John Blunds hatobjekt

Normala människor sover nu. Jag har aldrig hävdat att jag är normal, men jag skulle vilja vara det just nu. Vill sova. Upp om 4h!

Ligger i sängen, vrider och vänder. Tänker på det som hänt idag. Tänker på det som hänt för länge sen. Blir ledsen. Blir glad. Blir arg.
Undra om jag ska kliva upp och skriva ett mail och berätta att jag är arg: "Du det har gått ett par år men så här en torsdag natt kom jag på att jag ville berätta att jag tycker du är en idiot."
Förmodligen ingen bra idé.

John Blund, varför hatar du mig så?? Vad har jag gjort dig för ont? Vad det än är jag ledsen. Kan vi inte, du och jag ha ett normalt förhållande, snälla? Jag behöver dig!

Kliver upp ur sängen. Går och kissar. Börjar skura handfatet, sen av bara farten, skurar jag hela badrummet. Varje kakelplatta,varje hörn, tom bakom badkaret. Undrar om grannarna kommer komma och klaga på att jag för oväsen. Ingen kommer. Rensar golvbrunnen och funderar på hur det är möjligt att jag har hår kvar på huvudet när allt verkar ligga i brunnen och medan det vänder sig i magen på mig funderar jag på om jag kanske inte skulle passa bra i rakat. Börjar tänka på mitt ex och finner det lite lustigt att jag tänker på honom när jag rensar golbrunnen. Jag skulle gärna höra hur han mår. Ska nog ringa någon dag.

Tbx i sängen. Vad ska jag ha på mig imorgon? Undrar om det blir någon utgång? Ska jag träffa Mr snygg istället? Eller ligga i soffan och slötitta på tv? Det sista tror jag.
Bloggen, jag har inte skrivit något i bloggen på länge. Men det händer ingenting här jag bara jobbar. Undrar om någon ens läser längre.

3,5 kvar. det blir absolut soffan imorgon! John Blund var inte så hård mot mig. Kom till mig nu.

Tydlighet

Om man skickar ett sms, mail eller dylikt utan att skriva under med kram, fast man brukar och det finns gott om utrymme för att göra det. Då borde det väl vara glasklart att det är något som man stör sig på. Kanske inte jätte arg men mer lite irriterad fast det känns småsint att ta upp det men tillräckligt störande för att inte släppa det. När man är ungefär exakt så irriterad då tycker jag det är ett tydligt tecken. Okej det kanske är väldigt "tjejigt" beteende, men jag är tjej, så det så.
Jag tycker iaf att jag är väldigt tydlig =)

Det kommer gå bra

Veckan gick och samvetet hann ikap mig fast jag försökte förtränga det. Tisdagen kom och gick, onsdagen lika så och resten av veckans dagar utan att jag hörde av mig till Mr snygg eller att han hörde av sig till mig och för varje dag som gick kändes som en liten seger. Hade vi dejtat seriöst, hade vi ju hörts. Kanske skulle jag tom slippa göra något alls, bara låta det rinna ut i sanden. Kanske hade det kunnat bli så. Kanske om inte mina fingrar flinkt vandrande över knappsatsen till mobilen och skickade iväg ett sms: "ses snart?" Jo, då visst ville han ses. Någon dag i veckan och då ska jag prata med honom. Måste, för bådas skull.
Jag tror som sagt inte han har de mest seriösa avsikter heller så det kommer gå bra. Vad är oddsen egentligen för att just han ska vara någon som känner mer för mig. Ingen gör ju det. Jag är inte en sån man blir kär i så det kommer gå bra. Det kommer gå bra. Vi kommer konstatera att ingen känner något starkare för den andra och så kommer allt vara frid och fröjd. Ingen sårad, ingen besviken.
Det kommer gå bra.

En dag inte lik andra

Äntligen en stund för mig själv tänker jag och slår på datorn och loggar in på MSN. Tankarna mal om Mr snygg. Han har precis gått. Måste hem och fixa, glömde träningskläderna säger han och pussar mig på kinden och går.
Om jag slutar träffa honom, kommer jag vara ensam för alltid tänker jag. I konversationsfönstrena som popar upp när jag går online hoppas jag att någon ska ge mig ett svar. Men jag ids inte att fråga för jag vet vad svaret kommer bli. Så jag pratar om väder och vind, om jobb och om allt annat än det som mal i mitt huvud.

Mr 48 loggar in och hälsar på mig och jag blir glad av att prata med honom för det var länge sedan vi hördes. Jag säger att jag saknat honom. Han säger att om det är sant så ska han ringa en taxi och komma över på en gång och sen loggar han ut innan jag hunnit svara. Det är olikt honom att bara logga ut så där utan att säga hej då tänker jag och sen återgår jag till mitt. Till tankarna som mal och innehållslösa konversationer.

En stund senare ringer på dörren, och jag undrar vem som kommer över så sent en måndagskväll utan att ringa först. Det är Mr 48! Jag öppnar.
Vad gör du här, undrar jag förvånat. Du sa att du hade saknat mig säger han. Ja, men jag tänkte typ att vi skulle ta en fika eller nåt snart. Du behöver inte komma på studs, säger jag men jag kan inte låta bli att le åt hans spontanitet. Jag släpper in honom, och vi sätter oss i soffan med varsin kopp te. Kom hit säger han och klappar på sitt knä. Jag lägger huvudet i hans knä och han drar fingrarna genom mitt hår och jag spinner av välbehag. Lite osäkert böjer han sig över mig och kysser mig. jag besvarar hans kyss. Hungrigt passionerat kysser vi varandra. Kläderna åker av, inte tillräckligt fort. underbart härligt passionerat sex som får sängen att flytta sig och svetten att rinna. Vi får inte nog av varandra. Någonstans i mitt inre passerar bilden av Mr snygg, men den stannar inte länge. Senare, utmattade kryper vi tätt intill varandra. På samma ställe, på samma sätt som jag och Mr snygg legat bara några timmar tidigare. Jag har inte lovat någon någonting tänker jag men det jag gjort är fel, jag vet det inners inne så vet jag men jag är ändå skrämmande likgiltig inför mitt handlande. Så jag kryper närmare Mr 48 och somnar och jag vet att det inte finns någon återvändo nu. Hur ska jag kunna se Mr snygg i ögonen igen och det råder åter igen balans i superlandet.
Jag är ensam igen.
Jag måste bara berätta det för honom.

Igår

Igår var en mycket ovanlig kväll.
Imorgon ska jag berätta om den. Nu kommer inte orden till mig, det är bara tankar som mal. Mal sönder mitt huvud.

Jag gjorde något som var olikt mig, något jag borde ångra men inte ångrar.
Fröken strul är inte död.
She is alive and kicking....

Någon är bättre än ingen

Han ligger naken i min säng. Jag ligger bredvid och tittar på honom. Ljuset från gatlycktan utanför lyser på hans kropp. Han är så vacker där han ligger. Jag böjer mig fram och ger honom en lätt puss på kinden. Han vaknar till tittar på mig och ler. Ber mig och hålla om honom. Jag gör som han säger. Kan inte sova, han är varm som ett element men jag ligger kvar med armarna kring honom. Jag borde känna mer. Han ser så fridfull ut där han sover och jag funderar på om det är rätt av mig att fortsätta träffa honom men jag intalar mig att han inte är seriös med oss heller. Jag vet att jag borde fråga men jag vet inte själv vad jag vill så jag kan inte. Jag borde veta. Det har gått två månader. Det är nästan rekord för mig. Men jag pratar nästan aldrig om honom och när folk frågar om jag träffar någon säger jag nej, mest för att det är onödigt och säga ja och sen behöva förklara att det tagit slut när det väl gör det.

På morgonen klär han på sig för att åka hem. Vi ses i veckan säger han när han kysser mig hej då. Han vill träffa mig igen tänker jag förvånat. Jag måste sluta bli förvånad. Han verkar tycka om mig och jag föraktar honom lite i smyg för att han gör det. Han säger jag är fin och jag undrar om han är blind.

Jag älskar honom inte. Jag är inte ens förälskad men det känns bra ändå. Jag behöver någon som tycker om mig just nu och om han vill göra det så kan han få göra det. Jag tänker inte hindra honom. Jag är en svag människa som gett upp hoppet om att hitta han som får det att pirra i magen. Han som kan få mig att skratta. Jag vet precis vad jag vill ha men jag tror inte han finns. och om han finns kommer han ändå inte tycka om mig. Så jag tar vad jag får och Mr snygg är vad jag får. Det kunde varit värre..... och det kunde varit bättre.

Hej och hej då

Hemma igen. Underbart skönt med semester. Den var så extremt välbehövd. Jag tog mig tom över landets gränser den här gången, ända till köpenhamn. Det går sakta men säkert söderut för mig. Jag har umgåtts med lite vänner som jag inte sett på år. Träffade bla en av mina närmare killkompisar som jag träffade när jag bodde utomlands och umgicks dygnet runt med men som jag inte sett på två år. Det kändes som att det var igår vi sågs. Han är så fin och genomsnäll. Vi var ute tillsammans och så fort en kille kom för nära mig gav han dem en blick som fick dem att fly fältet. Ett vandrande preventivmedel skulle man kunna säga =)

Nu är jag hemma och packar om väskan för imorgon i gryningen bär det av på spa med jobbet. Jag vet inte riktigt hur bekväm jag är med det faktum att vandra omkring i morgonrock med mina kollegor i två dygn men, men... Jag är nog mer pryd än vad man kan tro.

Medan jag var bortrest fick jag ett sms från Mr snygg. han skrev att han längtade efter mig =) men det lär dröja några dagar till innan vi ses. Minns knappt hur han ser ut. Ska man behöva flytta ihop för att överhuvudtaget ses, och ändå bor han bara 10 minuter härifrån. Nästa vecka blir det mer tid.

På återseende!

Okysst

Jag kan inte åka bort utan att säga till. Så jag åker bort ett tag nu så ni behöver inte vara oroliga, jag har inte dött eller nåt är bara på semester.


I går var jag tvungen att jobba över istället för att gå på het date med Mr snygg och när jag jobbat klart hamnade jag på en after work med killen från rökrummet och några andra pojkar. Det blev mkt dricka, för mkt, som det alltid blir när man går ut med pojkar.
Kramade om toaletten ett tag när jag kom hem. Jag vill nog ändå räkna mig själv som fortfarande okysst för hångel med toaletter räknas inte, eller?

Men nu semester!!
Trevlig Helg!

Äkta skönhet

Jag är kär!!
Jag sitter bänkad i soffan på tisdagar kl 22 och tittar på en ganska värdelös serie bara för att se skymtar av honom. Det suger till i magen där jag sitter i hopkrupen bitandes på naglarna rädd för att blinka och riskera att missa en sekund av honom på min näthinna.
Han är det vackraste jag sett i hela mitt liv utan tvekan. Brad Pitt, Johnny Deep och alla ni andra ni har ingenting att komma med bredvid Jason Lewis. Skrattgroparna, kindbenen, underbart! Jag vill födda hans barn eller iaf tapetsera min lägenhet med bilder på honom.




Och för er nyfikna kan jag berätta att Mr Snygg är väldigt lik detta fysiska underverk och att vår paus är över. Jag behöver lite skönhet att titta och klämma på i höst mörkret =)

Bristande kommunikation

För länge sedan dejtade vi. Ingenting hände, inte ens en kyss. Något saknades, och så som det brukar bli när det inte riktigt klickar men man ändå trivs i varandras sällskap, vi blev vänner.

Två år senare, hände det som inte hände tidigare, när det borde ha hänt. Det som inte borde ha hänt nu. Han spenderade natten här.
Dagarna gick och jag hörde ingenting. Jag skickade något sms utan egentlig menig en liten försiktig boll som kastades över i ett hopp om att få klarhet över vad det inträffade egentligen betydde, utan att bli ett dugg klokare. Tillslut kändes allt bara fel och jag blev arg. Vad är det för stil. Man kan inte ha sex och sen inte höra av sig! Så jag fnyste lite på min kammare när hans namn dök upp på MSN och svor lite åt dataskärmen och raderade hans nr och gjorde en mental notering i minnet om honom som en skitstövel som jag hade haft fel om och trott var en snäll och bra kille.

Det är fredag. Jag och Rödluvan ska festa, det var evigheter sedan och vi har längtat hela veckan. Vi ska på jakt och det enda som jag planerat för kvällen är att jag inte ska gå hem okysst. Jag träffar män, den ena efter den andra men ingen lyckas hålla kvar mitt intresse mer än några minuter. Jag går till baren och medan jag väntar vandrar blicken över folket som står och tränger sig runt baren. I andra änden står han och flörtar med någon tjej. Vad gör han här? Det här är mitt ställe! Han kan glömma att jag tänker gå fram och hälsa, tänker jag surt. Tar min dricka och går och letar rätt på Rödluvan. Hon står och pratar med någon kopia av Dogge Doggelito, samma kille hon har stått med hela kvällen och jag går fram och rycker otåligt i hennes arm och säger att jag vill gå. Hon ger mig en blick som säger att hon är intressera Dogge kopian hon pratar med. Jag lämnar dem ifred och har en obehagskänsla i hela kroppen. Det känns omoget att inte hälsa och när jag passerar honom igen, tar min impuls över och jag knackar honom på axeln där han fortfarande står framåt böjd över samma tjej.
Han blir glad att se mig och kramar om mig. Jag kramar inte tbx. Jag kan inte hålla masken. Det kan jag aldrig. Jag förklarar att jag är arg på honom och han tittar oförstående på mig. Jag förklarar och han lyssnar. Sen blir han lite sur.
Du hörde ju heller aldrig av dig, säger han.
Det gjorde jag visste, kontrar jag. Jag skickade ett sms.
Svarade jag inte på det, säger han förnärmat.
Jo, men du lätt så kort svarar jag..
Men du ringde aldrig, frågar han.
Nä, men det är faktiskt ditt jobb säger jag. varför är det mitt jobb att ringa dig. För att du är kille, då är det du som ska höra av dig efter att man har haft sex säger jag som att det är den självklaraste saken i världen. Sen står vi och diskuterar fram och tillbaka och jag inser att mina argument inte håller och rent av är riktigt föråldrade. Han ber ändå om ursäkt om och om igen och jag säger att jag förlåter honom men han fortsätter att be om ursäkt.
Det är Rödluvans tur att stå och rycka mig i armen och jag frågar om han vill följa med oss vidare, det vill han.

Vi går vidare till mitt favorit ställe och han älskar det. Vi dansar, pratar och flörtar och han köper drinkar åt mig och jag ju senare klockan blir desto mer vill jag att han ska kyssa mig. Vi dansar tätt och jag gör mina drag som 99% av fallen ger utdelning men han verkar vara immun. Tillslut ger jag upp och viskar i hans öra att han ska kyssa mig fast jag aldrig brukar göra så. Han säger att han inte kan och jag undrar förnärmat varför inte, om han inte vill. Han svarar att han inte vill något hellre men att han inte kan kyssa mig för han inte kan dejta någon just nu och jag säger att det inte spelar någon roll, att det bara är nu som räknas. Han påminner mig om att jag blivit sårad när bara nu räknades och jag säger att det som var det var och nu vill jag helst av allt bara bli kysst. Han säger att han hellre skulle dö än att riskera att såra mig igen, att han tycker om mig så extremt mycket och jag tycker att han mest är en idiot som inte tar tillfället när det erbjuds men han säger att han inte tänker kyssa mig förrän han har något att erbjuda mig, att när han väl kysser mig så ska det vara vi och jag har inte hjärta att säga att jag inte är intresserad av att det ska bli vi. Jag vill bara hångla. Men han står på sig och vi står bara och kramas hårt, hårt och jag känner hans stånd trycka mitt min kropp och jag tänker att jag nog inte gillar killar med så mycket självkontroll.

Vi lämnar stället. Han stannar en Taxi, på väg in i bilen ropar han till mig att jag ska höra av mig när jag kommit hem så han kan sova. Jag ropar tbx att jag raderat hans nummer och han skakar sårat på huvudet innan hoppar in i bilen och åker iväg.

När jag vandrar hemåt tänker jag att nästa gång jag är intresserad av någon ska jag faktiskt vara tydligare och ringa och nästa morgon när jag vaknar är jag glad att han inte kysste mig trots allt och den mentala noteringen om honom som skitstövel är för alltid borta och det känns skönt att jag ibland faktiskt lyckas träffa guldkorn någon gång ibland.

Nekad

Om någon man haft en fling med nekar ens "friend request" på ansiktsboken så måste det ju betyda att man är så grymt het att stackarn inte ens vågar utmana sin nya relation genom att ha mig som vän där.

Visst måste det väl vara så?

Paus

Jag och Mr snygg har tagit en paus.
Detta finner jag vara hysteriskt roligt för man kanske inte har så jätte mycket att bygga på om man känner att man behöver ta en paus från varandra efter 1,5 månad eller hur länge det nu är vi har dejtat. Vi har sagt att det beror på tidsbrist, vilket ifs är sant, har misslyckats med att få till en dejt i flera dagar nu. Det är förmodligen inte hela sanningen dock. Men nu är det så status: paus. Jag har inte den blekaste om vad det betyder, vad det är för regler som gäller under en paus, får man träffa andra får man inte? Jag känner väl typ att jag kunde nog inte bry mig mindre. Jag annars ett mönster i vår relation den har en stor potential att bli en on off relation . Där statusen ser olika ut från vecka till vecka.

För övrigt känner jag ett stort behov av att paus från de allra flesta människorna i min omgivning. Är så trött på alla. (vilket inte är detsamma som att jag inte tycker om dem) Bläddrat igenom hela min telefonbok utan att hitta någon jag har lust att prata med, ingen alls, inte ens skitstöveln
Jag är så otroligt less bara på allt och alla. Vet egentligen inte vad det är för fel på mig men uppenbarligen är det något som stör mig på något omedvetet plan som jag misslyckas totalt med att luska ut. Tom Poppojken stör jag mig på och det vände verkligen över en natt. Ingenting har ändrats eller hänt men jag klarar inte av honom. Har undvikit honom varje lunch hela veckan men samtidigt saknar jag honom jätte mycket. Jag blir ju verkligen inte klok på mig själv. Är det ens möjligt att vara mer störd??
Det är förmodligen mörkret. Jag klarar inte av mörker och kyla. Om det är där skon klämmer blir jag väl mitt normala jag igen i mars någon gång