo att hålla undan håret ifall något skulle kastas upp, vilket jag tack och lov klarade mig ifrån. Det är ju lite lustigt att jag när jag umgås med en så mkt yngre kille beter mig som en barnunge.

Fullt fokuserad och full av längtan efter att komma hem och krypa ner i min säng tyckte jag att det vore en bra idé att han skulle följa mig hem och se till att jag inte somnade på nattbussen. Vilket jag också helt ärligt och sa till honom " så få inte för dig något, jag ska hem och sova!"
Överhuvudtaget var jag väldigt charmig mot honom. Kläckte på bussen ur mig "jag mår illa av att titta på dig" Med det menade jag att jag mår illa om jag inte tittar på vägen och inte att han gjorde mig illamående. Den sociala förmågan kanske påverkas lite av alkohol?

När vi väl kom hem satte vi oss och drack te, satt och pratade länge, länge. Gick och la oss i sängen och fortsatte prata och skratta. Han fick mig att skratta!!
Läste högt för varandra och hade jätte mysigt! Timmarna gick och tillslut kysstes vi. Jag klargjorde tydligt att mer än så här blir det inte varpå han svarade okej. Utan att fråga varför eller börja tjata eller senare börja försöka rycka av mig kläderna. Jag var djupt imponerad och fast det kan tyckas som en liten sak så kan det vara just en sån sak som gör att man bli intresserad. Tillslut somnade vi, i varandras armar. Och när vi vaknade kändes det så bra att han låg bredvid mig. Så bra att jag klamrade mig fast som en igel på honom när han försökte stiga upp. Det här med att spela cool och lagom ointresserad var något jag tydligen inte hade en tanke på.

Efter en lång stund och mycket hångel senare följer jag honom till tåget hand i hand (på mitt initiativ) Han pussar mig hej då (på hans initiativ) Han har tidigare sagt att jag är en typiskt förhållande tjej och inte ens vågat säga ordet trekant när det i något samtal kom upp. Vi har pratat om var vi står efter en natt och jag har klargjort att något enbart sex förhållande är inget jag är ute efter. Efter fyra månader med Mr snygg har vi fortfarande inte haft den diskussionen.

Så resten av dagen som spenderades med favorit singel kompisen ägnades åt att analysera vad som händer härnäst. Känner mig helt vilsen och lite osäker på hur jag ska bete mig. Mitt intresse och nyfikenhet har han väckt iaf. En kille som får mig att skratta och har samma typ av humor som mig är inget man springer på speciellt ofta. Jag fruktar dock att jag kan ha skrämt iväg honom.

Mitt fokus ändrades dock under kvällen när ett sms dök upp från P!! Ni kommer säkert inte ihåg P men han var killen vars barn jag ville födda och jag vill inte ens ha barn. Vi dejtade i April-maj 2006 ( se gamla bloggen)tills han utan förvarning dumpade mig. Vi ska äta middag i helgen! Jag har väntat och längtat efter det i 18 månader. Jag känner mig spyfärdig av nervositet.

Så det är stor förvirring och röra i Superlandet nu och någonstans i bakgrunden finns Mr snygg. Jag är ute på så hal is men försöker hålla balansen så att det inte blir pannkaka av allt och ingen blir sårad. Herre gud hjälp mig någon, jag har ingen aning om vad jag håller på med och absolut ingen kontroll över vad som sker!

Statuschock!!

Jag tog bort status singel på Facebook igår, och från den stunden har mailen strömmat in. Vem , varför, hur länge?

Vänner jag inte pratat med på flera månader hör av sig och undrar. Det känns ju nästan som att detta skulle vara en världsnyhet i klass med att någon sett ett ufo på Stockholms gator.

Folk måste verkligen se mig som en evig singel på riktigt! Nästan så man blir förnärmad, men nä egentligen inte.
Nyfiken på vad som skulle hända om jag faktiskt ändrade status till "i ett förhållande", säkrast att låta bli man vill ju inte hamna på första sidan på Aftonbladet =)

EXTRA, EXTRA:
Supergirl inte längre singel!

Undrens tid är icke förbi

Så fort man frågar en kille om vilken tröja man skall ha eller om något sitter bra på en så finns det som regel två sätt för pojken i fråga att regera. Ena alternativet är att han inte ens fäster blicken på dig och säger något i stil med att allt klär en skönhet eller något annat smörig som efterföljts av ett nöjt leende över hur han sluppit undan vad han tror är en fälla. Detta känns sällan speciellt trovärdig eller är till mkt hjälp när man i frustration och panik undrar vad man ska ha på sig.

Det andra möjliga sättet för pojken i fråga att reagera är att helt enkelt att börja skruva obekvämt på sig och få något panikartat i blicken.

Med detta i bakhuvudet så kanske vi tjejer bara borde lämna killar ifred och helt enkelt inte fråga om råd. Dels för att chansen är stor att han inte ens märker någon skillnad, eller att han inte bryr sig. Men vi vill ju trots allt vara fina speciellt för pojken vi dejtar och ibland är just han enda som finns tillhands att fråga.

Jag har i veckan funderat på att klippa av mig håret. Jag tyckte jag åtminstone kunde fråga Mr Snygg om vad han tyckte om saken. Så när jag frågade honom igår fick jag till svar att jag skulle göra det som gjorde mig lycklig. Fint sagt kanske men nää. Jag kanske vill tatuera en bajskorv på kinden är det oxå något han inte har en åsikt om! Så jag var lätt frustrerad när vi lagt på luren. Men undrens tid är inte förbi. I dag ringde han:
Du jag har tänkt på det här med det du sa om att du funderar på att klippa dig. Hur hade du tänkt då? Jag tänkte om du klipper dig si och så får du fram din ansiktsform bla bla.
Då visar det sig att han funderat hela dagen på hur jag ska ha mitt hår.
Ibland krävs det så lite för att man ska smälta.

Ocensurerat

Jag undrar om killar skulle gå till sängs med oss tjejer om de visste hur detaljerat och ohämnat vi diskuterar deras prestationer i sängen med våra väninnor.

Vi diskuterar och analysera storlek, uthållighet, teknik, kroppsbyggnad och betygsätter oralt utförande etc. Vi kanske borde skämmas men nää..
Det vore ju väldigt egoistiskt att undanhålla sådan information för sina singelvänner.

Undrar om killar gör samma sak? Hon suger som en gud men låg bara där som en dö fisk typ...

Tur att man själv är en sexgud så man inte har något att oroa sig för i så fall =)

Byråkrati när den är som bäst

Har berättat i något tidigare inlägg att jag ska byta jobb eller nu ska vi se jag ska byta arbetsgivare men ha kvar samma jobb, samma skrivbord, allt samma bara högre lön och annan arbetsgivare.
Jobbar som konsult nu och företaget jag har mitt uppdrag hos vill köpa loss mig.

För att detta något röriga skall kunna ske så händer följande. En platsannons skall skrivas för att alla ska få chans att söka jobbet så vi iaf kan ge sken av att världen är en rättvis plats. Jag skrev annonsen, personer med frågor hävisas till mig som står som kontakt person. Har haft de aktuella arbetsuppgifterna i över ett år så jag vet ju om någon vad jobbet går ut på. So far so good.
Jag kan meddela att jag hade ganska kul när jag skrev annonsen. Ville skriva något i stil med: "Muppig idiot som inte kan säga nej och tycker fritid är överskattat sökes" Men lyckades bita mig i tungan och snickra ihop något seriöst. Inte säker på att min chef hade tyckt mitt första utkast var lika underhållande som jag.

Så annonsen är skriven och jag tror att jag bara behöver hålla andan och hoppas att ingen söker jobbet. Då kommer det fram att jag själv måste söka jobbet. Dvs jag måste svara på annonsen jag själv skrivit där jag själv står som kontaktperson.... Jag tänkte mig något i stil med nedan, tankar?

Kära chefen/blivande chefen

Enligt samtal med Supergirl 08-01-22 har det framkommit att jag är precis den person ni söker. Det är nästa så om jag själv skrivit annonsen då den beskriver mig till punkt och pricka.
För referens hänvisar jag till dig själv, då du varit min närmaste chef under det senaste året samt till vem som helst på avdelningen. Jag och Supergirl har även bedrivit ett mycket nära samarbete under den här tiden (och tiden innan jag kom hit). Jag kan garantera att jag behärskar alla kunskaper hon besitter inklusive det dåliga som tex den extrema morgontröttheten och tidsoptimisten. Vi frågor ber jag dig vrida ditt huvud lite till höger där du finner mig sittandes.

Ses imorgon!
Med vänliga hälsningar
Supergirl

Blodsband

Pappa kör mig till tåget efter söndagsmiddagen. Det är tyst i bilen. Tystnadens bryts av pappa: " Du skulle inte ätit den där chokladbiten. Du måste tänka på din figur" Orden känns som ett knytnäve slag i magen. Det finns inget för mig att säga, inget att svara. Tystnad. Han tar till ord igen " det är så synd att du inte tänker på hur du ser ut" Jag svara inte kliver av. Klump i halsen, tårarna nära. Sväljer hårt. Går in och köper en chokladkaka som jag äter upp snabbt. Känner mig äcklig.

En kompis berättade att hon fick anorexi för att de kallade henne tjock i hennes familj. Jag tappar suget på allt och tröstäter när jag umgås med min. Allt är fel, aldrig beröm. Aldrig någonsin har jag hört orden jag är stolt över dig. Jag har slutat hoppas att det ska hända någon gång.

Status okänd

Jag vet inte riktigt vad som händer i mitt liv. Mr Snygg verkar bli allt mer och mer seriös med oss. I veckan ville han komma och hälsa på jag svarade att min syster var här men han ville komma över iaf. I och med det blev han den första kille som indirekt blivit presenterad som pojkvän för någon familjemedlem. Han var nervös som ett as innan han klev innanför dörren. Klotröd i ansiktet upprepade han för sig själv "vad gör jag här?" Jag visste inte riktigt om det var för att det kändes för seriöst att träffa min familj eller att han var nervös. Själva mötet gick bra och efteråt pratade han om oss i vi termer och refererade till oss som ett mycket mer harmoniskt och samspelt par än min syster och svåger.

Frågan är om jag kanske är flickvän utan att riktigt veta om det? =)

Kluven

Ibland vet jag inte vem jag är, vad jag sysslar med.
Alla dessa pojkar, det har varit många på en gång nu.
Jag håller fokus på någon i en vecka max sen går jag vidare till nästa.
Det snurrar på så fort att jag själv inte riktigt hänger med.
och problemet är väl just det att jag sällan stannar upp för att känna efter ordentligt.
Vad vill jag med det här?
Men ändå är det när det snurrar som mest som jag trivs bäst. Jag är orörbar och min rastlösa själ jublar men plötsligt slår det bakut och jag måste stanna och hämta andan för att inte falla ihop.
Sanningen är den och det smärtar att erkänna att fast jag själv tänker att jag är hel igen, inte är rädd för att ge mig ut i leken längre så är det precis det jag är. Det är därför jag aldrig stannar upp, det är därför jag aldrig känner efter ordentligt. Hur intresserad är du egentligen på riktigt. Svaret är alltid detsamma. Deras existens i mitt liv kvittar mer eller mindre. Just de som unika personer är inte speciella, tycker om ja visst gör jag det, men på riktigt vill jag inte ha någon, inte mer än för en stund när närhetsbehovet gnager i mig. När jag vill krypa ner i någons famn och låtsas att jag är älskad och trygg då passar det.

Så jag vet inte vem jag är. Jag vill vara den oberoende singeltjejen som erövrar män och tar för mig av det jag vill ha. Men på riktigt så vet jag inte om det är riktigt jag. Jag bara letar egokickar men nu är det dags att ta time out ett tag. Inga fler nya män. Det kommer inte bli helt lätt för det är som en drog.
Drogen bekräftelse.

Kryssning!!

Det var inte utan viss skam som jag känna gav att jag skulle på kryssning när jag smet från jobbet i fredags. När jag mötte personalen vid ombordstigningen var känslan den samma. Jag är inte en sån där som ni tror ville jag säga när jag mötte deras blick. Men jag är precis en sån visade det sig. En sån där berusad högljud sak =)

Ett tappert gäng på tre glada singeltjejer, ute efter att festa och ha kul begav vi oss iväg. Och nog festade vi och nog hade vi kul, riktigt kul tom och hångel så att vi blev mer än nöjda blev det för oss alla tre.
Efter uppäten middag beger vi oss till ett av ställena för drink och cig (man får röka inomhus på dessa underbara färjor) Medan vi beställer kommer en kille fram och erbjuder oss att sätta oss vid hans bord. Efter vis tvekan går vi och sätter oss hos honom och hans vänner. Vi vill inte fastna hos några innan vi sett utbudet =) En drink sen går vi kommer vi överens om. Men vi stannar. Innan första drinken är uppdrucken kommer en av killarna in med en bricka med drinkar till oss alla, och så fortsätter det och timmarna går... Jag har hamnat bredvid en rocker kille. Sexig och trevlig vilket är en mycket bra kombination. Men han är för läcker för att titta på mig, tänker jag för mig själv. En stund senare smeker han mig försiktigt på ryggen, och det går en stöt genom hela kroppen som man får när man är intresserad av någon och intresset visar sig besvarat. Vi gnuggar näsor och fingerflörtar och efter några timmar till hånglar vi. De andra tjejerna verkar ha fastnat för varsin kille i samma gäng så vi har blivit kvar. Jag och Mr cool som han kan få heta hänger halva natten. Han vill att jag ska sova hos honom, men jag inser att det inte kommer bli mkt sömn om jag följer med honom till hans hytt så jag tackar nej. Det blir en snabbvisit för lite mer ostört hångel men One night stands har aldrig varit min grej. Hela natten drömmer jag om honom och vaknar förväntansfull och otålig, tidigt. Vill leta upp honom direkt. Fördelen med att vara fast på en båt =)

Vi går upp efter noggrann dusch och sminkning upp för att röka. Vi ser dem sitta ner igång med festandet. Bredvid Mr cool killen sitter en väldigt söt tjej som dessutom verkar trevlig- Jävla skit! Han gör ingen större notis om mig, men vi sätter oss ner med dem iaf. Mina vänner har ju sina span där. Obehagskänslan är enorm och jag funderar om jag bara ska skita i allt och gå därifrån. Tillslut med vis möda tänker jag att hon inte bara ska få honom utan strid så jag flyttar mig och sätter mig bredvid honom. Jag "vann"! För snart sitter vi och fingerflörtar med varandra igen blyga som om gårdagen aldrig ägt rum. Tiden går och jag följer med honom till hans hytt och håller honom sällskap medan han packar. Men mer än hålla handen blir det inte. När det blir dags för mig att gå tbx till min hytt för att packa säger han "vi ses kanske där ute sen" Jag som inte varit på kryssning på 10 år, tänker inte på hur mkt folk som faktiskt ryms i båten och när vi gått av inser jag att vi missat varandra, och inte har vi bytt nr heller. Jag fokuserar på hans kanske och färgas av neg tankar om att han inte alls är intresserad.Varför skulle han annars sagt kanske?! Nerstämd åker jag hem och surar tills jag kommer på den briljanta sidan som kallas Facebook. Loppet är inte kört ännu. Idag la jag till honom som vän och nu har jag skickat ett meddelande, så får vi se vad som händer...
Hans piercade tunga vill jag gärna utforska mera iaf =)

Huvud

Jag har så ont i huvudet att sitta upprätt är jobbigt. Jag tror att två dagars festande kan ha något med saken att göra. Dricka sprit till frukost?! Någon gång ska man väl testa det oxå. =) Åk med rapport om helgen...

Förnedring

Handsvett, obehagskänsla. Vill inte. vill inte! Vad hade jag gjort för att hamna i den här situationen och nu var det för sent att backa ur. Jag vill inte bli sedd som fegisen på kontoret. Det här var något som verkligen skrämde mig. En efter en gjorde kollegorna sin uppgift, tillslut var det bara jag kvar. Kom igen nu Supergirl nu är det din tur. Jag tittade på deras leende anskiten där det stod runt omkring mig och hjärtat slog så hårt i bröstet att det gjorde ont. Röd i ansiktet full av skam klev jag upp på vågen. Väntade medan siffrorna tickade fram min förbannelse till vikt. Bra jobbat sa den ansvariga kollegan som kommit på den briljanta idén att vi skulle väga oss gemensamt för att peppa varandra att komma i form. Hon noterade min vikt. På måndag gör vi om det här och ser hur det har gått för alla.

Det kommer skickas ut veckorapporter med viktkurvor och veckans kämpe vs förlorare kommer att utses. Den som gått ner minst får i maj bära en tröja på med texten " jag är en tjockis" på jobbet. Förnedringen är min motivation. Nu ska degmagen bort. 10 kg minus till maj.

Förtrollningen bruten

Vad det än var för hjärnspöke som drabbade mig ang Mr knäskak så är det borta.

Genom singellivets glada dagar har jag lärt mig en lärdom som jag följer och tror på till 110% Om någon är intresserad så ser han till att visa det. Man kan ha överseende och hitta på ursäkter hur mkt man vill men faktum är ändå om någon tycker om en så gör han något för att du ska fatta det, hur blyg, upptagen, eller vad det än må vara han än är. Det är en bra grundregel att ha. Killar är inte så mkt mer olika oss. Jag har under mina mest stressiga perioder tom skickat sms medan jag suttit på toa bara för att höra av mig.

Så fast att jag inners inne visste att Mr knäskaks intresse av mig var ganska svalt kände jag ändå att jag vill ge honom en sista chans. Skulle ut med några gemensamma vänner igår kväll och hörde av mig och frågade om han ville följa med. Han svarade att han hade andra planer vilket självklart var fine, tills jag fick veta att de andra planerna bestod i att ligga i soffan och kolla på tv. Fine för mig, det är hans förlust och det tror jag faktiskt på. Jag har lärt mig min läxa och jag har ingen som helst lust att ägna energi eller tid åt någon som inte vill ha mig. Jag är dock inte gjord av sten och att säga att det inte högg till lite i bröstet vore ren och skär lögn. Någon slags känslor för honom har jag och som bevis för mig själv upptäckte jag att att det nästan svartnade för ögonen för mig av svartsjuka när en vän berättade att han hade en fling i oktober med en annan tjej. Svartsjuka är en mycket ovanlig känsla för mig men den fanns där. Jag är verkligen aldrig svartsjuk men nu kokade det inom mig.
Jag fruktar den dagen han kommer träffa någon och den nyheten når mig, tror inte jag kommer bli det minsta glad för honom. Men den dagen den sorgen...

Timmarna gick och hela historien börjar kännas okej. När klockan närmar sig midnatt ringer Mr snygg och berättade hur mkt han saknar och längtar efter mig. Jag blir glad, och innesr att jag kanske saknat honom lite jag med när jag hör hans röst. Han frågar om han får träffa mig och jag har ändå tänkt åka hem strax så jag säger att han kan möta upp mig så åker vi hem tillsammans. han kliver upp ur sin soffa åker in till stan i den kalla januari natten och får stå och vänta en bra stund på mig , men är glad iaf. Vi håller handen hela vägen hem, sen kryper vi ner i sängen och han ber mig att hålla om honom att värma honom som han brukar och jag gör som han säger. Han verkar inte ha längtat efter min kropp för han somnar nästan direkt när jag lägger armarna om honom och det har aldrig hänt förut och innan jag själv somnar passerar tanken att han kanske inte tänder på mig längre genom mitt huvud men försvinner snabbt. Vi sover länge, länge. Jag vaknar förre honom och fixar frukost och vi spenderar hela dagen tillsammans jag pysslar lite med mitt och han med sitt. vi tittar på film och jag lutar huvudet mot hans bröst och det känns så skönt att ligga där.

När han går säger han. jag hoppas det här året ger oss många fler dagar som denna, och jag svarar det hoppas jag också.

Blyger?

Jag finner mig fortfarande uppe i det blå efter nyårsafton och efter kvällen med Mr knäskak. Jag kommer på mig själv med att dagdrömma och småle för mig själv. Men detta är inte logiskt! Han är inte min typ. Han har ingen känsla för stil och klär sig som en förvuxen skolpojke. Han är smådryg och osmickrande självgod och hans lägenhet ser ut som om det är hans mamma som möblerat den, vilket inte skulle förvåna mig det minsta om det så faktiskt är fallet.

Men ändå sitter jag här och längtar, utan att göra något alls åt det. Jag förstår inte riktigt vad det är med mig. Var det sexet som förtrollade mig. Hur rätt hans händer kändes på min kropp? Hans tunga mellan mina ben. Men nej det kan inte vara det, inte enbart det. Jag kan skilja mellan attraktion och förälskelse, eller kan jag det?

Rödluvan ringer och vi går igenom festen, vad som hände detaljer så som vi alltid gör. Jag frågar henne om Mr knäskak. Om även hon såg något intresse från hans sida. Hon säger att hon tyckte att han dissade mig. Och jag känner mig förvirrad. Vem har rätt? Jag förstår ingenting. Den ena säger att han lös upp i min närvaro och den andra säger att han dissade mig

Något har han gjort med mig, men jag vet inte vad. Det går över, snart är jag mig själv igen. Bäst att hålla sig borta för vad det än är verkar mitt tillstånd nu inte speciellt hälsosamt. Och om det nu är så att han inte är intresserad så tänker jag verkligen inte ge honom nöjet att dissa mig.

Den självgoda jäveln!
Varför kan han inte bara höra av sig och befria mig från min förvirring?

Nyår

Det är bara timmar kvar på 2007 och det skall bjudas på fest. Riktig nyårsfest med trerättersmiddag, aftonklänning, dans och allt. Jag klär mig så fint jag kan och min goda vän smeker mitt ansikte med sina magiska penslar och jag känner mig faktiskt vacker. Vacker och på strålande humör. De minglas och konverseras. Alla är trevliga, alla är glada, alla är vackra och luften är fylld med förväntan. Vi slår oss ner för att äta middag. Han står i ena hörnet av bordet och jag vid andra. Varannan damer och herrar säger någon och folk flyttar på sig och byter plats med varandra. Plötsligt sitter han mitt emot mig istället. Jag konverserar med sällskapet till höger om mig, till vänster om mig. Jag växlar några ords med honom och ler artigt. En minnsbild av hans nakna kropp passerar mitt inre. Hur jag smeker den. Det var flera månader sedan nu men likväl är minnet levande och får en våg av lust att passera genom min kropp. Jag skakar bort bilden av oss två tillsammans.
- Hur har julen varit? frågar jag med ett artigt leende för att sedan vända mig bort igen.

Tolvslaget närmar sig och hela festen promenerar ut för att titta på fyrverkerierna. När klockan slår tolv kramar vi om varandra och önskar gott nytt år. Jag tänker att nu har han sin chans men han gör inget, säger inget så jag struntar i honom.

Festen fortsätter. De dansas och poseras framför kameran. Jag dansar med alla utom med honom. Jag ler mot alla utom mot honom. Han gör exakt detsamma. Jag känner mig avvisad och dissad och det gör mig lite ledsen men jag bestämmer mig för att ha kul iaf. Inte fästa min glädje på någon annan. Timmarna går och jag är lycklig. Allt jag önskat mig för kvällen infrias. Alla är glada och festen är riktigt, riktigt underbart trevlig.

Jag hamnar bredvid en ny bekantskap i kön till toaletten. Hon frågar mig hur det går med Mr knäskak och jag tittar förvånat på henne. Vad menar du, undrar jag frågande. Men ser du inte att han verkar helt tokig i dig? Vad menar du, frågar jag igen? Du måste vara blind, såg du inte hur han bytte till sig en plats vid dig när vi skulle äta middag? Ser du inte hur varje gång du går upp och dansar så gör han detsamma. Varje gång du går ut för att röka följer han efter? Nej säger jag förvånat, det har jag inte sett. Han skiner upp varje gång du är i närheten hur kan du ha missat det, frågar hon. Jag förstår inte säger jag, här har jag gått runt och känt mig avvisad hela kvällen. Hon skrattar åt mig. Jag funderar på om hon kan ha rätt och går stärkt av hennes ord och av vinet i min kropp ut till festen igen. Jag letar upp honom tar hans hand och leder honom till dansgolvet utan att bry mig det minsta om att han står och pratar med någon annan. Som på beställning ljuder Coldplay i bakgrunden och jag kramar om honom och dansar tätt, tätt intill och han kramar mig hårt, hårt så att varje cm av mig är täckt av honom. Jag kysser honom lätt på halsen och han verkar gilla det. Vi kysser varandra mitt på dansgolvet framför alla. Jag vill se deras minner. Hur många blir förvånade? Men jag vill inte sluta kyssa honom så jag struntar i alla andra och som alltid när han rör vid mig skakar jag av åtrå. Jag vill ha honom nu, nu tänker jag.

Festen ebbar sakta ut. Jag sover över. Han sover bredvid. Jag undrar om han kommer göra något. Han gör inget. Min kropp längtar efter honom för mkt för att jag skall vända mig om och somna. Vi ligger båda där klarvakna och stirrar på taket. Jag smeker försiktigt hans bröstkorg han andas tungt och jag ser på honom att han vill ha mig. Jag böjer mig försiktigt fram och kysser honom. Han besvarar den hungrigt. När jag slutar ligger han kvar på rygg orörlig med ett prakt stånd. Utan att ta några initiativ utan att göra något. Jag suckar inombords åt denna handlingsförlamade man. Detta är inte vad jag är van vid tänker jag. Om du vill ha mig så får du visa det viskar jag i hans öra och han visar det. Han kysser mig hungrigt. hela min kropp och jag vill aldrig någonsin att det ska ta slut. Det tar slut, och på morgonen är allt som vanligt. Tillsammans med övriga kvarvarande gäster äter vi pizza i soffan och tittar på Ivanhoe. Inte ett spår av det som nyss hänt mellan oss finns. Om något ska hända är det tydligen jag som får styra upp det men handlinsförlamade män har aldrig riktigt varit min grej tänker jag när jag sitter bredvid honom där i soffan och längtar efter att få en ursäkt att röra vid honom.